Bim och kusin-Jonah

Bilsemester - bring it!

Idag hämtade vi ut vår nya bil. Ett stort as med plats för sju rumpor. Så nu jäklar kan vi klämma in både släktningar, kompisar och kompisars ungar när vi ska iväg på bilsemester genom Sverige, eller till simhallen för söndagsbad.

Bilen var ett halvår försenad! Fatta.. ett HALVÅR. Så vi var rätt pissed när vi åkte till utlämningsstället i morse. Då säger bilsäljaren "förresten, det ligger en iPad i baksätet, som ett litet plåster på såret för att ni fått vänta."
Eeh, hey! Seat - ALLT är förlåtet!

Mat mat mat

Nästan all min vakna tid tänker jag på mat. Friterad mat. panerad mat, flamberad mat. Sådan mat man helst ska hålla sig undan om man vill tillbaka till den där 38:an igen.
Som nu när jag i skrivande stund kollar på Kniven mot strupen. Alexander skriker med sin kokainhöga/adhd-energiska stämma "Det här är det äckligaste skit jag blivit serverad!" medan jag  dregglar över de där färdigköpta potatisklyftorna och sönderstekta köttbitarna likt en blodhund.

Matporrstankar i övrigt.

I morgon har vi hejdå-middag för mina föräldrar som ska till Indien i ett par månader och hela dagen har jag gått igenom menyn för mitt inre. Hur sjömansbiffen ska få puttra sig riktigt mör, potatisen skjuda i det mörka ölet, den laktosfria finchokladen smältas i fonduegrytan och blandas med ljuvlig grädde för att sedan drapera färska jordgubbar och bananbitar.

Eller på fredag, när jag ska ut med min äldsta väninna och dinera på Södermalm. Lammet, fetaostkrämen.. irish coffeen med farinsocker. Aaaah

Hur stor är perfafamiljen?

Såg trailern för tv-programmet "Familjen Annorlunda" nyss och blev glad. Jag älskar att följa de där jättefamiljerna. Att få förfasas över det totala kaoset, bristen på egentid, konstanta barnskriket och tolv-liter-mjölk-sex-kilo-köttfärs-inköpen. Men också avundas att ingen någonsin är ensam. Att föräldrarna får läxläsningar, storköksluncher, teaterlektioner och fotbollsträningar att gå runt och dessutom tydligen hittar både lust och tid att ligga med varandra då och då. Och så tänker jag på all den glädje alla dessa ungar kommer kunna vara till för varandra både som små och vuxna. Dela hemlisar, slåss om dockvagnar, rå om varandra i skolan, tillsammans oroa sig för sina föräldrar när den dagen kommer att de är gamla och skröppliga. Det där med att ha någon som varit med en precis hela vägen. Som man kan säga "Äh.. du vet ju hur mamma är".. och då vet den precis.

Som ensambarn har jag alltid önskat mig mer än ett barn. Middagsbord med ständigt isatt iläggsskiva gör något med hjärtat mitt. Liksom tandborstmuggar där tandborstarna spretar som en bukett tulpaner.

Så ett barn var en välsignelse. Två barn mer än vi någonsin kunnat hoppas på.

Men ta mig tusan.. så här ett halvår senare suktar vi redan efter en trea. Och den kommer hur som helst dröja några år och sedan vet man ju ingenting om hur kroppen funkar då. Men säg ATT det det funkar.. och att vi får en trea, (en bror som heter Bosch tillexempel), kommer jag vilja stanna vid det? Eller kommer ni kunna följa oss på TV om tio år där vi sitter med svarta ringar under ögonen, ständigt ipluggade öronproppar, med tio ungar i vår 4-rummare och tjugofyra liter frukostyogurt i kylen?
We´ll see.

Bland det absolut roligaste jag vet

Är att gå och fika med Rigo. Låta tepåsarna dra medan den italienska hallonsorbén svalkar munnen. Prata om högt och lågt. Som att det är läskigt när man hör ismaskinen i köket för att det kan låta som ett spöke ibland, och att ens Legogubbar heter Frankenstein och Varulv men de bara ser läskiga ut fast de  egentligen är snälla. Och att om man någon gång skulle få ett till småsyskon vill man att det ska bli en lillebror som heter Bosch. Och att Bims burkmat är bajs.
Sånt. Och för var dag när han pratar mer och mer så blir det bara roligare.

