Håll i hatten

Jäklar vad man blir effektiv när ungen är bortlämnad och man vet att man har exakt nio timmar på sig att söka jobb, göra lite uppföljningar, fixa mailjox osv. innan han står här i dörren igen med vild "UNDERHÅLL MIG NU!"-blick.

Finnes: Kyckling i mjukisbrallor

I morgon bitti ska jag på arbetsintervju och jag insåg väl först nu egentligen att jag borde se lite representativ ut då. Kanske göra något åt frisyren som blev knallgul när jag skulle bleka den själv hemma förra veckan, och hitta något annat att ta på mig än de mammajumpabyxor och hoodies som gått varma här senaste året?
Då det inte finns tid för ansiktslyft eller bukoperationer så blir det istället en rask promenad till Globen nu för inköp av askblond toning och skjorta.

Helt lost

Vi käkar maränchswiss här hemma i soffan, och plöjer de senaste fyra avsnitten av Lost. Herregud alltså. Ska gåtorna aldrig ta slut? Jag känner mig mest lurad som kollat på det här i flera år nu, ska säcken aldrig knytas ihop?

Nu behövs bara lite sol

Fick skön sommarfeeling idag när jag shoppade det här linnet till Rigo, och började drömma mig bort till overallfria dagar, uteserveringsfikor, picknickhäng och solkyssta kinder.
Med det är ju en evighet dit så nu ska jag surfa sista-minuten-charters!

Tänker mig en svinbillig vecka till solen. Med pool, roomservice, promenadstråk och god mat. Hoppas hoppas.

Elton Look Alike

Det bästa med att vara sjuk

är att man får äta Piggelin.

Rättelse

Inte varje gång.
Ibland tänker jag "far åt helvete". Men oftast är det ändå "lyllos mig".

Firande är alltid bra

Jag gillar alla hjärtans dag. Tycker inte alls att den ska ses som en kommersiell tramsdag utan som ännu en härlig anledning av korka upp lite bubbel och mata sin älskade med praliner. Jag har i varje fall varit lite extra kär idag. Kan bero på att han varit en exemplarisk äkta make som fixat och donat som bara den för att vi ska ha det härligt hemma idag, eller på att han är så förjävla snygg i hängselbrallor.
Jag älskar att fortfarande tänka "lyllos mig" varje gång jag ser på honom.

Trögtänkt

Tänk att det skulle ta mig åtta månader att förstå att öronproppar kan göra livet så mycket drägligare.

Veckans skill

Rigo ålar runt i full fart genom lägenheten, gärna med ett stycke smutstvätt i munnen, och så fort han stöter på något (en katt, en blomkruka, en fotölj..) så utbrister han MAMMA! Allt är mamma nu. Som allt var pappa för några veckor sedan. Eller rättare sagt mamma-ma-ma-ma-ma-mamma.. pappa-pa-pa-pa-pa-pappa. Allt utom vi.

Det enda "ord" han egentligen sagt som vi verkligen tolkat det som han kopplat till en viss sak, är när han såg fyverkerierna på nyårsafton och imponerad sa Poff, Poff varje gång himlen fylldes av det glittrande eldregnet.

Superkvinnorna

Vad skulle jag göra utan våra mammor? Mannens och min. När jag är sjuk kommer de hit fyllda med lek och kärlek att ösa över Rigo medans jag tar igen förlorad nattsömn. Eller som idag när svärmodern tog lilleman på en långpromanad så att jag ska kunna söka lite jobb i lugn och ro. God Bless the mothers!

Curriculum vitae from hell

Jag älskar att hjälpa mina vänner skriva CVs till den grad att jag sneglat på att bli proffesionell cv:skrivare. För det finns ju sådana har jag sett. Som får en tusing gör så att man får sina erfarenheter och talanger prydligt nedskrivna i perfekt ordning. Sån skulle jag tokgilla att vara! Hon som ser vad just Du borde trycka lite mer på bland dina gamla arbetsuppgifter, vad du kan stryka och sedan lotsar dig rakt fram till drömanställningen.

Men så kommer det till mig själv nu märker jag.
Voi voi.
Det är så svårt att jag storknar. Jag sitter här med ett A4 fyllt av klyschor, en massa irrelevanta uppgifter om mitt förflutna och en riktigt skitnödig beskrivning av mina mål.

Det verkar bli jag som får hosta upp stålarna för att få hjälp med det här istället. Annars blir det garanterat inget jobb mer någonsin för min del.

