Mitt nya charmiga jag

Alla pratar ju om vilken empatisk personlighet man utvecklar när man fått barn, men det känner jag inte alls igen mig i. Jag vill istället döda minst tio gånger om dagen.
Motorcyklisten som brummar förbi min nyss insomnade son så han vaknar och blir rädd - döda. Ambulansen med sirenerna på - döda. Babysimsläraren som stoppar fingret i hans mun - döda. Tanten som hostar på bussen utan att hålla för munnen så här i swinefluetider- döda. Restaurangpersonal som suckar när man kommer med barnvagn och ska käka - döda. Barnläkaren som ger honom vaccinationssprutor så han gråter - döda. Små barn som klämmer för hårt i honom när de ska klappa - dööööööda.

Hipp hipp hurra!

För exakt ett år sedan blev jag gravid. God bless läkarkåren!

Crazy catwoman

Som jag har fnissat åt kvinnor och deras katter genom åren. Himlat med ögonen när de jamsat "kom till mamsen... komsi komsi" och fnyst när de gett sina kissar oxfile med motiveringen att just deras katt inte gillar torrfoder.
Men så trillade jag dit själv med besked förra året, och slår nog varenda galen kattkärring i vanföreställningar idag. Va, en katt? Inte då, det är vår bebis storebror.


The Nanny och sonen

Babysim

På måndagar lär sig junior att simma. Eller nja.. han flyter blixtstill på rygg, gör små ensekundersdyk och spottar vatten till Bä Bä vita lamm i varje fall. Jag och mannen håller honom i händerna och ler krampaktigt, för så fort vi ser oroliga ut så blir han rädd och får psykbryt. Om man bara ler så står han ut, ja tillochmed ler tillbaka då och då mellan dyken.

Förutom att vår läbbiga simledare envisas med att köra in fingret i munnen på sonen (och jag tyvärr varit för shockad och feg varje gång för att säga ifrån, men nästa gång tänker ha en häcksax innanför baddräkten) så är babysimmet rätt mysigt. Mer för oss än för honom i ärlighetens namn, men ändå.

Betyg på bebisaktivitet: 3 stjärnor.

Babysalsa

Salsan i onsdags var hur lattjo som helst. Föreställ er femton mammor med bebisar i famnen som dansar lite så där svennigt och stelt i ring till tonerna av eldiga karnevaltakter som kompar svenska barnvisor. Här kommer Pippi Långstrump, tjolahopp tjolehej tjolahoppsansa...
Ungar som skumpar runt med blicken fäst vid den färggranna kubanskan som står i mitten av ringen och spelar trummor och sjunger för fullt. Inte en enda bebis grät, och då dansade vi ändå runt i en timme, varenda en var helt trollbunden av musiken.

Tror dock att mini-me var i minsta laget, kidsen som var ett par månader äldre kunde hålla i små marackas eller trumma på bongotrummor till sin stora förtjusning. Min lilla apa hängde mest där på magen och diggade takten.


Betyg på bebisaktivitet: Fem stjärnor!

Mini-Ricki Martin och jag

Vi har lyssnat på latinska rytmer här hemma på morgonen för att få lille herrn in the right mood inför babysalsan som börjar om ett par timmar. Olé!

Och var det ljus

Ungen har börjat få ersättning någon gång om dagen, och helt plötsligt blev vardagen med lilleman åh så mycket ljusare! Mannen kan trösta honom precis lika bra som jag, mina bröst får vara ifred i varje fall några timmar på raken och jag kan göra vad jag vill under tiden - typ gå på galej, ta en illustationskurs eller gå och svettas på motionscykeln i hopp om att komma i mina gamla jeans någon gång igen.


Foto: Theresia Viska

Baddaren

Om en liten stund ska vi iväg och plaska med shorty och tio andra ungar och deras jollrandes föräldrar. Hälla vatten på hans huvud ur en gul liten plastvattenkanna och dö av sötma när han visar hur bra han är på att flyta på rygg.
Man kan ju lätt säga att ens intressen har ändrats lite senaste tiden.

