Sidor

30 november 2011

Trött

Kära Tomten.
En enda sak önskar jag mig. En man som inte reser så mycket i jobbet. De här ensampassen ger jag verkligen inte mycket för.

29 november 2011

Rigo just nu

2,5 år. Äntligen har bilintresserat svalnat lite grand och istället har han mani på små plastgubbar. De bor alla i hans garage som en enda stor lycklig familj. Barbapapas, bondgårdsdjuren och smurfarna. De går i skolan, bråkar, sover och besöker doktorn för att få sprutor. Och så är de alla rädda för vargen och för döskallar såklart.
Pussel är hans andra drog. Det har hänt att vi hittat honom ensam i vardagsrummet mitt i natten när han sitter och lägger pussel för sig själv. Han lägger först pusslet med bilden uppåt, och därefter med baksidan uppåt för att utmana sig själv. Favoritpusslet är det på dagis med Alfons.. och så drömmer han om ett mupparna-pussel.
Att gå med egen kundvagn i mataffären och omsorgsfullt välja ut vad vi ska äta till middag, lägga upp på bandet i kassan och sedan packa ner i plastpåsar är en annan favoritaktivitet. Bästa maten är äppelpaj (kall, gud nåde annars) och hammebuje (hamburgare). 
Han drar 98 i kläder och vill själv vara med och bestämma vad han ska ha på sig varje dag. Bästa färgerna är gult och rött. Eller "gult och barbastark" som han själv skulle säga. Han funderar mycket på att Emils pappa är dum och på att Pippi Långstrump inte har någon mamma.
Talet går framåt, både uttal och vokabulär, men det krävs väldigt ofta en tolk i form av mig fortfarande.  Han stortrivs på dagis och beskrivs av fröknarna som "alltid snäll, väldigt fokuserad och duktig på att pyssla". Låter ganska likt sin far tycker jag. Hemma är det dock inte alltid han är snäll utan vet exakt hur han ska reta gallfeber på sina föräldrar eller sina kompisar. Han har kort stubin som tusan och blir galen om någon försöker tvinga på honom fel kläder eller att lämna hemmet utan sina små plastgubbar. När han inte gillar någon för stunden är man ett "äckel päckel".
Syskongrejen verkar ha sjunkit in nu, ilskan han riktade mot mig och Andres i början har försvunnit helt.. men det är fortfarande väldigt mycket leka bebis som gäller. När Bim skriker och kräver uppmärksamhet börjar han tillochmed krypa ibland. Snacka om skolboksexempel på småsyskonstrauma. :)

Vidare tycker jag att ständigt visar prov på empati och skön humor, och det är faktiskt en fröjd varje dag att få hänga med honom nu när det händer så mycket i hans sinnesvärld.
Avrundar med en bild på mitt livs stora kärlek.

Bim just nu

Fyra månader. Så rund om kinderna att hon får eksem under hakan om man inte ständigt torkar och smörjer. Dreglar som en galning och gnager på allt hon kommer åt så jag misstänker att tänderna inte är så långt bort. Har bara de senaste två veckorna blivit betydligt mycket mer "människa". 
Gurkelpratar, greppar efter saker och ligger gärna en stund på mage och kikar sig omkring. Drar 68/74 i kläder och väger förmodligen runt 8-9 kilo. Håret i nacken har gnagts av så numera har hon en liten flint där bak. Hon skrattar så fort hon vaknar på morgonen och sover som en klocka på nätterna fortfarande. Det magonda är borta helt så gråter hon nu är det för att någon har pratat för högt eller för att hon vill sova eller käka. 
Bäst trivs fröken i bärselen, men nu börjar äntligen babysittern också funka korta stunder. Det känns som att det där med att sitta själv är långt bort. Katterna är fascinerande och brorsan superkul, men när någon av dem närmar sig henne blundar hon.. beredd på att bli attackerad med pussar eller slick i ansiktet. Vi har börjat introducera mat och hittills har hon testat gröt och rotfruktspuré (och vaniljglass och guacamole) vilket hon tycker är riktigt spännande men inte riktigt greppat konceptet kring, det där men att svälja och så.  Fram tills nu har hon blivit orolig och lessen om hon inte varit hos mig eller Andres (vilket var en smärre chock, iom att Rigo inte alls var sådan.. och jag alltid tänkt att mammighet är något mammor tillskriver sina barn för att själva känna sig extra viktiga), men nu börjar det gå bra att även  hänga i famnen hos andra som hon träffar regelbundet.
Kort och gott en mycket lätt bebis som snart inte är så mycket bebis längre.

Här är hon, min lilla cupcake.

Julefröjd


Vi tänkte ge oss på att göra ett familjelyckligt julfoto till våra nära och kära Så där familjelyckligt att det ilar i tänderna ni vet. Barn klädda i likadana kläder, tindrande ögon, lite oskarp inramning..
Gick väl sådär.