Sjuk helg

I fredags kastade sig sonens baciller över mig med full kraft. Magsjuka, feber och dunderförkylning.

Mr Inställsam

Igår kom mannen hem från jobbresan han varit på senaste dagarna, och det vätskevägrandes barnet drack duktigt en hel flaska vatten och en dl välling så fort det var pappan som höll i flaskan.
Att han är inne i (eller har varit i från födseln) en pappaperiod är verkligen ingen underdrift.


Tror han har fått frissan efter sin far.

En liten skvätt här och där

Läget är oförändrat. Han åt ett par matskedar blåbärspure, som senare kom upp igen över sängkläderna. Och så trycker jag i honom lite vätskeersättning med en sådan där medicinspruta ett par gånger i timmen. Sjukhuset säger att det inte är mycket mer än så att göra, så länge han inte blivit helt apatisk av vätskebrist - för i så fall kan de sätta in dropp. Så vi kämpar vidare.

Min tanke går till alla som har riktigt allvarligt sjuka barn. Herregud.
Min unge blir magsjuk och jag håller på att gå upp i molikyler av oro bara av det.

Annat var det med aptiten häromdagen

När han fick käka själv. Stor lycka!

Lilla kråkan är sjuk

Det dröjde visserligen åtta månader, men nu är första sjukan här och det med besked. 40 graders feber, harklig hals, igentäppt näsa, kräkningar och non-stop-ström-ur rumpan... "Du MÅSTE ge honom att dricka" säger de gång på gång när jag ringer vårdguiden, men den lille strejkar. Så jag försöker lura honom genom att blanda vätskeersättningen med saft, sjunga favoritvisorna och skvätta in vatten i munnen när han gapar, peta in flaskan när han halvsover - men lönlöst. Jag blir så orolig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Eller jo, till sjukan om ett par timmar om han fortfarande inte fått i sig mer att dricka då. Eller till BVC first thing in the morning om han i varje fall tar någon mer klunk i dag.

Håll tummarna! Just nu sover han som en utslagen hjälte i sin säng.


Ps. På bilden är han dock i kattens säng.

Tankar kring att bli förälder och hur det förändrat mig

Just när de plockade ut honom och jag hörde honom skrika kändes det bokstavligen som om mitt hjärta skulle gå sönder av lycka. Jag var så rädd hela graviditeten igenom att någonting skulle gå fel, och det där skriket blev liksom kvittot på att vi kommit över mållinjen och att han var full med liv!
Sekundrarna därpå när jag mest kunde se honom i ögonvrån för att de tagit honom åt sidan för att torka av honom och klippa navelsträngen, undrade jag varför han var så tjock, varför vi fått en pojke och om han inte var rätt ful ändå.
Ytterligare några sekunder senare så tänkte jag att barnmorskorna där inne i rummet måste vara gröna av avund och att jag skulle vara på min vakt så att ingen skulle kunna stjäla honom, för maken till vackert barn kunde inte världen tidigare ha sett.
Konstiga minutrar det där.

Idag känner jag mig rejält omskakad i grunden. Hur mycket som är temporärt och vad som är för alltid får tiden utvisa. Men att älska någon mer än mitt egna liv gör såklart saker med ens världsbild och person.

Det är många saker som ändrats. Smått och stort.

Som att jag älskar att bada. Ett bad i tio ensamma minuter betyder lika mycket avslappning som det krävdes en spa-helg för tidigare. Barnvakt en kväll för att gå på restaurang blir stort som en nobelmiddagsinbjudan. :)

Och så känner jag ett helt annat band till mannen. Vad som än händer så är han pappa till det viktigaste jag har och jag känner både en enorm trygghet i det, men också en rädsla jag inte riktigt kan sätta fingret på. Helt plötsligt har jag så mycket att förlora. Tänk om någonting händer någon av dem? Tänk om Jag inte får se Rigo växa upp? Mitt egna liv har fått en annan betydelse i den meningen också. Dödsångest en helt ny dimension.

Hand i hand med det så blev omvärlden plötsligt så hotfull när han kom. Tänker mycket på vad det är för makthavare, klimat och medmänniskor som han ska få växa upp med. Hur världen kommer att se ut.

Sedan är det det här med att få uppleva världen på nytt, i samma takt som Rigo gör det för första gången. Att känna på snöns konsistens blir ett äventyr liksom att undersöka ett smörpapper. Det är oerhört häftigt tycker jag, och fylls av en gigantisk nyfikenhet jag inte kännt på många många år.

