Äktenskapsförordets vara eller icke vara? Hur tänker du runt det?
Själv blir jag lite svettig och obekväm av hela tanken på att man i förhand garderar sig och därmed ens tänker i banor som om att det kan ta slut. Men samtidigt läser jag i varenda bröllopstidning hur viktigt det tydligen verkligen är att skriva äktenskapsförord! För tänk, tänk om. I dag ringde jag till en familjejurist för att ta reda på hur det ligger till, han sa:
"När du gift dig så hamnar ni i en stigande trappa. Efter ett år som gifta äger du 10% av alla hans tillgångar och han av dina, efter två år 20% osv.. fram tills dess att ni efter fem år äger lika mycket av varandras prylar och pengar. I tillgångar så räknas allt in. Företag, fastigheter, sparkonton, bilar.. Skulle någon av er få ett arv framöver så kommer även detta bli en gemensam tillgång, i fall det inte finns ett testamente för arvet som endast ger tillgångar till den ena parten i äktenskapet"
Så om man förbiser den romantikdödande sidan av detta så kanske det vore bra? Eller, hur känner ni?
9 kommentarer:
Jag har alltid känt att ett äktenskapsförord är är som en försäkring. På det sättet reder man ut allting innan man gifter sig, och så behöver man aldrig mer tänka på det igen. Kanske beror det på att jag ägnat de senaste 6 månaderna åt att studera juridik, men oförutsedda saker kan ju faktiskt hända och då är det skönt att inte behöva oroa sig. Men självklart ska det kännas rätt om man ska göra det!
Äktenskapsförord anser jag borde vara en självklarhet!
Klart det är deppigt och ingen tänker sig att deras äktenkap ska krasha men jämför med bilkörning, jag tänker inte krocka så jag behöver inte bälte... så resonerar man ju inte, och folk skulle tro att man var knäpp om man sa något sådant. Så vad är det som gör äktf annorlunda?
Dessutom blir folk klart mindre bittra och får "snyggare" separationer om de har ett avtal innan om hur man ska göra om det går åt skogen...
(Är visserligen jurist men ändå)
//Förhoppningsis
Håller med om att äktenskapsförodet är en självklar försäkring i fall att något skulle hända. Men när jag och min blivande make satt och diskuterade kring detta stötte vi på ett problem: allt vi äger äger vi tillsammans. Inga sparkonton och bostadsrätten äger vi ihop. Så vad är det vi ska ta med i vårt äktenskapsförord? har 4 månader kvar att komma fram till ett svar
Ta upp framtida saker.
tex om någon av er får arv el liknande ska det vara ee, alltid bra även om man tex inte bara pratar om stora släktgårdar, gäller då även familjesmycken och sånt som man inte vill att den andra ska få vid ev separation
//Förhoppningsis
Min M2B och jag går in i äkteskapet med liknande förutsättningar, dvs vi har knappt inga tillgångar alls. När vi gifter oss så vill vi ha allt gemensamt så vi väljer att inte ha något äktenskapsförord. Vi känner oss väldigt lugna i det.
Min man hade ett företag när vi gifte oss och för oss var det självklart att ha ett äktenskapsförord eftersom han på nära håll sett en bekant gå i konkurs efter en skilsmässa då frun fick halva och han inte hade råd att lösa ut henne.
Jag kan också känna att bara det att vi kan prata om ALLT (som t.ex vad händer om detta inte kommer hålla) utan att det är jobbigt är ett bra tecken, i alla fall för oss.
jag kan förstå att man vill ha det om någon äger något som tex en släktgård, familjeklenod eller liknande. Annars så spelar det väl ingen större roll om man delar på allt om man skulle skiljas. har man ändå gemensam ekonomi så är det väl inte mer än rätt..?
jag vet inte... tog precis upp den känsliga frågan med m2b och vår slutsats är: vet inte.
det blir nog ett förord... enklast så.
Om förutsättningen är att ni båda är rätt ekonomiskt lika så skulle jag nog inte se något syfte med att skriva äktenskapsförord.
I mitt fall så har min M2B mycket större tillgångar än jag. Jag tog därför upp frågan om äktenskapsförord. Jag gifter mig ju inte med honom för pengarna och vill inte heller att någon annan ens ska misstänka det.
Skicka en kommentar