Vad vore jag utan henne? Hur skulle jag få ihop livet? Hur ska det någonsin kunna fortsätta utan henne en vacker dag?
Fina lilla mamma. Som kommer med plumpa skämt, kan vara dålig på att lyssna, retar mig något jävulskt genom att vara en sådan teknikbimbo, bär kaninpäls fast det gör mig kräksjuk och kan säga saker som får feministen i mig att fullständigt koka.
Men som också ställer upp oavsett vad saken gäller precis när som helst. Som alltid kämpat som ett djur för oss. Städat biografer i gryningen, tvättat bilar om nätterna, dagmammat och vridit och gnetat för att få allting att gå runt. Hon som fått mig att tro att jag är oersättlig och att vilka val jag än gör i livet så kommer jag göra henne stolt. Hon som tycker det är struntprat att man skulle kunna säga att man älskar någon för många gånger och därför strösslat mig med kärleksförklaringar sedan dagen jag föddes.
Älskade lilla mamma. Hur många blöjor har hon bytt? Hur många såriga knän och brustna förhoppningar har hon plåstrat om under mina 33 år på jorden?
Och som hon engagerat sig. På det där sättet jag önskar jag själv skulle göra som mor men inte alls har naturligt i mig på samma sätt. Det där genuina intresset för barns alla världar. Förmågan att få varenda barn att känna sig sedd och hörd. Alltid ett ess på att hitta på spännande lekar och med ett tålamod som inte är av denna världen - något jag fick avnjuta som liten, en massa skolungar under hela hennes yrkesverksamma tid.. och nu mina barn. Finare mormor hade jag aldrig någonsin kunnat önska mig! Jag är så glad att jag kan skriva det. För jäklar vad vi också bråkat genom åren och gjort varandra ont. När jag inte mått bra, familjen varit i gungning och hennes liv tagit fel riktning. Det har inte alltid varit självklart att vår relation skulle klara sig alls. Ännu mindre att den skulle bli så innerlig som den är idag. Fina lilla mamma. Älskade vän. Som står beredd att plocka ner stjärnorna åt mina barn om de så bara skulle be henne och som ständigt förgyller och underlättar mitt och Andres liv.
Tack. Jag älskar dig.
6 kommentarer:
Åh vilken fantastiskt härlig hyllning du skrivit till din mamma. Hoppas hon läser den också, finare kärleksförklaring kan man inte få. Tänk vad underbart om ens egna barn skulle säga så fina saker om en själv när de växer upp. Jag förstår att du är glad och stolt över att ha just henne som mamma och mormor.
Åhhh... Vad fint skrivet... <3 /Magnolia
Helt underbart skrivet! Ärligt, naket och varmt innerligt.
Vilken kärleksförklaring!
Kom på mig själv häromdagen med att stå och steka en såndär äggmacka med hål i du vet, till Gideon. Då tänkte jag på dig och på din fina mamma!
Kram
Vet du, jag älskar faktiskt också din mamma! För precis som du skriver så är hon otrolig med barn! För det är väl fritids som fått så bra mellanmål som tex kokta rödbetor eller bakad potatis. Kunnat vara där för en som barn samtidigt som hon varit hård men rättvis. Och framförallt! Varit en så bra vän till min mamma Irene! Hälsa Lisa att hon alltid har en plats i mitt hjärta!
Pyss & Kjam
Elenore aka Lina
Du berör... Du får mig som oftast att få tårar i ögonen när du skriver. Vackert sötnos. Kram till både dig och mor din :)
Tack fina nu för era kommentarer!
Johanna> Haha, vad kul. Och GOTT... måste göra ngn dag!
Elenore> Vad glad och rörd jag blev av ditt inlägg. Tack.
Skicka en kommentar