Jag skrev lite om min nervositet inför giftemålet till en kollega som undrade hur jag höll samman:
"Jag kommer få psykbryt och i mitt fall rör det sig inte om vackert rinnandes tårar.. utan om ett totalt förvridet ansikte och monsterröda ögonvitor. I ren panik av den plötsliga insikten om att jag aldrig mer kommer få ligga med någon annan kommer jag väl börja göra utfall mot män i församlingen i ett sista seperationsångesslag. I will be a mess."
Hon svarade så fint att jag tänkte dela med mig till er:
"Jag kan ha maniska tankar om att aldrig få ligga med ngn annan man mer, den tanken kan dyka upp fortf efter att ha varit gift i 12 år – kanske just därför. Bara tanken på ett par oprövade läppar kan vara oerhört lockande, men så tittar jag på maken med smygande kulmage där han står och spikar på sin älskade förrådsbod och så är det ändå han jag väljer igen och igen. Livet som gift är inte så satans romantiskt men jag gillar den vänskap som utvecklats, jag gillar projektet och företaget familjen, jag gillar i grunden XXX som han heter den gode maken och det är en känsla som hittills djupnat våra varannan-års-kriser till trots."
6 kommentarer:
Åh. Blöta ögon här också. Fan vad fint! Jag hoppas VERKLIGEN att jag känner sådär om 10 år :)
Mycket uppmuntrande. Kan också få lite kalla fötter ibland så här när det närmar sig!
Bara för att man gifter sig så blir man inte fånge. Se det som att du fortfarande är fri att göra som du vill men kanske låter bli/ väljer att inte göra vissa saker som att ligga med andra.
/ Röda rosen
Jag smälter och skrattar på samma gång, så träffande!
Den ångesten kände jag första gången jag gifte mig;-) Dagen efter mitt bröllop vaknade jag och tänkte "Är mitt liv över nu?" Den här gången är jag bara sååå glad att den är han och ingen annan för alltid. Längtar till den 27:e oktober!
Tack för dessa ord... känndes skönta att läsa... du har en bra kollega och vän.
Skicka en kommentar