Möten

Jag älskar de där oväntade mötena med människor jag i mitt vanliga tillstånd skulle missa där jag svenskt stressar fram med blicken fäst på trottoaren eller mobildisplayen. Har gett mig fan på att inte vara sån. En sån där som inte tar mig tid eller vågar, en sån som tänker att var och en för sig är nog bäst. Just för att jag vet hur mycket det ger att slå ihjäl en timme här och där med någon svamptant eller synthkille som inte existerar i mitt vanliga umgänge. Älskar dessa små inblickar i andras liv. Och ärligheten kring de stora frågorna som kan komma fram i samtal med någon man aldrig tidigare mött och förmodligen aldrig kommer träffa igen, något väldigt kravlöst och spännande.

Dagens möte ägde rum på ett cafe. Han beställde ett specifikt kaffe och på hans inrådan beställde jag samma sort. Sedan slog vi oss ner vid samma bord och sedan i slang. Han berättade om huset han håller på att bygga i Härjedalen och om sin axeloperation och om kärleken till sina barn. Han berättar om de afrikanska rötterna och om jobbet som dataingenör. Jag berättar i min tur om hur längtan efter barn tillsist gav oss Rigo och om släktforskarresan jag och pappa gjorde till Ukraina för några år sedan. Högt och lågt över en kanna Zanzibarkaffe och två macarons, och så tack och hej och ut i höstsolen åt varsitt håll.