De senaste veckorna har jag tänkt mycket på det här med alkohol. Vilket enormt uppromantiserande det är kring drickande och hur lite det egentligen ifrågasätts. *I varje fall i min vardag.På Facebook skickas virituella drinkar runt som konfetti, på jobbet pratas det om hur många flaskor vin som gått åt i helgen, bland vännerna om hur full den och den var sist.. osv osv. Jag kan skriva under direkt på att vara precis som ovan!
Att dricka, både måttligt men också för att bli packad någon eller några dagar i veckan anses helt ok. Socialt. Kul. Avkopplande. Ett liv utan berusning verkar inte vara komplett. (Då rör jag mig ändå i schyssta kretsar bland vuxna sunda människor.) När blev det så? Känns som i går jag tyckte att sprit smakar skit och att yrsel och illamående inte var min grej.
Alkohol har inte gett mig en enda bra sak i livet. Tvärtom:
- De enda stora gräl jag och mannen har haft handlar egentligen om alkoholrelaterade saker.
- Jag ogillar faktumet att man blir ful, tjock och jobbig av sprit.
- Det mesta jag gjort men ångrat genom livet har hänt när jag druckit.
- Både jag och min man har växt upp med för mycket alkohol i familjen och sett konsekvenserna av det.
- Jag hatar att hänga med fulla människor i fall jag inte druckit själv.
- Vi har alkoliserade vänner. Och så har vi iof vänner som inte dricker en droppe. (Gissa vilka som blir mest ifrågasatta?)
- Majoriteten av alla sex och misshandelsbrott sker med berusade människor inblandade.. och tittar man på alkohol ur ett samhällsekonomiskt perspektiv så är det ju fan skrämmande!
- Jag inser att det säger mer om mitt nyktra tillstånd än mitt fulla, när jag tänker att jag blir en kul avslappnad prick när jag dricker.
Jag älskar goda fruktiga drinkar! Jag avgudar en schysst kall öl, och uppskattar ett par glas rött till maten. Men berusningsdrickandet har jag bestämt mig för att lägga ner sedan ett par veckor tillbaka.
Kan man dricka med måtta så är det väl klart att det bara är att dricka på! Men har inte alla druckit med måtta från början?
* Fundera gärna på det här med socialdrickande och alkohol och hur det ser ut i ditt liv. Hur ofta pratar folk i din omgivning om sprit, hur många av de events du hänger på är alkoholfria..osv ? Jag är jättenyfiken på om andra upplever det på samma sätt som jag i fall de börjar fundera på det i samma banor..
13 kommentarer:
Kloka tankar.
Jag är inte så gammal, men går i samma tankar som du. Jag vill inte dricka för att bli berusad, jag vil dricka för att det är gott! Vin till maten dricker jag inte så ofta (eftersom pojkvännen inte dricker vin och för att jag aldrig kommer kunna dricka en flaska själv bara till mat) men det händer ibland förstås och det kan jag tycka är gott. Men om det inte händer något särskillt (middagsbjudning eller typ fest) så dricker jag och pojkvännen saft eller läsk istället. Jag är inte så intresserad av alkohol utan kan ha trevligt utan det. Men sen när man festar ibland är det förstås lite kul att dricka. De fruktiga drinkarna blir mer festliga på något sätt. Sen har jag problem med gallan också, så jag tål egentligen inte ren sprit. Jag kommer från en familj där mina föräldrar i princip aldrig dricker. När jag var liten kunde pappa ibland dricka öl till maten på fredag och lördagkvällar, men aldrig n¨ågonsin något starkare. Så för mig är det nästan "onaturligt" att dricka mycket alkohol.
När man går på tillställningar o så tycker jag ofta att det finns både alternativ med alkohol och även utan. Man kan ju skippa alkohol för många orsaker; gravid, nykter alkolist, religiös etc. Annars rent generellt så tror jag att många tycker att det är helt okej att dricka mycket på helgerna. Det hör liksom till att man ska "få unna" sig då, efter en hård arbetsvecka.
Oj, så långt det blev... :-)
Jag har funderat precis som dig,dricker jag så är det för att de är gott och då dricker jag inte alls mycket.
Själv drack jag min första drink när jag var 21. Alltså för bara två år sedan.
