Sidor

17 november 2011

Bläck

Jag är trettiotre år och ska tatuera mig. För att jag vill innan jag dör. Och för att jag tycker det är fint. Eller kanske allra mest för att jag fått ett presentkort från en kompis på just början till en tatuering.

Så hur väljer man motiv? Den ena dagen vill jag ha något stort och färgglatt, nästa dag något stilrent och svart. Men så bestämmer jag mig för ett vackert typsnitt och ungarnas namn.. tills jag ändrar mig och tycker att någonting kryptiskt symboliskt vore härligt. Eller en text. Något man kan stå för. För alltid. Och vad är det liksom? Vad tusan kan jag stå för om trettioåtta år? Som den där tatueringstiden jag hade inbokad när jag var nitton år och skulle skriva "Jon" över hela svanken i tribalstil, när Jon tack och lov dumpade mig tre veckor innan tatueraren hann sätta nålen i mig.

Njae, jag får nog bildgoogla vidare några nätter till och sedan bara bestämma mig och köra annars kommer jag sitta här och vela när jag är fyrtiotre år också och då känns det verkligen som tatueringståget gått.

3 kommentarer:

L sa...

Zandra! Du känner i maggropen och hjärtat vad du vill göra :), man bara vet vad som är klockrent när man väl kommer på det. Jag gick i fem år innan min ängel sattes på underarmen. Rätt ängel skulle ritas! Inte ville jag bara plocka någon jag googlat. Min är unik för mig. Sen har jag tre till som är lika jag dom :)
Kul att läsa att ni mår bra!
Trevlig helg.

Tant Therese sa...

Spännande! Vi rings o bollar lite snart! Har varit inne på att göra nummer två (eller nummer 6 om man räknar min "små"). Men en till stor tatuering nr 2. Det är svårt... jag vet. Men när man vet - då vt man. Känns liksom total rätt från början! Så det är bara o leta vidare, känna vidare och tänka djupare! Puss min skatt

bjørne sa...

Annars kan spontantaueringar i ansiktet rekommenderes...