Fredagssnygga tjejer

In bed with Z

I skrivande stund..

Syskontid

Rött är gött!

Fröken Allvarlig

The little shopper

Här upptäcker vi Rigo (som smitit ifrån oss inne på Hemköp) i full färd med att omsorgsfullt plocka ihop en godispåse.

Win win - loose loose

En av mina favoritstunder på dygnet är när Andres går och lägger sig med Bim runt tiotiden. Då klämtar klockan egentid. Till att måla tånaglar, kolla skräp-tv, bläddra i ett magazin eller bara surfa i lugn och ro. Jag gillar den där stunden så mycket att jag inte riktigt klarar av att avbryta den. Istället är jag vaken  till långt efter midnatt och mår som ett vrak dagen därpå och tänker att "I IDAG ska jag gå och lägga mig i tid!" Men så får jag vittring på den där egentiden igen, och - ja...  inte så bra.

Mamma min

Vad vore jag utan henne? Hur skulle jag få ihop livet? Hur ska det någonsin kunna fortsätta utan henne en vacker dag?
Fina lilla mamma. Som kommer med plumpa skämt, kan vara dålig på att lyssna, retar mig något jävulskt genom att vara en sådan teknikbimbo, bär kaninpäls fast det gör mig kräksjuk och kan säga saker som får feministen i mig att fullständigt koka.
Men som också ställer upp oavsett vad saken gäller precis när som helst. Som alltid kämpat som ett djur för oss. Städat biografer i gryningen, tvättat bilar om nätterna, dagmammat och vridit och gnetat för att få allting att gå runt. Hon som fått mig att tro att jag är oersättlig och att vilka val jag än gör i livet så kommer jag göra henne stolt. Hon som tycker det är struntprat att man skulle kunna säga att man älskar någon för många gånger och därför strösslat mig med kärleksförklaringar sedan dagen jag föddes.
Älskade lilla mamma. Hur många blöjor har hon bytt? Hur många såriga knän och brustna förhoppningar har hon plåstrat om under mina 33 år på jorden?
Och som hon engagerat sig. På det där sättet jag önskar jag själv skulle göra som mor men inte alls har naturligt i mig på samma sätt. Det där genuina intresset för barns alla världar. Förmågan att få varenda barn att känna sig sedd och hörd. Alltid ett ess på att hitta på spännande lekar och med ett tålamod som inte är av denna världen - något jag fick avnjuta som liten, en massa skolungar under hela hennes yrkesverksamma tid.. och nu mina barn. Finare mormor hade jag aldrig någonsin kunnat önska mig! Jag är så glad att jag kan skriva det. För jäklar vad vi också bråkat genom åren och gjort varandra ont. När jag inte mått bra, familjen varit i gungning och hennes liv tagit fel riktning. Det har inte alltid varit självklart att vår relation skulle klara sig alls. Ännu mindre att den skulle bli så innerlig som den är idag. Fina lilla mamma. Älskade vän. Som står beredd att plocka ner stjärnorna åt mina barn om de så bara skulle be henne och som ständigt förgyller och underlättar mitt och Andres liv.

Tack. Jag älskar dig.

Mardrömskväll

Igår gjorde jag något dumt. Jag kollade på den där filmen med Cameron Diaz som gick sent på femman. Den där där hon spelar en mamma som till varje pris försöker rädda sitt cancersjuka barn. Den där där barnet dör i slutet av filmen och allting bara går sönder. Det sista jag med min sjukliga dödsångest och blödiga mammahjärta ska göra är att se på just sådana här filmer och jag överdriver inte när jag säger att jag grät decilitervis med tårar. Därefter så läste jag Facebookmailen jag fått från en bekant som håller på med en insamling till en familj som just drabbats av barncancer med dödlig utgång.. och grät givetvis några floder till. När jag slutligen mitt i natten stapplar in i sovrummet med vätskebrist och igensvullna ögon för att lägga mig och snusa i nacken på min vackra lilla friska flicka gråter jag ännu mer. Hulkar så jag tror jag ska väcka grannarna.. ni vet, riktigt fulgråter. Somnar tillsist tätt tätt mot Bim och drömmer mardrömmar hela natten om ond bråd död. Usch.

Pants on fire

Är man ett svin om man alltid när man bokar hotell säger att det rör sig om en bröllopsnatt för att försäkra sig om schysst dubbelsäng och en eventuell extra chokladbit på kudden?

Sweet

I veckan dumpade vi kidsen med morföräldrarna och ägnade ett halvt dygn enbart åt varandra.
Skaldjursorgie på Pontus by the Sea och sedan hångelorgie på Victoria Tower hotell. Mmm.