28 november 2011

Tvååringshumor

Bajs. Kiss. Snopp. Gubbebajs. Smurfkiss. Äckelbajs. Kissnopp. Bajsrumpa.

Nu luktar hon okey igen

26 november 2011

Tut tut

I dag gjorde jag förresten något som hade varit omöjligt för bara två år sedan. Jag tog bilen själv, hemifrån bort till Kungens kurva. Och därefter till Globen och snurrade runt i lite p-garage.

Ett litet steg för någon som haft körkort i femton år kan ju tyckas. Men ett stort steg för mig som utvecklat någon handikappande jäkla bilkörarskräck på senare år.

Att sova med sonen

Minst en gång i veckan sover jag hela natten i Rigos säng. Innan jag kryper ner tänker jag på hur mysigt det ska bli. Hur gott han doftar och så sött han snusar. Att det liksom inte kan finnas någon bättre plats på jorden att sova än just bredvid honom.
Men väl där så förbannar jag mitt korta minne. Ungen både pratar i sömnen, snarkar och sparkas som en berusad sjöbuse. Så där ligger jag klarvaken och tänker att - aldrig, aldrig mer.
Men när det gått ett par dagar längtar jag åter in till hans gosedjursfyllda dubbelsäng och utsätter mig för de där sparkarna och plågsamma snarkandet igen.
För än så länge vaknar han med ett jätteleende när han upptäcker att jag sovit hos honom. Men om några år kommer han säkert hänga en "Tillträde förbjudet"-skylt med någon spraymålad döskalle över på dörren till sitt rum och då är alla de här chanserna förbi.
Så det gäller att passa på tänker jag och ser fram mot en sömnlös natt.

Satturdej

På denna bild ser ni

En välkänd nazistfrisyr, några hakor och min gamla barndomströja.
"Natte" - det var vad alla kallade mig tills jag blev fyra fem år.

Loppis

Ser ni vad härligt kallrosiga jag och Hanna var där vi stod och sålde vårt gamla junk idag. Kallrosiga och nyrika!
Nåja. Men med betydligt mindre prylar i våra förråd i varje fall.

25 november 2011

Lille videung

Jag vet, jag vet.. Man får inte berätta sånt här. Det kan vara som att hälla brinnande olja över en småbarnsförälder med kolikknodd som vägrar sova.. Men jag kan ändå inte låta bli, så här kommer det:
21:00 - 04:30. 04:40 - 07:00. 07:05 - 09:45.
Bless that child!

24 november 2011

BRF-möte

Igår knallade hela familjen ner till vårt brf-möte för jag tänkte det vore trevligt med lite samkväm, glögg och information om vad som är på g i kåken. Misstag. Mer bajsnödiga tillställningar än våra brf-möten är svåra att hitta. Och låångsamma. Snittåldern i vår förening ligger på sjuttiofem så då gäller det att prata i slowmotion, med torterande många konstpauser. Och att märka ord som inte har någon som helst betydrlse för sammanhanget. Och att hamna på sidospår. Så vad som borde ta en kvart att gå igenom tar minst två timmar. Efter en och en halv gav Rigo upp som fram tills dess skött sig exemplariskt, knäpptyst med truten full av pepparkakor. Bra, för då fick även jag en anledning att smita därifrån.

21 november 2011

20 november 2011

Fin kväll

Gårdagskvällen innehöll så mycket av det där jag verkligen gillar. Höstmörker som kräver massa tända ljus, nyss hemkomna föräldrar med presenter i form av leksaker och kryddor från Turkiet, en vacker make home at last och så sinnessjukt god pad thai i tre olika varianter från Stockholms bästa thaikiosk (den på Götgatan).

19 november 2011

Äntligen hemma

Pappan till mina barn.
Min allra bästa vän.
Världens skönaste famn.
Mannen i mitt liv.

Det är alltid lika oerhört skönt när han kommer hem igen efter några dagar på resande fot.

Pyamasparty

Rigo på härlig fredagsövernattning hos Love.
(och jo visst går det att fortfarande sova över hos kompisar fast man har två småungar med sig. Ensam. Bra upptäckt!)

Joråserruatt..

36 bitar, från fyra år, lätt som en plätt.

Grötpremiär

17 november 2011

Bläck

Jag är trettiotre år och ska tatuera mig. För att jag vill innan jag dör. Och för att jag tycker det är fint. Eller kanske allra mest för att jag fått ett presentkort från en kompis på just början till en tatuering.

