Sidor

29 november 2011

Rigo just nu

2,5 år. Äntligen har bilintresserat svalnat lite grand och istället har han mani på små plastgubbar. De bor alla i hans garage som en enda stor lycklig familj. Barbapapas, bondgårdsdjuren och smurfarna. De går i skolan, bråkar, sover och besöker doktorn för att få sprutor. Och så är de alla rädda för vargen och för döskallar såklart.
Pussel är hans andra drog. Det har hänt att vi hittat honom ensam i vardagsrummet mitt i natten när han sitter och lägger pussel för sig själv. Han lägger först pusslet med bilden uppåt, och därefter med baksidan uppåt för att utmana sig själv. Favoritpusslet är det på dagis med Alfons.. och så drömmer han om ett mupparna-pussel.
Att gå med egen kundvagn i mataffären och omsorgsfullt välja ut vad vi ska äta till middag, lägga upp på bandet i kassan och sedan packa ner i plastpåsar är en annan favoritaktivitet. Bästa maten är äppelpaj (kall, gud nåde annars) och hammebuje (hamburgare). 
Han drar 98 i kläder och vill själv vara med och bestämma vad han ska ha på sig varje dag. Bästa färgerna är gult och rött. Eller "gult och barbastark" som han själv skulle säga. Han funderar mycket på att Emils pappa är dum och på att Pippi Långstrump inte har någon mamma.
Talet går framåt, både uttal och vokabulär, men det krävs väldigt ofta en tolk i form av mig fortfarande.  Han stortrivs på dagis och beskrivs av fröknarna som "alltid snäll, väldigt fokuserad och duktig på att pyssla". Låter ganska likt sin far tycker jag. Hemma är det dock inte alltid han är snäll utan vet exakt hur han ska reta gallfeber på sina föräldrar eller sina kompisar. Han har kort stubin som tusan och blir galen om någon försöker tvinga på honom fel kläder eller att lämna hemmet utan sina små plastgubbar. När han inte gillar någon för stunden är man ett "äckel päckel".
Syskongrejen verkar ha sjunkit in nu, ilskan han riktade mot mig och Andres i början har försvunnit helt.. men det är fortfarande väldigt mycket leka bebis som gäller. När Bim skriker och kräver uppmärksamhet börjar han tillochmed krypa ibland. Snacka om skolboksexempel på småsyskonstrauma. :)

Vidare tycker jag att ständigt visar prov på empati och skön humor, och det är faktiskt en fröjd varje dag att få hänga med honom nu när det händer så mycket i hans sinnesvärld.
Avrundar med en bild på mitt livs stora kärlek.

2 kommentarer:

Tant Therese sa...

Underbart att läsa Vännen! Saknar er! Puss puss

Stina sa...

Så himla fin han är!
Jag önskar lite i smyg att Annie vore lite mer av en pysslare men tyvärr har hon aldrig tid att sitta still och rita eller pussla. Måste klättra, springa, hoppa och studsa runt HELA tiden och överallt. Trodde att det skulle lägga sig lite med tiden men inte ännu. Men jag är beredd med pennor och papper när hon är redo för det.