Har växt upp med föräldrar som gärna dricker ett par glas vin till maten på helgerna, öl till maten på vardagarna och så kanske sippar på ett glas vin till kvällsfilmen. Rätt lugn och skön inställning till alkohol kan jag tycka - de dricker för att det är gott och socialt, aldrig för att bli fulla. Däremot har jag också växt upp med en bror som varit alkoholist i 15 år nu. De senaste åren har han hållt sig hyfsat ren tack vare en förbättrad livssituation.
I många år ville jag inte vara i närheten av alkohol. Jag har aldrig umgåtts med människor som dricker och har därmed inte utsatt mig för sådana situationer. Runt 20 började jag få en lite mer avslappnad inställning till alkohol, och när jag sedan smakade på min första drink så märkte jag att det inte smakade värre än saft. Har alltid trott att alkohol är äckligt (jag klarar fortfarande inte av öl och kan knappt dricka ens vitt vin).
Så alkohol har aldrig varit en stor grej i mitt liv. När jag började dricka var jag ute en hel del, i alla fall just det året. Så det känns som om jag har festat av mig ändå. Nu dricker jag alkohol kanske en gång i månaden i snitt, max. Men då dricker jag nästan alltid för att festa - bli full rakt av. Så gott tycker jag fortfarande inte att det är att jag vill dricka utan att få effekten - men tycker det är skönt att vara lite på örat.
På jobbet är det sällan folk pratar om alkohol. Vet inte om det beror på staden jag bor i - Jönköping. Dels är det många här som är aktiva inom kyrkan, och helt enkelt avstår från alkohol pga deras tro. Men främst tror jag att det beror på att det inte är en storstad. När jag bodde i Göteborg så var det en helt annan mentalitet - även bland vuxna.
Fast nu försöker vi bli med barn, så nu blir det ingen alkohol för mig på nåt år. Och inte bryr jag mig om det. :-)
jag har aldrig varit full, dricker typ aldrig alkohol, linda försöker få mig tycka om vin dock så vi kan dricka ett glas eller två til maten, jag kör alltid bil när vi ska nånstans. Visst jag gillar fruktiga söta drinkar jag med men dom dricks YTTERST sällan och då vill ajg ha med så lite alkohol som möjligt i.... :)Och det är som du skriver, vem blir mest ifrågasatt?? jo jag! varför dricker du inte? är du religiös? osv osv... förstår inte varför det ska vara så konstigt med det här att man INTE dricker alkohol.
ha en underbar dag!
Zandra, det här berör..... det är väldigt viktiga saker. Jag har en bror som har varit alkoholist i 22 år, nykter under tre år och sen föll han tillbaka, en av mina bästa vänner är nu på ett rehab-hem.
Hon är tvåbarns mamma och har en missbrukarpersonlighet. Det började med anorexia och har fortsatt i vågor i livet med andra saker och nu sist alkohol.
Jag är inte nykterist själv utan tar gärna ett glas till maten på helgen, eller nåt annat... men
Att tycka det är okej att bli berusad ett par, tre gånger i veckan är INTE okej. Då har man problem med sin relation till alkohol.
Det lättaste sättet att se om man själv har problem är att avstå under en månad. OM det är jobbigt,.. ja, då är det dags att tänka om.
Minnesluckor, oförklarliga gräl, känslostormar, våld och bara vara brötig.... kan också vara varingstecken.
Det här blev med ett långt inlägg. Men jag är helt på din sida Zandra. Och egentligen är det ju absurt att den enda godtagliga ursäkten att inte dricka är att man kör eller att vara gravid. Varför får man inte vara nykter
Hej! Har skrivit en gång tidigare vid sin bröllopsdag som anonym...Nu ger jag mig en signatur!
Jag har rest en del i tjänsten och bevittnat en hel del drickande då *jobbet betalar*. Det är så sorgligt tycker jag! Man ska väl dricka för att det kan vara lite lyxigt och gott, inte för att det är gratis?!
Jag har sen länge *försökt vara klok* och dragit ner, också pga att man faktiskt går upp en hel del i vikt. Tar tex mineralvatten utom kvällar som känns speciella under tjänsteresan. Tyvärr får man som tjej får man också stämpeln "har du bulle i ugnen?". Kan jag inte få ens dricka vatten för att jag bara föredrar det?? Grrr.
