Läste på en blogg om känslan när ens barn blir myndigt. Plötsligt hade hennes dotters banksaldo försvunnit från mammans bank.. och insikten att hennes lilla tjej fyllt 18 infann sig.
Bitter sweet det där.
Jag minns när jag stod i mitt tonårsrum med platinablonderat hår och packade flyttkartonger i rasande fart. Äntligen skulle jag flytta, få vara uppe hur länge jag ville och slippa pinsamheter som att mamma "råkade" komma in i mitt rum om jag hade någon pojke på besök. Jag var sjutton år och hade lyckats få en egen liten etta. Visserligen bara ett stenkast bort från mina föräldrar. Men ändå.
På golvet brevid mig satt min stora starka tuffa pappa. Han hade lyckats fiska tag på min matematikbok från första klass bland allt bråte. Medans jag tryckte ner mina Lasse Åberg-tavlar och min koboltsblåa glasservice i kartongerna satt han bara där. Apatisk bläddrandes bland mina knaggligt skrivna små minus och plus-uträkningar. Som om det vore den dyrbaraste boken i världen.
4 kommentarer:
Okej, det är officiellt. Jag har förvandlats till en sån där pinsam förälder, fast jag inte ville, för nu sitter jag och snyftar åt din lilla historia och din fina pappa. *snyft*
Nu fick jag en liten tår i ögat!
Det var min lilla dotter Z skriver om!
Så jag förstår din far.. och hans säkert apatiska min. Hur det än är.. så... dom små liven man tog hand om, höll i handen, snusade i nacken, dom är ju BORTA!
*SUCK*
Hoppas dom klarar sig bra!
Hälsning från Gävle
http:livethosmig.blogg.se
Kika in här om du har tid
http://jbysea.blogg.se
//Mia
Åh, som jag förstår din pappa. Min yngste tar studenten nästa vecka och jag går runt och ylar " Vad fort tiden har gått jag hinner inte med " Och så tjuter jag en skvätt .
Skicka en kommentar