Trött men happy

Den här magen börjar ta ut sin rätt. Jag gäspar mest hela dagarna och benen är svullna som två ekstockar. Inte många veckor kvar nu dock så jag försöker fokusera på längtan efter den lilla och ignorera alla unpleasant gravidkrämpor (ska bespara er vidare detaljer :)).
Idag har vi varit i Kungens kurva och inhandlat lite ytterligare piff till stugan. Fina tyger som ska bli soffkuddar, en grönrandig trasmatta till ungarnas rum.. Små steg mot vår finfina lilla oas. I helgen ska vi fira Rigos fyraårsdag där med jordgubbstårta och grill, jag blir spattig i kroppen bara jag tänker på hur mysigt det ska bli. Och hur glad han kommer bli för Pippi-tältet han ska få i present.
Och på att jag bokat ni fyra tillfällen av gravidmassage nu så här på sluttampen! Life is grand.

Kollo växer fram

Dax att uppdatera här lite för er jag inte har på Instagram. Voila.. Lägger varje ledig minut på att fixa i kolonistugan och så sakterliga börjar man nu kunna se resultatet.

Halvtid

I morgon har jag levt i 35 år.
Det har varit en jäkla bergochdalbana men så här 2013, förkyld hemma i soffan, med regnet utanför fönstret och en unge som boxas inne i magen känner jag tydligare än någonsin, starkare än något annat - en sån sjuk tacksamhet för den här lilla friska kloka familjen! Ni är meningen med allting.

Fint

Att sitta i en gammal blommig solstol utanför sin egna lilla miniatyrstuga, med hiphop från radion, sparkar i magen, en snygg man iklädd snickarkläder som enda sällskap, kaffetermos på bordet och vårsol mot ansiktet... Lycka.

A girl´s gotto do

Foglossningen gjorde entre med besked redan för några veckor sedan, och nu har vår hiss stängts av för renovering som lite grädde på det jävla moset kan man säga.  I tre veckor ska den vara avstängd, och vi alltså släpa overallklädda trötta barn upp och ner för fem trappor för att komma in och ur huset.
Oh well... det underlättar i varje fall att slippa kånka matkassar under den här perioden tänker jag muntert och har just klickat hem käk från Mathem för halva månadslönen. Som ska levereras vid dörren i morgon kväll. Ljuvligt.

Tittut!

Namnlös, könlös (nåja..men vi tog inte reda på vilket i varje fall) och makalös!
Idag fick vi se en frisk liten typ ligga och vinka. Sista veckan i juli beräknas vi bli fem i familjen.

Fyra dagar kvar

Det här är väl de starka känslornas tid kan man säga. En sådan där period när det känns som hjärtat sitter utanpå kroppen. Att huden är solsvedd och känner av minsta lilla vindpust. Glädje, förväntan, oro och alltid en millimeter från hormongråten. Vi väntar en bebis. En tredje liten människa att kalla vår. Och även om vi inte har berättat någonting rakt ut till Rigo så vet han. Han frågar om bebisen kan få heta Skorpan efter lillebror i Bröderna Lejonhjärta. Och han pussar magen och skryter för sina vänner. Lyckliga småglin som får just en sådan storebror.
Och magen växer, alla på jobbet vet, och jag tror jag känner små försiktiga sparkar. Hej mamma, här inne är allt är bra. Men ändå plågas jag även denna gång med katastroftankar. Varför är det så, gör alla gravida det? Tänk om hens lilla hjärta slutar slå? Tänk om barnmorsketanten som ska göra rutinultraljudet på tisdag ser så där bekymrad ut som jag varit med om en gång förut. "Ja.. jag ser ett foster. Men inget liv tyvärr."

Tänk hur mycket man kan älska sin avkomma, redan när den bara är ett frö. Så mycket att världen skakar av rädsla bara vid tanken på att något ska hända dem.