Dagens Blocketköp

Andres har varit på jakt efter ett runt matbord i teak till köket i en evighet. Idag flyttade det in.

Biopremiär

Igår gick jag och Rigo på bio. Oerhört spännande att sitta där i biomörkret, prassla med godispåsar och kolla Nalle Puh. Med jämna mellanrum hördes hans gälla stämma över hela salongen "MEN MAMMA, VAR ÄR NASSE!?" eller "MEN MAMMA, VARFÖR TIGER ARG?!"
Bio var en hit och nu planerar han redan för nästa besök när de ska visa Alfons Åberg.

Tjejkompisar

Oavsett hur sur och grinig Bim än må vara så finns det två saker som alltid genast får henne på bra humör. Hennes bror, och hennes katt.
Naku är inte så förtjust i att bli slickad och kramad på men Katitzi håller sig gärna nära när det nalkas bebisgos.
Observera Katitzis huvud och öron. Wet wet love. :)

Update on the mumbo jumbo doctor

Det visade sig ligga en del bakom Mexikoläkarens kommentar kring öra/njurar ändå. Så idag har vi fått en remiss för att undersöka njurarna på båda ungarna inom kort. Skönt att få det kollat!

Hemma från dagis men vid gott mod

Hjältinnan

Tur för oss att mormor ryckt in som övernattande sjuksyster här hemma. Vi hade aldrig klarat den här feberpärsen annars. Tack för isglass, kärlek och omvårdnad "mojmoj".

Från rygg till mage

Grått

Jag och Rigo är sjuka. Jag såpass sjuk att det känns som hela kroppen slagits ut. Gånger fem typ. Uselt. Vidrigt. Hemskt.
Och det är DÅ nackdelen med barn verkligen slår till. Att vara hemma med dessa två stimulans-å-mat-å-kärlekskrävande liven är verkligen det sista man pallar såna här dagar. Urk.
Såja. Over and out från neggot i Johanneshov. Be för oss.

Bim 6 månader igår

Vad hände med bebisen? Och vem är den lilla burkmatsätandes glada skit som sover hela nätter och åker sittvagn? Galet.

Älskade unge

Lilla runda flicka som ligger intill mig i sängen och viftar i sömnen. Vad fin duär, så fin att det svindlar, med brorsans napp i munnen och tigrar på blöjan.
Godnatt min skatt.

Matdax

Jorå, nu är man så stor att det är barnstol, gröt och cafeliv som gäller.

Svensk kortvecka

Första veckan hemma i fädernäslandet har varit mer än lysande. På ett sätt den kanske bara kan bli när man har nästan en månad av familjegullstid och vila i ryggen.
Först och främst det bästa: en glad och tight familj. En flirtig och glad kille och två små icke-trotsiga-matglada knoddar. Massor av pussar och kramar.
Sedan: Allt grymt folk som gör den här staden till jordens bästa.
Middag med mina föräldrar. Lunch med Hanna, Henke, Sus och Doris. Finbesök från den yngre generationen i Enköping med svåger som äntligen tyckts hitta medicinering mot kissarna så han kan hälsa på utan att tappa synen. Barnvakt. Wine and dine på Babylon med maken. Ljuvliga polska piroger med skirat smör. Rockabillyfest till gryningen med Angela och Danne på Debaser. Ont i dansfötterna. Långpromenad i isande kyla men gnistrande sol med Lottis, Danika och Love. Tårta med fina svärmor och Eino som samtidigt fyllde vår frys med älgkött och så en stillsam söndagskväll med film, tvättstuga och bearnesesås.

Belöning utlovad

"Om du bajsar i toaletten så ska mamma gå till Globen och köpa Bussen från Cars till dig."

Ser ni den här mannen?

Han är den bästa människa jag vet!

Hemma

Hur man än vrider och vänder på det där med jordens alla fina platser, så är ju faktiskt det egna badkaret vid Gullmarsplan allra bäst. Med sovandes barn utanför, en solkysst man i tv-soffan, nya numret av Family Living som sällskap och pad thai från Götgatskiosken i magen.