I dag gjorde jag förresten något som hade varit omöjligt för bara två år sedan. Jag tog bilen själv, hemifrån bort till Kungens kurva. Och därefter till Globen och snurrade runt i lite p-garage.
Ett litet steg för någon som haft körkort i femton år kan ju tyckas. Men ett stort steg för mig som utvecklat någon handikappande jäkla bilkörarskräck på senare år.
2 kommentarer:
Heja dig! Jag är precis likadan. Har haft körkort i 11 år, men utveckade min bilkörarskräck ganska tidigt, dels för att jag körde alldeles för sällan och när jag väl körde tyckte jag inte att det gick så bra som jag hade hoppats på så då var det bekvämare att låta nån annan köra. Sedan blev det ju inte bättre när barnen kom. Jag ville ju inte utsätta dem för min osäkra körstil. Vändpunkten kom förra året då vi köpte vår första bil. Det tog ett tag, "övningskörde" t.o.m med min pappa för att jag ville känna på hur bilen funkade, men nu vågar jag också mig ut i bilen på egen hand. Har inte vågat mig ut ensam till IKEA än, men dock till Sickla och en gång körde jag t.o.m från mina föräldrars lantställe utanför Gnesta och hem, ensam med barnen. Då kände jag mig duktig. Så hurrarop för dig! Jag tycker du är supermodig, och visst är det ganska kul?
Hanna: skönt att läsa att det finns fler som jag!
Skicka en kommentar