Usch vad livet ruset. Så mycket jag borde och vill. Men inte hinner. Eller gör ändå, men inte så noggrant som jag önskar. Ruschar förbi. Ögnar igenom. Slafsar ihop.
Och det är klart att välmående och det där med tidsplanering går hand i hand med vilka krav man nu ställer på livets innehåll. Hade jag nöjd mig med att ha någon sporadisk kompis, ett möta-i-hallen-förhållande med min man och umgås med kidsen den där timmen mellan dagis och läggdax så vore pusslet en baggis.
Men jag svettas med min jäkla tro om att det ska gå ihop på något sätt ändå, iden om att jag ska lyckas lura tiden och visst få till täta dejtar med mina fina väninnor, kvalitativa samtal, umgås massor med mina gamla föräldrar, få tightare kontakt med släkten, vara en fena på jobbet, betala räkningar, skaffa e-leg, ha det städat och snyggt hemma, se hygglig ut själv, kanske träna, hinna drömma om stugan, snickra lite på den, gosa med katterna, vara en mamma som lyssnar, ser och leker, en fru som hånglar, umgås och stöttar, skriva veckomenyer, koka långkok, sortera garderoben, få ut gammalt junk på Tradera, läsa ikapp traven med branschlektyr som ligger här på hög, se ikapp massa viktiga SVT-program jag missat..
Hur jag än vrider och vänder på den här ambitionen så gör den mig illa.
Och med det sagt ska jag gå och knoppa. För sova måste man ju också squeeza in på dygnets futtiga 24 timmar.
Imorgon blir det en bättre dag.
2 kommentarer:
Bra skrivet, känner igen mig fullkomligt! Märy på ön ;)
Den moderna kvinnans ständiga utmaning - tiden. Samma för oss alla tror jag. Får tänka lite klassiskt, var sak har sin tid. Jag tänker att när barnen är små är jag mamma först, att vara den bästa vänninan och vara mitt mest vältränade och välputsade jag får vara ett annat år. Annars blir det nog bara pannkaka alltihop.
Skicka en kommentar