Playmate Of The Year

I förrgår namngavs den lilla. På samma plats där vi gifte oss för två år sedan. Tänk att vi fick anledning att ha ett sådant kalas. Häftigt är vad det är. Hela grejen.

Hälsningar från Halmstad

Foto: Rigo, av Theresia Viska.

Vi har hyrt ett miniatyrhus vid stranden i Halmstad som vi bott i en vecka snart nu. Här grillar vi, spelar yatzy, lyssnar på årets skörd av sommarpratare, sjunger vaggvisor och promenerar. All dandy med andra ord.

Förresten, ett klockrent blogginlägg.

Mitt-i-semestern-rapport

Så, nu har vi bott i kolonistugan i en vecka, cruisat lite med vår finbil, haft en råproffsig fotograf hos oss som tagit familjebilder (ska visa sen), fått vänja oss vid lite andra sovvanor (man ska fan aldrig skriva såna där skrytinlägg som jag gjorde om hans långa sovpass, det slår tillbaka direkt..), ätit på tok för mycket onyttigheter och löst helvetiskt många korsord.
Och här är vi i halvtid i semestern. Svettiga och glada.
Jag gräddar västerbottenostpajar som ska med till pappas kräft och surströmmingskalas ikväll. Mannen packar resväskorna som ska stuvas in i bilen i morgon bitti igen, ungen sprattlar i babysittern och katten ligger och slaggar bland tvätten.
I morgon åker vi till Jönköping och Gränna för en dag, därefter dejtar vi Göteborg i ett par dagar och så Halmstad i en vecka på det. Vi avslutar sedan i vackra Mölle med ett par nätter tillsammans med kompisarna som fick en dotter i samma veva som Rigo kom. (Han är förresten en kloss på sex kilo nu!)
Hörs om ett tag!

Mitt nya fodral

Jag önskar att jag kunde säga att den här kroppen har ju minsann fött barn, så skit samma. Men det känns fan inte skit samma.
Jag ser ut som ett ösregn och det känns jäkligt avlägset att kunna tro att den här hyddan någonsin kommer kunna bli sig lik igen.

Hej

Sitter med en trött uppkoppling här i vår nedsläckta kolonistuga och tänkte mest säga hej innan jag anslutar mig till resten av familjen som ligger och leker flygplan i sovrummet.
Här har vi bott i en vecka nu. Slöa trädgårdsdagar och varma grillkvällar och jag kan inte minnas att jag någonsin varit så sjukt glad som nu.

I skrivande stund

Sitter jag och dricker en iskall Clausthaler (asgod alkofri öl som jag för övrigt verkligen kan rekommendera till alla preggos eller ölgillare överhuvudtaget), lyssnar på musik och facebookar. Maken har tagit ut vår lilla skrikapa på promenad.
Efter en lååång dag med missnöjd liten kille, risig kinabuffé på stan till lunch, upptäcka att man gjort värsta felbeställningen av inbjudningskort till namngivningskalaset och klibbigt väder som gjort att det fullkomligt rinner om mig är ensamma stunder som denna riktiga hallelujamoments.

Ett barnrum ska väl ta form så småningom

Jag har någon ambition om att jag ska måla en massa fina tavlor till väggarna i barnrummet, eller kanske en väggmålning bestående av ett bondgårdslandskap eller en lövskog full av fåglar. Men hur hittar man tid till det när jag knappt hinner kissa om dagarna numera?
Tills vidare får han istället nöja sig med den här ryska postern jag nyss beställde från AllPosters.com.

Föräldrar som bor nära är the shit

Förra helgen var vi ute och åt på Berns Bistro bara jag och mannen. Musslor och cremé brulee. Sonen sov tryggt i sin mormors famn de fem timmar vi roade oss på stan.
Ikväll tog svärmor hand om honom medans vi passade på att gå och se Brüno. Satt där i biomörkret och käkade popcorn som vilken vanlig människa som helst som inte alls har ett litet barn fastklistrat i sin bröstvårta. Fantastiskt.