Håll tummarna på tisdag.
Puss

Rigo 3 år och 5 månader

R: Vad heter kyckling på engelska?
Z: Chicken
R: Men vad heter pirater på engelska?
Z: Pirates
R: Men känner vi någon som är död?
Z: Nja, min farmor är ju död, och din farfar
R: Om vi får en till bebis kan den heta Skorpan?
Z. Mm..jag vet inte..
R: Men vad heter hajar på engelska?
Z: Sharks
R: Är Bims första bokstav O?
Z: Nej, det är ju B..
Och så vidare. Och så vidare.
Här hemma är det en evighetslång diskussion om precis allt och ingenting. Det rör sig så mycket frågor bakom den där allt längre bruna kalufsen att det inte är klokt. Det pratas nonstop, för tillfället mycket om bokstäver, siffror, döden, pirater, vem som bestämmer och hur hans fyraårskalas ska bli.

Han är en riktigt mysis som gärna ligger under en filt och kramas med sin mamma och tittar på sjörövarfilmer. Han saknar dagis som tusan nu när han är hemma sjuk sedan fem dagar tillbaka, iom att han verkligen har hittat toppenfina kompisar och pedagoger där. Han har uselt bordsskick hemma, men är som ett ljus så fort han kommit utanför vår dörr. Han drar 110 i kläder, är en fena på Lego, älskar sin roll som Bim-idol och tjatar om att få fler syskon.
Han avskyr att behöva gå själv, utan skulle helst köras runt som en liten kung i vagn tills han fyller femton. Hans öron och hals krånglar ofta, så nu utreds det om han behöver rör i öronen för att få bukt med detta och att plocka halsmandlarna på samma gång. Kanske avhjälper det också att han pratar nasalt, och att han snarkar som en gammal gubbe. :)
Rigo kan nu simma med puffar, har ett fantastiskt långtidsminne för sin ringa ålder, vill inte greppa det där med att städa, gillar pösiga tights och tröjor med sjörövarmotiv, är världens finaste storebror och älskar när Andres läser "slottssaga"när vi äter middag med tända ljus - en saga om kungliga barn, drakar, slott och mystiska källargångar.

Bim 1,5 år

Vår för tillfälligt mycket prickiga tjej har blivit ganska stor nu. Hon är fortfarande väldigt fåordig, men kommunicerar istället vilt med teckenspråk och beslutsamma hojtningar. Rigo är hennes stora kärlek och honom gör hon allt för att få uppmärksamhet av. Jagar, låter sig jagas, pussas, ger sin mat till, dansar inför, skrattar överdrivet åt alla hans skämt och upptåg. När det är dax att gå till sängs är Rigo den enda av oss som får en lång innerlig kram av henne.
Bim älskar att vara utomhus till skillnad från oss andra, så hon tar varje tillfälle att hoppa i overallen och ställa sig vid ytterdörren för att få ut resten av familjen på utflykt. Hon älskar mat, favoriterna just nu är lax, musslor och stekt ägg. Hon är en riktigt kramig liten typ som gärna vill sitta i famnen och kramas och överösa sina föräldrar med klappar och pussar. Leksaker som står högt i kurs är Playmobil-piratskeppet, Lego, pärlor och småböcker. Hon drar 86 i kläder, har ett jäkla temperament, ska börja på dagis om tre veckor och älskar att promenera själv.

Barnsjukdom - check

Har potatismjöl på kylning och har preppat hela sängbordet med alvedonsuppar nu inför natten, för att på bästa sätt kunna ta hand om lilla fröken som gått från tio svårdefinierade prickar till 150 stycken solklara elaka vattkoppor under dagen. Allra mest drabbat är det under blöjan så varje gång hon kissar skriker hon som om någon häller brinnande olja över henne. :(

Hobbys

Man skulle kunna säga att mina största intressen är att hänga med kompisar på sköna restauranger och populärkulturella utställningar. Att jag gillar att dyka, resa, fota grafitti, åka på bilträffar, fynda på loppisar, klä mig tidsenligt och dansa till rocknroll. Att jag gärna ger mig på ambitiösa recept, syr kläder och tecknar. Bygger legostäder, kollar skräckfilm och läser deckare.