Så hur väljer man motiv? Den ena dagen vill jag ha något stort och färgglatt, nästa dag något stilrent och svart. Men så bestämmer jag mig för ett vackert typsnitt och ungarnas namn.. tills jag ändrar mig och tycker att någonting kryptiskt symboliskt vore härligt. Eller en text. Något man kan stå för. För alltid. Och vad är det liksom? Vad tusan kan jag stå för om trettioåtta år? Som den där tatueringstiden jag hade inbokad när jag var nitton år och skulle skriva "Jon" över hela svanken i tribalstil, när Jon tack och lov dumpade mig tre veckor innan tatueraren hann sätta nålen i mig.

Njae, jag får nog bildgoogla vidare några nätter till och sedan bara bestämma mig och köra annars kommer jag sitta här och vela när jag är fyrtiotre år också och då känns det verkligen som tatueringståget gått.

15 november 2011

Krigen man väljer

I kväll har vi haft ett utdraget tjafs om att man själv måste städa undan de tusen pusselbitar man kastat på golvet. En timme, några tårar och en massa lirkningar senare var ställningen Zandra - Rigo -  1 - 0.
Vår lilla gris MÅSTE lära sig att städa. Går det på dagis så går det hemma tänker jag.

Älskar, älskar inte

Och idag vid matbordet kom det ytterligare kärleksförklaringar från sonen. "Icha älkar Bim. Icha älkar mamma. Icha älkar pappa. Icha älkar Kokko" (läs: Naku). Men på frågan om han inte älskar Katitzi också svarar han bestämt -Nej!

Det är konstigt det där hur han särbehandlar katterna. Naku, som vi hade innan Rigo kom säger han att han längtar efter när han är på dagis. Honom vill han gärna gosa med och skämma bort med godis. Katitzi däremot, som ju kom först efter Bim, är han verkligen inte förtjust i och skulle tex. aldrig vilja ge henne mat. Trots att hon är värsta kelgrisen. De har inte fått till något klick helt enkelt.

14 november 2011

Hipp hipp

I fyra månader har vi haft henne nu. "Lilla bumman".

13 november 2011

Dagen till ära

Idag kom det för första gången. Helt spontant och riktat mot Andres.
"Icha (läs:Rigo) älkar pappa".

Lömska lilla körtel

Det var ingen exotisk livshotande sjukdom jag fått. Det rörde sig bara om en infekterad spottkörtel som ställde till det. Nu efter lite vätskeersättning och smärtlindring mår jag redan bättre och är på väg hem till dagens far igen. Hipp hipp.

KS

Vilken märklig fars dag det blev. Den inbokade långbrunchen byttes ut mot dropp på akuten för min del.
I morse hade nämligen min hals (som gjort ont senaste tre veckorna) strejkat ut totalt. Tungan har svullnat upp och jag kan inte svälja någonting vilket tydligen inte är så hett om man vill kunna få i sig nödvändigt syre och vätska. So here I am. I väntan på provsvar.
Får skjuta på firandet av världens finaste tvåbarnsfar tills nästa helg. :(

Lördagsfika i Globen

Ps. Vi har inte tagit med oss eget kaffe. Det är Bims vällingtermos. :)

11 november 2011

Freitag


Ännu en härligt svennig fredag! Gott käk, myskläder, chips och Idol. Och så jordens goaste ungar på det. Oslagbart.

Pricken över i:t

När man efter en lång skrikig dag med barn som inte vill någonting och som busat hål i huvudet på en så att stresshormonet redan är i topp..   hör ett högt KRAAASCH!! på Bauhause och inser att det är sonen som sprungit ifrån en som nu hamnat i trubbel. Mycket riktigt. Där står han skräckslagen i en duschkabin som på något sätt exploderat med honom inuti så det ligger glassplitter över hela jäkla butiken.

Svar:
1. Han var oskadd
2. Nej, vi behövde inte betala för glasdörrarna.
3. Sedan gick jag hem och profylaxandades i soffan resten av kvällen.

08 november 2011

Godnatt min skatt

* Det var en gång en arg gubbe som skulle fånga smurfarna. -Hahahah, skrattade den arga gubben, nu ska jag TA er! Smurfarna skrek nej hjääälp och sprang så fort de bara kunde. Arga gubben sprang efter. Gammelsmurfen sprang jättejättefort. Och smurfflickan hon sprang ännu fortare. Arga gubben hade inte en chans utan svimmade för att han var så trött. Då sprang alla smurfarna hem igen och var superglada för att de hade klarat sig. De var så glada att de ställde till med stort kalas. På kalaset åt de bananar och jordgubbsglass, och pannkakor och lördagsgodis. Alla fick vara med på festen. Lille Skutt var också där och Barbalala såklart. Så dansade de till Manboy hela natten och var jättejätteglada.