Det där med sovandet

För tillfället ser det ut som följer hemma hos oss på morgonen:
05.00 Katten väcker mig och vill ha mat
07.00 Mannens klocka ringer. Han byter blöja på den lille, och går sedan till jobbet.
07.00 Den lille vaknar, käkar lite och somnar om.
10.30 Den lille vaknar på riktigt och vår lediga dag ihop börjar

Hoppas verkligen att hans riktigt sköna sovpass på nätterna håller i sig.

Förlossningsberättelsen

Klockan 07.00 kom vi till avdelningen för planerade snitt på SöS. Jag gjorde mitt allra bästa för att distansiera mig till vad som höll på att hända, för att inte tappa greppet fullständigt pga nervositet. Börjar jag gråta nu kommer jag aldrig kunna sluta tänkte jag och försökte tänka på dagen som att vi bara skulle på ännu ett rutinbesök hos mödravården.

Den ansvarige barnmorskan som vi redan träffat några dagar innan gav oss ett vilorum och operationskläder att byta om till. Jag i vitt, mannen i grönt. Så låg vi där en stund. Läste City och fnissade över fula nättrosor tills det tydligen var dax för oss att komma upp till operation.

I operationssalen befann sig en hel drös av läkare och syrror, den ena trevligare än den andra. De småpratade lite med oss och varandra på ett lugnt betryggande sätt. Om musik, bebisar och solen som sken så fint dagen till ära.

Efter det att ryggbedövningen lagts gick allting väldigt snabbt. Jag låg ned lite snett vinklad med mannen vid mitt huvud och så sattes ett grönt skynke upp mellan oss och operationsområdet. Frågade efter någon minut om de börjat och fick då veta att de redan skurit upp mig, vilket ju kändes helt bisarrt - att inte känna det minsta uns av smärta av något sånt.
När jag tittade åt sidan på mannen såg jag nu att han såg riktigt nervös ut och att tårarna börjat rinna längst med hans kinder, och jag förstod att vi måste vara riktigt nära nu.. Bara sekunder därpå hör jag det finaste lilla skriket i världen. Högt och klart lät han oss veta att han änligen är här nu. Frisk och förbannad. Vår fina lilla son. Klockan var 09.45 och från stereon spelades ukuleleversionen av Somewhere over the Rainbow.

Just det där första skriket kommer jag aldrig kunna glömma. Hur all undangömd rädsla för att något skulle gå fel under graviditeten och att vi aldrig skulle nå hit for ut genom fönstret på en sekund. Han lever!

Jag hamnade i en rejäl glädjeshock där jag bara skrattade när syrrorna fortsatte berätta om hur de sydde ihop mig, inte ens tänkte på att kika efter om det var en pojke eller flicka, och grät grät grät. Så mycket lycka och kärlek. Och så vacker han var. En liten kopia av mannen jag älskar mest i världen.

En av tusen saker jag älskar med vår son

Är att han sover som en stock om nätterna. I natt på tåget sov han åtta timmar i streck.

En annan sak är att han börjat le nu. Kan inte riktigt avgöra om det är av magknip eller glädje än, men hur som får det mig att smälta till en liten våt fläck varje gång.

Myggbiten och rörd

Bröllopet var heelt fantastiskt! I tre dagar pågick kalaset uppe i Lovvika när Mikael och Caroline skulle bli make och maka.
Makalös vigsel i midnattsolens sken vid tolvslaget. Paret som glider ned för Torneälven i en bröllopssmyckad båt och sedan vigs vid en brygga där vänner och familj samlats.
En brud så vacker att man tappade hakan. Bröllopsmiddag i det fria, massvis av vackra tal, brudgum som nervöst sjöng "My Girl" för sin brud trots total tondövhet (inte ett öga torrt), disko i ett pimpat garage och nattbad för de vågade. Riktigt riktigt roligt!