Min bästa målbild just nu

Det har gått några timmar sedan flickan förlöstes med planerat snitt på Södersjukhuset. Hon och jag ligger i ett eget rum på BB och bekantar oss med varandra. Hon kom ut med ett starkt skrik till världen och det friska lilla flickebarnet knockade mig av kärlek med sina blåa ögon och bruna tjock kalufs precis som sin bror. Nu ligger hon och snuttar lite på mitt bröst medan jag äter ostmackor och dricker apelsinjuice som sjuksystern just kommit med. Andres har precis fått åka hem för att ta hand om Rigo, men kommer komma tillbaka i morgon bitti så att han och Rigo får träffa lillasyster. Jag tycker det är rätt skönt att han åkt i ärlighetens namn. Är så trött att jag inte orkar prata ändå utan kommer ägna kvällen åt att bara njuta av dotterns ankomst, försöka komma igång med amningen och kanske kolla in ngn film jag tagit med i datorn. Systrarna på avdelningen är omtänksamma, så fort jag ringer på klockan kommer de in och hjälper mig byta på den lilla eller ger mig mer att dricka under de här timmarna när jag ännu inte kan stå eller gå själv. Solen går ner över Årstaviken och livet känns mirakulöst ännu en gång.

Hoppas att det blir precis så.

Trams

Jag är ju inte en sån där som tror på en massa biologiska skillnader mellan pojkar och flickor, och därför inte heller en sån där som tror att det känns annorlunda att vänta en flicka än en pojke.

Men... :)
Andres har en estländsk släkting som berättade om deras skrockteori när jag väntade Rigo. "Det där är en pojke" sa hon bestämt och tittade på mig uppifrån och ner i mitt höggravida tillstånd. "För när man väntar flickor tar de mammans skönhet, medan pojkar får en att stråla.

Och hur mkt det än tar emot att ge henne rätt så visst är det precis så i mitt fall. Har aldrig känt mig så vacker som när jag väntade honom. Håret glänste, hyn var perfekt. Medans jag idag med tjejen i magen ser ut som ett riktigt vrak. Allt som kan gå emot en utseendemässigt har gjort det. Finnar, håravfall, mörka ringar under ögonen.. Inte pregolicious direkt.

Seegt

Nu har jag varit dunderförkyld i en och en halv vecka. Varje morgon tror jag att jag är på bättringsvägen men så kommer febern och ---censurpiiiiiip---- under förmiddagen med sin fulla kraft. Är så oerhört trött på det här nu.

Söndag med kusinerna på Junibacken

Vad får det lov att vara, latte och kanelbulle?

Hallå? Trazan och Banane..


Jonah i Lennart Hellsing-land

Glasspaus

En vurre med bröd tack.

En tur på Lilla Gubben

Förväntansfulla ungar på väg in till Junibacken.

Hoppla!

Tittut!

Mr Trots

Låt inte det sockersöta skenet bedra. Det är väldigt mycket titta-mamma-i-ögonen-samtidigt-som-jag-med-flit-välter-en-vas just nu. Gränser som ska testas, om och om igen. Och skrika NEJ. Och lägga sig på golvet och banka och gråta när man inte får som man vill. Jag som hade hoppats att trotset inte skulle göra sig besvär förrän i treårsåldern.

Sommarminnen

Såg just en film på Tv11 där huvudpersonen som var i yngre tonåren påminde så mycket om min första pojkvän Claudio 12 år. Varma minne.

Claudio som cyklade BMX hur långt som helst för att vi skulle kunna ses varje dag en hel sommar. Han som plockade blommor till mig i himlens alla färger och smakade päronsplitt i munnen. Som jag försökte visa brösten för men som drog ner min tröja och tyckte vi kunde spara sådant till sen. Fina snälla kille. Jag hoppas att Rigo blir precis lika omtänksam när kärleken börjar locka i hans liv och han träffar någon han vill pussas lite extra med för första gången.

Dinner Photoshoot

Nr 1

Min älskade stora Rigo. Du är det finaste jag vet.

Idag är det inget vidare

Ligger genomförkyld och känner mig vansinnigt svag och sårbar - detta i kombo med förlossningsprogram på tv gör att både snor och tårar rinner konstant här just nu.

Men igår var det bättre. Då hade vi min gamla älskade mammagrupp här med alla småkillar på lek och lunch och på kvällen när barnen lämnats till pappor eller däckat så käkade vi lång skön middag allihopa och chillade. Är så glad att jag hookade upp med de där damerna för drygt två år sedan och att tycke faktiskt uppstod till den grad att vi hänger massor fortfarande idag.

