Det kändes lite odd när vi väl kom ut från kyrkan och ställde oss på kyrktrappan. Tanken är ju att alla ska hurra, kasta ris och så blir det kramkalas.. Haha.. jo, det blev exakt så för oss också. Men jag minns sekunderna som minuterslånga just innan det där hurrandet bryter ut. Som en prinsessa och en prins på display typ. Pinigt men härligt.
2 kommentarer:
Haha! Precis så var det! En låång sekund mellan riskastning och kramkalas. :-D
Minns också precis hur långa de sekunderna var, fast när jag tänker på det känns det snarare som det var en minut eller två...
Skicka en kommentar