Tycker även att det är synd att träffas på kvällen alltid förknippas med alkohol! Jag skulle vilja se mera kvällsöppna kafeer där man bara kan fika lätt istället för att alltid sluta med ett martiniglas!
Tack så jättemycket för era tanker kring det här! Det är verkligen intressant att höra om era erfarenheter och funderingar!
Det här som flera av er säger med menande blickar mot magen i fall man inte vill dricka känner jag igen mycket väl. Tyvärr är jag nog inte ett dugg bättre själv.. utan undrar tyst i fall hon kan vara gravid i fall ngn som brukar dricka i vanliga fall beställer in en juice på krogen.
Det där med att dricka på som satan i fall jobbet betalar känner jag också igen. Eller om någon annan betalar överhuvudtaget. Folk blir som galna och häller i sig sprit som om de skulle dö i morgon. Sad. Hatar iof gratis-är-gott-mentaliteten överhuvudtaget.
Varken jag eller min sambo dricker idag, det tycker jag är skönt.
Kan beta av alla punkter på din lista om negativa aspekter med alkohol, men främst alla korkade val man gör när man blir full. Och jag blir helt personlighetsförändrad när jag dricker, och det inte bara under själva ruset utan ochså emellan helgerna så att säga.
Jag blir mer ytlig och hypper.
Tror det är vanligt, och få som vill erkänna att det är så.
Vår anledning till ett alkoholfritt liv är att vi helt enkelt redan druckit upp våran ranson, och det med råge.
Jag är glad att våran son kommer växa upp i ett hem utan alkohol.
All forskning visar att barn som växer upp med alkohol i hemmet dricker mer, oavsett vad man lägger för värderingar o tankar i det så visar alla undersökningar att det är så.
Kan tillägga att jag är 25 år och min blivande make 34.
Slutligen vill jag tacka för en superbra blogg! Började läsa den för bröllopinspiration och nu kan jag inte sluta! Stor kram till dig!
Anonym> Jag känner också att både jag och min man redan har druckit upp vår ranson med råge, och den familj jag vill starta med honom ska också helt klart vara befriad från föräldrar som dricker. Olika syn på detta funkar olika för olika familjer givetvis och jag tror inte alls att barn far illa konsekvent av att se alkohol i hemmet, absolut inte.. men för mig har det aldrig varit någon hit att se hur folk förändras av alkohol och otryggheten det innebär att inte känna igen dem till fullo.
Det glädjer mig för övrigt att du gillar att läsa här!
Jag känner precis som du! För flera år sedan började jag tycka att det var jobbigt när folk blev för fulla och sedan i våras (jag var gravid och upptäckte hur skönt det är att vara nykter) gör jag allt jag kan för att själv slippa vara sådan. Och att vara bakis är ju ändå det värsta som finns så då kan man väl lika gärna dricka med måtta, behålla kontrollen över sig själv och må bra dagen efter, utan ångest.
Jag förstår ditt tänk och håller med om det mesta - men för min del känns det som om det är tvärtom.
Jag drack inte med måtta från början. Herregud, när jag började dricka handlade det VERKLIGEN enbart om att bli packad och snurrig. Numera tycker jag däremot att det är väldigt sällan jag dricker för att bli full. Jag socialdricker för att jag tycker att det är gott och för att jag gillar känslan. Ett par-tre glas vin är mer standard numera. För att jag tycker att det är schysstare.
Jag håller med dig!
En så länge är jag "bara" 19 men ser ofta det dåliga med att dricka.
Det har gått så långt att jag tycker det är jobbigt och tråkigt att gå ut och festa/dansa med mina kompisar.
Det här "vi går ut och dricker ett glas vin och dansar lite" det finns inte. Det känns snarare som "Den som dricker flest öl vinner" Jag bli lillmorsan som står bredvid och säger stopp när någon druckit 12 stark öl.
Spriten har helt klart gått till överdrift!
Jag kan knappt nu för tiden bjuda hem folk på middag, för alla räknar med att det ska vara uppradat med sprit på bordet, det är inget som jag trivs med!
Skicka en kommentar