Huvudet på spiken Jada

Jada Pinkett Smiths svar på hur hon kunde låta sin dotter Willow raka sitt huvud:

"The question why I would LET Willow cut her hair. First the LET must be challenged. This is a world where women,girls are constantly reminded that they don't belong to themselves; that their bodies are not their own, nor their power or self determination. I made a promise to endow my little girl with the power to always know that her body, spirit and her mind are HER domain. Willow cut her hair because her beauty, her value, her worth is not measured by the length of her hair. It's also a statement that claims that even little girls have the RIGHT to own themselves and should not be a slave to even their mother's deepest insecurities, hopes and desires. Even little girls should not be a slave to the preconceived ideas of what a culture believes a little girl should be."

En mycket bra feeling

Vår lilla stuga är i sitt absoluta low just nu. Det är kallt, det mörkt och trädgården är vintervissen. Den luktar tant, har fula ytskikt, unken källare, ett par trasiga fönster och ett helt ofunktionellt kök.
Och ändå så är den underbar och jag mår fantastiskt bra när vi är där! Förstå då när den börjat fina till sig..det är sommar och hunnit göra den till vår.

Treåringspirr

Det finns en meterhög liten person på dagis som ligger mycket bra till hos sonen. "Hon får gärna komma hem till mig och leka"...säger han och tycker jag borde snacka med hennes föräldrar om lekträff. Och vid lämning överöser hon honom med ömma pussar.
"Varför gör hon så?" frågade han mig osäkert.
"För att hon tycker du är en fin kompis som hon tycker mycket om" svarade jag.
"Tycker du om när hon gör så då?" undrade jag...
"Jag älskar när hon gör så!".

Hipp hipp

Till han som ville prata preventivmedel med mig över en öl i Australien när jag var tjugo, och låt oss säga....var lite sent ute. Han som lärde mig lägga stenbumlingar som man först haft i eldstaden längst ner i sovsäcken när man tältade för att hålla värmen uppe. Han som kört mig tusentals mil genom Sverige i sidovagn.
Till han som var blötögd och tyst i flera dagar när jag som sjuttonåring packade ihop mitt flickrum och flyttade hemifrån. Han som under hela vår jobbiga resa mot att bli föräldrar aldrig bara frågade "hur går det?" utan så ofta "hur känns det?" Han vars dåliga temperament jag ärvt. Och stora näsa.
Till dig älskade pappa.
Grattis på farsdag!

Godnatt vecka 45

Att efter en lång dag och en oändlig vecka av uppförsbacke (eller liknelsen kanske bör vara brant nedförsbacke) få komma in i sovrummet och krypa ner intill den drygt meterlånga lilla pyamasvägrande människan som snarkar till förbannelse.
Mitt prozac.

Tick tick tick

Usch vad livet ruset. Så mycket jag borde och vill. Men inte hinner. Eller gör ändå, men inte så noggrant som jag önskar. Ruschar förbi. Ögnar igenom. Slafsar ihop.

Och det är klart att välmående och det där med tidsplanering går hand i hand med vilka krav man nu ställer på livets innehåll. Hade jag nöjd mig med att ha någon sporadisk kompis, ett möta-i-hallen-förhållande med min man och umgås med kidsen den där timmen mellan dagis och läggdax så vore pusslet en baggis.
Men jag svettas med min jäkla tro om att det ska gå ihop på något sätt ändå, iden om att jag ska lyckas lura tiden och visst få till täta dejtar med mina fina väninnor, kvalitativa samtal, umgås massor med mina gamla föräldrar, få tightare kontakt med släkten, vara en fena på jobbet, betala räkningar, skaffa e-leg, ha det städat och snyggt hemma, se hygglig ut själv, kanske träna, hinna drömma om stugan, snickra lite på den, gosa med katterna, vara en mamma som lyssnar, ser och leker, en fru som hånglar, umgås och stöttar, skriva veckomenyer, koka långkok, sortera garderoben, få ut gammalt junk på Tradera, läsa ikapp traven med branschlektyr som ligger här på hög, se ikapp massa viktiga SVT-program jag missat..

Hur jag än vrider och vänder på den här ambitionen så gör den mig illa.
Och med det sagt ska jag gå och knoppa. För sova måste man ju också squeeza in på dygnets futtiga 24 timmar.
Imorgon blir det en bättre dag.