Adjö alla polisbilar och traktorer

There's a new favvofordon in town - Glassbilen!

Besiktigad

Bim fick VG+ hos BVC idag. Viktkurvan går rejält uppåt, hon växer så det knakar på längden och de två vaccinationssprutorna hon fick i låren överlevde både hon och den spaka modern.

Varje atom av mig..

..älskar den här ungen. Så sanslöst jäkla mycket.

Tidningsmakare - skämmes!

Blir sjukt upprörd över dagens löpsedlar som sitter överallt i barnvagnshöjd med bilder på en sönderskjuten död Gaddaffi.
Äcklas så enormt av mediernas vältring i foton på avrättade terrorister och diktatorer. Hur förklarar man den här blodstörsten för sina ungar som inte kan slippa undan löpsedlarna?

Möten

Jag älskar de där oväntade mötena med människor jag i mitt vanliga tillstånd skulle missa där jag svenskt stressar fram med blicken fäst på trottoaren eller mobildisplayen. Har gett mig fan på att inte vara sån. En sån där som inte tar mig tid eller vågar, en sån som tänker att var och en för sig är nog bäst. Just för att jag vet hur mycket det ger att slå ihjäl en timme här och där med någon svamptant eller synthkille som inte existerar i mitt vanliga umgänge. Älskar dessa små inblickar i andras liv. Och ärligheten kring de stora frågorna som kan komma fram i samtal med någon man aldrig tidigare mött och förmodligen aldrig kommer träffa igen, något väldigt kravlöst och spännande.

Dagens möte ägde rum på ett cafe. Han beställde ett specifikt kaffe och på hans inrådan beställde jag samma sort. Sedan slog vi oss ner vid samma bord och sedan i slang. Han berättade om huset han håller på att bygga i Härjedalen och om sin axeloperation och om kärleken till sina barn. Han berättar om de afrikanska rötterna och om jobbet som dataingenör. Jag berättar i min tur om hur längtan efter barn tillsist gav oss Rigo och om släktforskarresan jag och pappa gjorde till Ukraina för några år sedan. Högt och lågt över en kanna Zanzibarkaffe och två macarons, och så tack och hej och ut i höstsolen åt varsitt håll.

Bimsans pass

Hahaha. Det är ju helt otroligt att detta ska vara hennes resebevis de kommande fem åren.

Best of barnmässan UnderBARA barn

Jag och Charlotte hängde på låset när mässan öppnade imorse, och förutom dessa skönheter som vi fick kela med så var dagens största behållning den goda svampsoppan, billiga solskyddsbadkläder till solsemestern och massor av fina give-aways!

Kom å köp kaffe!

Häxbrygd mot spädbarnskolik

Med risk för att jinxa allting nu så måste jag ändå berätta: Bim har precis som sin bror hade - kvällskolik. Varje kväll har hon ett skrikpass på några timmar som givetvis känns evighetslånga iom att inga öronproppar i världen kan ta bort faktumet att hon har jätteont. Vi kör på Lemolac-ersättning och Minifomdroppar, men har inte märkt någon direkt förbättring. Men så fick jag tipset om ett hopkok man själv kan göra som vi nu testat sedan igår kväll, och peppar peppar... inte en enda tår ikväll!

Recept:
Koka en halv liter vatten med en tesked aniskrydda och en tesked fänkålskrydda, i en halv minut. Sila bort kryddorna och ge bebisen två teskedar av avkoket före varje måltid.

To do

Fixa Photoshop så jag kan lägga till ett stycke katt och ett stycke litet barn på headerbilden.

Okey, ytterligare en rapport från fåfängans land.

Shape Up-metoden har skitit sig. Jag lyckas inte riktigt få ihop tiden och diciplinen till att räkna kalorier i allt jag petar i mig. MEN, i bakhuvudet prioriterar jag i varje fall lite grand vad jag äter. Donken till lunch är lika med något nyttigt till middag. En latte på röd mjölk är lika med glöm att det i så fall även ska käkas äppelpaj. Typ så. Och tamigtusan, när jag ställde mig på vågen i morse så har jag gått ner lite till. Totalt minus fem kilo. Nästa delmål är ytterligare fem kilo innan vi sticker iväg till sol och bad.