*Bästa sagan just nu

07 november 2011

Kulturtanten i mig

Ibland när jag tänker att jag inte ska vara någon dussinmänniska virrar jag mig ut på finkulturella vatten. Inbillar mig då att jag är en sån där som uppskattar tåspetsstudsandet i balletuppsättningar och kan se det underliggande budskapet i smala märkliga filmer med noll kronor i budget. Men å nej. Jag är verkligen en videotoppentjej. En sån som gillar Roxette, Ghostbusters och Davinchikoden. En sån som ikväll har suttit och skruvat sig i biostolen i en och en halv timmes evighet till någon fransk liten konstnärligt filmad buskisfilm som ingår i Filmfestivalen i år. Tror faktiskt jag gäspat käken ur led. Aj.

06 november 2011

Söndagssummering

Lång skön frulle med allihopa i soffan, surdegstoast, städa upp kvarten, åka på löjromsfrosselunch hos mina föräldrar, dumpa knoddarna där, hem och lägga nytt golv i köket, måla om fönstret, fika med Andres polare Thomas, få beröm för knäckig äppelpaj, hämta hem barn, pannkakor och chili con carne, bada, tvättstuga, American Horror Show. Däcka.

05 november 2011

Bed bugs

I skrivande stund ser det ut så här i vår binge. Plus mig, Andres och Bimsan.
Sov gott.

Lycka är..

Att ha en stor kusin!

Livet

Vår tradition trogen åkte vi till Skogskyrkogården ikväll för att tända ljus för dom där man inte längre kan slå en pling till eller knacka på dörren hos när längtan slår till. Far- och morföräldrarna, en pappa som fick lämna alldeles för tidigt.
Jag gillar verkligen våra besök till kyrkogårdens minneslund. De ger oss en anledning att prata om det där oundvikliga med varandra. De där som alla alltid säger att "man borde ha pratat om medan man fortfarande var i livet". Som om man tycker att gravplats är något att ha eller vad som egentligen händer när man... ja ni vet. Men så snackar vi om de döda också. Berättar för varandra om hur de var. Som min älskade farmor som alltid stank tantparfym och gula Blend. Det händer att jag springer in i den doften ibland och då hugger saknaden till direkt. Lilla farmor. Södermalms stiligast klädda pensionär som saltade det mesta hon sa och därför aldrig kunde tas för pålitlig.
När vi gick där ikväll bland alla höstkvällsklädda människor och fina lyktor tänkte vi tillbaka på förra årets allhelgonaafton. Då handlade det inte om sådana som funnits, utan om de som aldrig fick bli. Vårt missfall värkte fortfarande i hjärtat och vänner till oss hade just förlorat sitt andra ofödda barn.
Några dagar senare får vi veta att Bim är på väg och i kväll var hon med oss där bland lyktorna i sin flugsvampsmössa och vintriga åkpåse. Så himla himla härligt och fint!
Och vännerna.. deras bebis är på ingång den också. Till våren kommer hon och förändrar världen. Såklart!

04 november 2011

Sockerkakan

Sovlyx

Lyx är att sova inne i Rigos rum. Känna hans lilla andedräkt mot min axel och veta att imorgon bitti när vi vaknar ska vi ligga kvar i sängen i en evighet och bara småprata och kolla på Sam Sam på paddan.

03 november 2011

Torsdagskväll

Bim bajsar. Rigo sover. Andres sliter upp vårt fula rutiga köksgolv. Och jag lipar ögonen ur mig åt tv3s Drömmen om ett barn.

Smurfkryssning


Rigo drog på sig sin finaste smurftröja och så drog vi alltså ut på Ålands hav tillsammans med mormor och morfar igår för att få träffa smurfarna in person. Det blev inte riktigt det glada möte vi hoppats på. Rigo skrek tårögt att smurfen var läskig och ville inte ha något med den att göra på hela resan. Hepp. Han ville visst hellre lyssna på finsk dansbandsmusik, lägga pussel och äta efterättsbuffe. Nåväl. Lillasyster tyckte i varje fall att smurfen var ball.

01 november 2011

Rättelse

INTE många knop skulle det ju va. Nåväl.

Trååkdag

Idag har det hänt många knop. Har druckit litervis med ingefärste för att kurera den onda halsen, sprungit på toa som en höggravid, kollat på det högklassiga daytime-tv-programmet Cheaters, käkat fiskpinnar, lallat runt i mysbrallor och försökt umgåtts med två världsrekordsgnälliga barn.
Men om några minuter är dagen tack och lov över, och imorgon är det något så festligt som Smurfkryssning på agendan!
Hela Finlandskryssningsgrejen IGEN, men nu ännu mer kidsfokus. Fiskdamm, meet and greet med smurfarna, smurfsminkning, minidisko osv. Jag ser mest fram mot smörgåsbordet och såklart att få se Rigo dåna när han äntligen ska få träffa sin idol "Smurfflickan".
Godnatt.

Stylad

Snyggast är lillasyster ändå med ett Cars-plåster i pannan tycker Rigo.