Jag surar ibland över att vi har så olika roller hemma. Och över att de är så trist könsklassiska. Visst, de har till stor del att göra med våra personliga intressen och att mannen är bortrest så mycket. Men de är allt för typiska för att det ska gå att blunda för könsaspekten. Och det stör mig. Att vi som är så moderna och jämlika i allt, ändå knatar rakt in i fällan våra tidigare generationer gillrat. Men så är det ju också komplext det där. För även lathet och bekräftelse spelar in.
Jag upplever det som att jag är spindeln i nätet hemma. Det är absolut ingen roll jag velat ha. Eller vill jag det, iom att jag så tacksamt axlar den - och ofta känner att jag gärna gör saker för att veta att de blir gjorda på rätt sätt?
Förutom att arbeta mer än heltid så ingår det i min roll hålla ihop det sociala nätverket med familj och vänner, skicka julkort, planera middagar och köpa födelsedagspresenter. Jag ska hålla reda på att räkningar betalas, uppgifter kollas upp, hantverkare kontaktas, katter försäkras, inköpslistor skrivs, gammal mat slängs, prylar vi behöver beställt.. ja, listan kan göras hur lång som helst.
Hur skulle våra liv som småbarnsföräldrar se ut?
Det är klart att mannen gör hur mycket som helst han med. Som sagt, vi är ju såå moderna och jämlika, men det kräver ofta ett iniativ och ett par påminnelser från mig.
Det här med curlandet har sällan bara en syndabock. Mannen i sin tur sopar ju banan framför mig när det gäller andra saker. Tekniken hemma vet jag knappt hur man sätter på, bilen är alltid fulltankad och byggprojekt är han en klippa på att genomföra. Jag lutar mig tillbaka på min knubbiga bak och tycker det är skönt att slippa tänka på sånt så klart. Hur mycket kvinnogris det än gör mig till. Vill därför förtydliga att det inte finns någon bov i vårt drama, mer än de trista förväntningar och förmågor vi fått med bröstmjölken.
Vi berömmer varandra som tusen. "Ååh vad fint du har gjort". "Men oj, vad duktig du varit". Barnpsykologin är total. Han tycker jag är grym som styr upp. Jag gillar när han tycker jag är grym. Så gräver vi ner oss ännu djupare i våra rollar, och båda losar i slutändan. För han får en jävla morsa. Och jag får en händig farsa. Typ.
Nej det här är helt klart vi måste bli mycket bättre på. Dela på ansvaret. Inte bara när det gäller städning och trams. Utan logistiken kring oss, hemmet och vännerna. När vi väl får barn en dag måste vi ha hittat ett nytt sätt att jobba tillsammans, helt klart.
"Vi ska vara lika trötta i huvudet" - som Gunnila Bergensten säger i en lysande artikel skriven av Linn Dahlgren för Ica-kuriren.
Läs den här.
Beställde ett nytt VISA-kort idag med eget motiv. Såklart blev det min lilla favoritkille som fick pryda kortet med sin skrynkliga nuna.
Är kort stubin. Sån där anabola-stubin ni vet, som går från noll till hundra på en halv sekund. Såg en sån nyss. Han försökte dra ut en kontakt ur väggen och när det inte går på första försöket så blir han högröd i ansiktet och skriker "JÄVLA FITTA!".
Jag kan inte minnas att jag någonsin varit så här fäst vid ett djur. En massa lös hud och ett par knallblåa ögon har knatat rakt in i hjärtat på mig. Att vakna varje morgon brevid det där konstiga lilla knyttet och världens härligaste man är det bästa jag vet! Min lilla underliga underbara familj.
I går köpte jag sex stycken vita 50x50-ramar som snart ska pryda vardagsrumsväggen ovanför soffan. Nu ska jag bara sätta igång och göra lite bilder att fylla dem med också. Tänkte blanda minnen, drömmar, favoritplatser och tapetprover. En röra av gråa toner är tanken.
Att lämna Stockholm. Inte så vansinnigt långt att det skulle bli ett helvete att hälsa på folk efteråt. Men en bit. Så att vi kommer åt rejält med skog, lägre huspriser och färre stureplanstöntar. Jag ser mig själv lulla runt i trädgården med ett flin över läpparna. Då kanske jag äntligen kan ha den där minigrisen. Och webbshoppen.
Jag är inte sen att fira konstlade köpesdagar som denna. Så nu står trerätters på bordet, en liten present under mannens tallrik, katten har fått en tonfiskaladobe, jag struttar runt i foxy undies och doftar bröllopsparfym.
Den 19-20 april kommer marknaden Street i Stockholm ha Bröllopstema, vilket såklart kommer blir en tokhit. Ser framför mig hur vintageklänningar trängs med silversmide och ekologiska cateringalternativ. Så skriv in i kalendern om du har vägarna förbi.
