Att efter en lång dag och en oändlig vecka av uppförsbacke (eller liknelsen kanske bör vara brant nedförsbacke) få komma in i sovrummet och krypa ner intill den drygt meterlånga lilla pyamasvägrande människan som snarkar till förbannelse.
Mitt prozac.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar