Det här är väl de starka känslornas tid kan man säga. En sådan där period när det känns som hjärtat sitter utanpå kroppen. Att huden är solsvedd och känner av minsta lilla vindpust. Glädje, förväntan, oro och alltid en millimeter från hormongråten. Vi väntar en bebis. En tredje liten människa att kalla vår. Och även om vi inte har berättat någonting rakt ut till Rigo så vet han. Han frågar om bebisen kan få heta Skorpan efter lillebror i Bröderna Lejonhjärta. Och han pussar magen och skryter för sina vänner. Lyckliga småglin som får just en sådan storebror.
Och magen växer, alla på jobbet vet, och jag tror jag känner små försiktiga sparkar. Hej mamma, här inne är allt är bra. Men ändå plågas jag även denna gång med katastroftankar. Varför är det så, gör alla gravida det? Tänk om hens lilla hjärta slutar slå? Tänk om barnmorsketanten som ska göra rutinultraljudet på tisdag ser så där bekymrad ut som jag varit med om en gång förut. "Ja.. jag ser ett foster. Men inget liv tyvärr."
Tänk hur mycket man kan älska sin avkomma, redan när den bara är ett frö. Så mycket att världen skakar av rädsla bara vid tanken på att något ska hända dem.
Håll tummarna på tisdag.
Puss
6 kommentarer:
Vilken lycka! Grattis! // Magnolia
Åh grattis igen säger jag då , puss och kram, dax för fika snart :)
Åh vad underbart! Håller självklart tummen på tisdag! Hoppas du kan tillåta dig att tänka positiva tankar också inte låta katastroftankarna ta över. Kram från en som vidareutbildar sig till barnmorska och tycker allt som har med graviditet och födelse är lite magiskt!
Håller tummar och tår!
..och torkar bort en av de senare från kinden.
Kram Carin
Håller hela familjens tummar! Kram o kraft från oss! /Sväggo
Shiiiit vad roligt! Åh jag hoppas verkligen vi kommer oss iväg på torsdag så vi får fira detta mirakel.
Super super grattis!
Skicka en kommentar