Eller så kan man konstatera att mitt största intresse nu för tiden är... sömn!

Syskonkärlek

Ingenting gör mig ens i närheten så glad som när jag ser hur mycket Rigo och Bim tycker om varandra. Hur deras lekar blir alltmer gemensamma, när de lyser upp när den andra kommer in i rummet och hur de ger varandra små ömhetsbevis när de umgås. Hon hämtar hans favorittröja till honom, han ger henne majskrokar, hon överdrivet skrattar åt skämt hon inte fattar för att han tycker de är kul.

Summering 2012

Jag gör som många tidigare år och summerar det gångna året med en lista för att snart ta farväl till 2012. 

Årets projekt: Har ju knappt börjat, men att bli med kolonistuga och göra något fint av den är stora projektet nu helt klart.

Årets låt: Gentle Awaking med Jonathan David McPherson

Årets resa: Barnfri: St Petersburg med Andres där vi käkade ljuvlig, bodde ruffigt och hängde på skumma roliga klubbar. Med barnen: Weekend i Helsingfors! Nöjesfält, högsommar, finhotell och råpeppad Rigo!

Årets person: Andres. Att jag lyckats knipa en så bright, händig, omtänksam, uppriktigt fördomsfri och kul kille är ett under!

Årets plagg: Tankinin. Högst ofrivilligt.

Årets bok: Har knappt hunnit öppna en bok under året, men Sankta Psycho höll mig fängslad.

Årets köp: Rigo och Bims piratskepp som vi köpte i Tyskland. Mycket uppskattad här hemma och leks med nonstop.

Årets lycka: Att barnen leker mer och mer tillsammans.

Årets jobbigaste: Att få tiden att räcka till. Att inte låta samvetet äta mig fullständigt när den inte har räckt till.

Årets pryl: En gammal 60-talsskrinda barnen fick av min moster i julklapp!

Årets bebis: Kalmar-Vera! Som hela familjen så fort kärat ner oss i.

Årets blogg: Livet i Haugesund. För att bloggen är tråden mellan mig och utvandrarvännerna i Norge. Att få känslan av närhet till kompisen och hennes familj som jag annars hade haft usel koll på.

Årets förändring: Kanske löftet till mig själv om att ha mer skinn på näsan, kapa sådant jag tycker ger dålig energi, säga till när jag tycker folk går över gränsen och säga nej till sådant som inte gör mig gott. Att jag nästan hållit det helt.  

Årets häng: Guldkorn; Sommarsemester på Öland med Kaståsarna. Reggiefestivalen i Gävle med Petra och Anna. Kalmar ljumna sommarkvällar.

Årets surdeg: Att räcka till. Att bara försöka jobba 50% och misslyckas fatalt.

Årets irritationsmoment: Gamla ruttna typer som vägrar bjuda till.  Och alla empatistörda dårar som inte fattar grejen med människors lika värde.

Årets fest: Anna och Ronnys bröllopsfest.

Årets nyårslöfte: Worry less.

2013 - Välkommen! Hoppas du kommer innebära friska ungar, en bra dagisdebut för Bimsan, mycket kärlekstid med min man, många ostron, sena grillkvällar, badstrandsslappande med vänner, en prunkande trädgård, massor av ledighet, släkthäng, ett gäng konserter och en första tatuering. 

Gott nytt år!

Dagen före dagen före dopparedagen

I skrivande stund sover småttingarna, jag lutar mig i soffan efter knäckkok och Andres gräddar sitt norrländska spisbröd. Lägenheten är tipptoppstädad, klapparna inslagna, granen klädd och nu ska det bli så obeskrivligt jävla göttigt med julledigt i veckorna två!