Sådant som stör

Jag är väl inte helt överförtjust i hur allt funkar på Rigos dagis. Tycker kommunikationen med oss föräldrar är svag och att deras personalomsättning är oroväckande hög. Men Rigo diggar det så jag försöker att inte vara picky mum och klaga för mycket.

Men ändå, måste ventilera en grej jag stör mig på..

Andres har ringt och legat på för att vi skulle få en plats på förskolan, han tog hand om hela inskolningsperioden, han lämnar och hämtar mest av oss två, han står som första förälder att ringa om det skulle hända något. Men ÄNDÅ så är det till mig de aviserar alla räkningar och informationsblad. Idag låg månadens faktura i hans korg när jag hämtade och då blev jag tvungen att kolla hur de andra kidsens kuvert såg ut. Mycket riktigt, mammas namn på varenda ett. Som en förlängning på att alla barnförsäkringsbrev, all reklam från barnbutiker osv osv osv är adresserade till mig. 2011. Kom igen nu.

Bada med kläderna på. Det är grejer det.

Vecka 23

På vårdguiden kan jag läsa bland annat följande om vecka 23:

"Redan nu har bebisen chans att överleva om den skulle födas för tidigt, även om det ofta medför men".. Wow! Vilken milstolpe.
"Du kan redan nu ha gått upp 5-7 kilo". Eeeh.. ok. Nervöst skratt med munnen full av godis.
"Stressa inte. Ta hand om dig själv". I do. Har blivit sjukskriven på 50% nu, vilket gör underverk för trasig kropp och själ.
"Hjälp din partner genom att prata, avlasta, strukturera hemmasysslor". Och det gör Andres verkligen. Han är en enorm klippa.

Dagens skönhetstips

När man redan har gått upp åtta kilo, har fötter som en elefant, går som en anka och inte kommer i något annat än megaloosejeans och formlösa tunikor från HM i hiskeliga mönster - då behöver man lite piff tänker jag och har senaste dagarna förlängt fransarna en gnutta genom såna där halva lösögonfransar.. som man liksom bara fäster vid ögats ytterkant. Guld värt för en sådan som mig som fick korta små skitfransar av naturen. Känner mig genast mycket snyggare.

Det där med namn

Man vill ju gärna vara lite speciell när det gäller sina namnval tänker jag. Eller man och man, läs: vi. Så där sitter man och suger på sina favoritnamn när det visar sig att hela ens omgivning typ ruvar på samma namn. För det är väl så med vår unikitet, att den är en produkt av samma influenser vår omvärld också dagligen insuper. Så i slutändan hamnar vi oftast rätt nära varandra i våra val ändå.
Som när jag slog upp Mama häromdagen och läser att bloggerskan Cecilia Blankers döpt sina kids till Rio och Bonnie. WTF! Bonnie är ju på min topp-två-lista på namn för den kommande tösen.

Mammakärlek

BVC-besiktning

Jag började i veckan oroa mig för två saker när det gäller Rigo.

1. Hans testiklar har jag inte sett röken av senaste året. Hörde att en kollegas treåring nyligen opererades för icke-nedstigna-testiklar och blev nojig som tusan.

2. Han har ett par stora knölar på sidan av halsen. Målade såklart fan på väggen och satt här i förrgår och lipade som en galning rädd för cancer.

Men när vi träffade barnläkaren på BVC idag konstaterade hon följande:

1. Pungen är helt normal. Kulorna går upp och ner, vilket är helt ok i flera år till.

2. Knölarna är körtlar som förstorats för att han är förkyld.

3! Men han har dubbelsidig öroninflammation. Eh? Stackars liten, det förklarar nattvak och alla krokodiltårar senaste dagarna.

Vecka 22

Musikalisk lördagsmorgon

Min lilla servitör

På dagis kör de med Veckans dukvärd. En knappt meterhög människa väljs ut för veckan som ska assistera med dukningen, ställa fram glas till alla barn och lägga fram bestick i ordning. Nästa vecka är det dagisets allra finest servitör som står på tur som ni ser.

Måste stoppa dagissvinnet!

Den här underliga typen slog sig ner vid middagsbordet igår

Hög svart hatt, bar överkropp och silverarmband - det nya heta. Kom ihåg var ni såg det först.