Och så en annan grej. Ögonfransserum. Ingen har väl knappast kunnat undgå att se all reklam som görs för svindyra små flaskor som lovar förföriska ögonfransar på några veckor. "Bullshit" tänkte jag. Men "värt att testa" tänkte jag sedan när jag fick en flaska till kraftigt reducerat pris. Natt efter natt penslade jag fransarna innan läggdax utan att se minsta resultat. Men nu efter fem veckor så Voila.. de är faktiskt längre. Inga påfågelsfransar direkt med lite finare än innan. Och om jag fortsätter pensla i några veckor till så kanske jag ser ut som något ur en *Maybelline-reklam. Hoppas.

*Då inte hon i mascharareklamen som har en tigerunge i sig. Har ni sett den? Hur fan kan man ha en tigerunge i diamanthalsband i sin reklam 2011? Ska den kännas som en lyxig accessoar? Sunkigt.

Ny binge

I går fick vi hem vår nya säng. 180 centimeter bred kärlek! Nu är det slutträngt i vår lilla 140-fjutt med skitfjädring. Meet sängarnas säng! Ni ser ju själva - ungen däckade direkt på den.

(Den gamla sängen ställde vi in i Rigos rum. Bytte ut den mot soffan som vi tidigare haft där, och tog ut den madrass som Andres ibland går in och lägger sig på när Rigo har mardrömmar och vaknar på natten. Han blev tokförtjust över att ha en så stor säng fylld med kuddar och gosedjur i sitt rum men kallar den dessvärre för "pappas säng" och när det är dax att sova vill han bestämt klättra in i sin gamla trygga spjälsäng. Sötis. Ibland påminns man verkligen om hur liten han fortfarande är.)

Storhandlarn

En dag på landet

Sommarbilen ska få övervintra i Andres kusins lada ute på vischan, så vi körde dit henne i söndags och passade då på att hänga lite med de små tremänningarna, käka äpplen tills vi storknade och kolla in djuren. Vilket lantligt paradis, bara dryga timmen från Stockholm.
Vi har anmält oss som villiga hus- och fårvakter så nu hoppas jag att de ska vilja ta någon weekend snart hela familjen så vi kan få leka Lilla huset på prärien.

Rigo om sin juvel

"Din gulli. Titta mamma, Din krattar! Naaaw. Lilla umman."

En dag i svampskogen

Det blir inte några stora svampstuvningar efter en dag i skogen med två tvååringar som mest vill leta efter spindlar eller ramla runt bland lövhögarna. Men vi fick ihop till varsin middag i varje fall och hade en väldigt mysig dag i Huddingeskogen.

Brollans pyamas

Kolla Therese, nu kan Bimsan ha den här gamla outfiten!

Tre trötta blekfisar

Tripp Trapp Trull i lekparken

Fr vänster: Bob, Rigo, Nike.

Samsovning is the shit

Så här nära har båda mina små velat sova sina första månader i livet. Eller velat och velat, de har krävt att få sova just så här för att sova alls.

När livet är som vackrast

I skrivande stund ligger en vän i sin stuga i skogen med växande mage, halvvägs genom en mycket efterlängtad och övervakad graviditet. Om några månader är hennes lilla flicka här, efter år att väntan och omänskligt tung väg för att få bli föräldrar. I en annan del av landet ligger en annan älskad vän i sin säng och drömmer om det lilla pyre som just fått fäste i hennes livmoder och hjärta. Och så får jag veta att ännu en annan vän just fått en liten son att adoptera och älska äntligen!

Livet alltså. Vilken fantastisk resa!

Hela kusinskaran!

Samlade för att fira Jonahs födelsedag.

Snygghöst

Åh vad jag älskar hösten. Allt är ju som snyggast nu! Murriga färger, grovstickade halsdukar, promanadstövlar och en natur som bländar mig varenda år med sina klara fina färger.

Degig förmiddag

Senaste numret av Wheels Magazine

Snyft

Det finns inget bättre sätt att starta dagen än med lyckotårar.

Noll diciplin

Det började med en namngivningsfest och sju olika sorters tårtor.
Sedan har det rullat på. Ostar, vin, äppelpaj, varmkorv och popcorn har pressats in i min matglada kroppshydda de senaste tre veckorna och helt sabbat min fina start på Operation Komma I Form. Men på måndag är det stopp. Igen. Om två månader är det baddax i Mexico och då vill jag helst inte se ut som the world winning champion in burrito eating contest.

Och varför skriver jag om detta här? Räcker det inte med att behålla min trista självbild och misslyckade bantningsförsök för mig själv? Nope. För om jag deklarerat mina mål klart och tydligt för andra så får jag extra press på mig att inte fucka upp. Så målet, steg ett: Mexico utan burka. Steg två: En ledig size 38 till våren.