Huvudet på spiken Jada

Jada Pinkett Smiths svar på hur hon kunde låta sin dotter Willow raka sitt huvud:

"The question why I would LET Willow cut her hair. First the LET must be challenged. This is a world where women,girls are constantly reminded that they don't belong to themselves; that their bodies are not their own, nor their power or self determination. I made a promise to endow my little girl with the power to always know that her body, spirit and her mind are HER domain. Willow cut her hair because her beauty, her value, her worth is not measured by the length of her hair. It's also a statement that claims that even little girls have the RIGHT to own themselves and should not be a slave to even their mother's deepest insecurities, hopes and desires. Even little girls should not be a slave to the preconceived ideas of what a culture believes a little girl should be."

En mycket bra feeling

Vår lilla stuga är i sitt absoluta low just nu. Det är kallt, det mörkt och trädgården är vintervissen. Den luktar tant, har fula ytskikt, unken källare, ett par trasiga fönster och ett helt ofunktionellt kök.
Och ändå så är den underbar och jag mår fantastiskt bra när vi är där! Förstå då när den börjat fina till sig..det är sommar och hunnit göra den till vår.

Treåringspirr

Det finns en meterhög liten person på dagis som ligger mycket bra till hos sonen. "Hon får gärna komma hem till mig och leka"...säger han och tycker jag borde snacka med hennes föräldrar om lekträff. Och vid lämning överöser hon honom med ömma pussar.
"Varför gör hon så?" frågade han mig osäkert.
"För att hon tycker du är en fin kompis som hon tycker mycket om" svarade jag.
"Tycker du om när hon gör så då?" undrade jag...
"Jag älskar när hon gör så!".

Hipp hipp

Till han som ville prata preventivmedel med mig över en öl i Australien när jag var tjugo, och låt oss säga....var lite sent ute. Han som lärde mig lägga stenbumlingar som man först haft i eldstaden längst ner i sovsäcken när man tältade för att hålla värmen uppe. Han som kört mig tusentals mil genom Sverige i sidovagn.
Till han som var blötögd och tyst i flera dagar när jag som sjuttonåring packade ihop mitt flickrum och flyttade hemifrån. Han som under hela vår jobbiga resa mot att bli föräldrar aldrig bara frågade "hur går det?" utan så ofta "hur känns det?" Han vars dåliga temperament jag ärvt. Och stora näsa.
Till dig älskade pappa.
Grattis på farsdag!

Godnatt vecka 45

Att efter en lång dag och en oändlig vecka av uppförsbacke (eller liknelsen kanske bör vara brant nedförsbacke) få komma in i sovrummet och krypa ner intill den drygt meterlånga lilla pyamasvägrande människan som snarkar till förbannelse.
Mitt prozac.

Tick tick tick

Usch vad livet ruset. Så mycket jag borde och vill. Men inte hinner. Eller gör ändå, men inte så noggrant som jag önskar. Ruschar förbi. Ögnar igenom. Slafsar ihop.

Och det är klart att välmående och det där med tidsplanering går hand i hand med vilka krav man nu ställer på livets innehåll. Hade jag nöjd mig med att ha någon sporadisk kompis, ett möta-i-hallen-förhållande med min man och umgås med kidsen den där timmen mellan dagis och läggdax så vore pusslet en baggis.
Men jag svettas med min jäkla tro om att det ska gå ihop på något sätt ändå, iden om att jag ska lyckas lura tiden och visst få till täta dejtar med mina fina väninnor, kvalitativa samtal, umgås massor med mina gamla föräldrar, få tightare kontakt med släkten, vara en fena på jobbet, betala räkningar, skaffa e-leg, ha det städat och snyggt hemma, se hygglig ut själv, kanske träna, hinna drömma om stugan, snickra lite på den, gosa med katterna, vara en mamma som lyssnar, ser och leker, en fru som hånglar, umgås och stöttar, skriva veckomenyer, koka långkok, sortera garderoben, få ut gammalt junk på Tradera, läsa ikapp traven med branschlektyr som ligger här på hög, se ikapp massa viktiga SVT-program jag missat..

Hur jag än vrider och vänder på den här ambitionen så gör den mig illa.
Och med det sagt ska jag gå och knoppa. För sova måste man ju också squeeza in på dygnets futtiga 24 timmar.
Imorgon blir det en bättre dag.