När jag längtar efter något har min längtan liksom ingen ände. Allt annat hamnar i periferin och jag ägnar varenda vaken sekund åt att vältra mig i fantasier om vad som komma skall. Hur göttigt det ska bli och hur det ska ändra mitt liv. En mängd olika resor, människor och upplevelser har stått föremål för denna nästintill-psykotiska-längtan genom åren och just nu stavas den k.o.l.o.n.i.s.t.u.g.a.n.
Alltså tänk er.. Världens härligaste lilla plats, ett par hundra meter från människorna jag vill passa på att umgås så mycket som möjligt med nu när de blir äldre, ett par hundra meter från samma barnvakter :), mitt bland flera barndomskompisar och deras familjer, en grön liten oas, cykelavstånd hem, en anledning att köpa lådcykel. Äppelträd och björnbärsbuskar. Höstanemoner och förgätmigej. Sjön några stenkast bort, skogsfiken, båtbryggan, häststallet. En uteplats som rymmer hur många barn och vänner som helst. Våningssängar. Kantband på hyllplanen i matkällaren. Nu har jag lite andnöd av längtan här.
Sommarkvällar, jordgubbsfilmjölk, doften av nyklippt gräs, en grym grill och egen potatis. Barn i skogen, mamman på solstol med korsordstidning, pappan jagar sniglar i rabatten. Typ. Höstkvällar, kräftfiske, kamin, svampmark. Vinterlov, skidor, granris vid dörren.. julstämning. Ååååh. Jag döör. Spola fram tiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar