"Nu går vi in"
Jag trodde på riktigt att mitt hjärta skulle hoppa ut ur kroppen och allt jag tänkte på var att absolut inte kolla upp, för i fall jag skulle möta någons blick på vägen till alteret så skulle jag garanterat bryta ut i fulgråt.
I stället fokuserade jag helt på att gå myrsteg och att titta i marken. Andres hand krampaktigt i min och så den vackra sången i bakgrunden såklart. Det var en riktigt mäktig känsla det där att gå altargången fram...
Foto: Jeroen Wolfers
1 kommentar:
Hade du skorna med sulorna som heter duga? Några fadäser? I hope not.
Skicka en kommentar