Jag trivs mer med mig själv, tycker jag är en mjukare, gladare och mer omtänksam person idag. Komplex jag tidigare varit rätt plågad av har jag nästan helt lagt åt sidan, kom väl med att jag slutade sätta mig själv i världens centrum. Vem fan bryr sig om jag ser ut som en clown, min unge behöver ny blöja. Typ så.

Och så tycker jag mycket mycket mer om barn än tidigare. Mina vänners barn känns oerhört viktiga. Främmande barn också till stor del. Att de är någons Rigo...

Men mer än någon annan känsla eller insikt så är det längtan som skiljer nuet från dået. Jag längtar efter varje ny dag med honom. Som jag förut kunde längta efter den där jordenruntresan eller någon annan stor inplanerad grej, så längtar jag efter varje ny fas jag ska få se honom i idag. Se honom gå, höra honom prata, se honom lussa, hjälpa honom med läxor, hålla hans hand hos tandläkaren, få visa honom svampskogen, se honom bli kär, flytta hemifrån, resa, kanske få egna barn en dag.. allt det gör mitt liv så meningsfullt att jag knappt ser skärmen längre nu när jag skriver det här.

Summering 2009

Jag gör som 2007 och 2008 och summerar det gångna året med en lista..

Årets projekt Förbereda mig på att få en unge.

Årets låt Intromusiken till True Blood.

Årets resa Åkte till New York och shoppade babykläder med min bästis när jag var i mitt tjockis-esse.

Årets person Sonen såklart. Men mannen ligger ruggigt bra till han också. Vilken Man han har visat sig vara.

Årets plagg Allt som kamoflerar en degig mage.

Årets bok Usch, har fan inte läst en normal bok det senaste året.

Årets köp Mina råsköna Eccostövlar

Årets lycka Att bli mamma.

Årets jobbigaste Hur sweet är det inte att behöva fundera över den här punkten i tjugo minuter utan att kunna komma på en enda trist grej som hänt det senaste året? Jag är lite tjock, har ett fult ärr i bikinilinjen, orkar inte hångla så ofta med min man som jag skulle vilja och är rätt trött mellan varven såklart iom vakennätter.. men jeesus, inte ett enda riktigt problem.

Årets tv-stund När Bo och Hope äntligen hittade sin borttappade dotter i Days of our life. Hehe. Nej, jag vet verkligen inte. Svenska hjältar-galan kanske?
Årets pryl Stavmixern. Jag är en sucker för släta soppor. Misstänker att nästa års pryl blir systemkameran vi äntligen slagit till på och just fått hem.
Årets skönsång Sångstund på öppna förskolan. En kulen natt natt natt.. min båt jag styrde.. Jag får nästan nypa mig i armen för att kolla att det händer på riktigt. Alla dessa töntiga sånger och fåniga danser gör jag för din skull min älsling.
Årets blogg Min kompis Hanna som ska föda barn vilken sekund som helst.

Årets community Facebook. Igen. Enda communityt jag hinner hänga på nu iof.

Årets förändring Att älska någon mer än jag trott varit möjligt tidigare.
Årets häng Den lilla föräldragruppen som jag hittade på nätet under graviditeten och nu hänger med dagarna i ända. Fantastiska kvinnor och män.

Årets surdeg Kursen i grafisk design som jag gått ett par kvällar i veckan i en termin nu. Hann inte plugga så mycket som jag trodde jag skulle, och så visade sig själva kursen vara rätt sugig också.

Årets bästa fest Bröllopen! Vi fick se tre kompispar lova varandra evig trohet under sommaren. Ett par i Lovvika, ett par till sjöss i Stockholm och ett uppe på Fåfängan.
Årets nyårslöfte Ha mindre dåligt samvete för sådant eller sådana jag inte hinner med.
Gott nytt år på er! Hoppas att det kommer regna guld, kärlek och framgång över er under 2010. För min egen del hoppas jag på ett jobb med sköna kollegor, någon semester till värmen och att sonen och mannen ska få en lysande ledighet tillsammans.
Love/ Z

God Jul

Hej min fina försummade älsklingsblogg. Jag är lessen att du hamnat i skuggan av min nya älskling som numera tar all min vakna tid. Jag antar att det lätt blir så när man är så här svindlande nyförälskad.