Vill dela med mig av förordet till en av mina favoritillustratörer Jesper Walderstens bok "Här kommer jag". Han är så sjukt bra att jag blir helt knäsvag..
Jag drar samma linje tusen och tusen gånger utan att den ena är den andra lik och skrapar på människan om och om igen och förundras över hur klumpig, vacker, kraftfull och ensam hon är.
Människan, hon, vi är ju en paradox i oss själva; vi bygger skyskrapor men kan inte hålla tätt, reser monument och köper mjukt toapapper. Vi drömmer om rymden med skrubbsår på knäna, sitter blick stilla när våra bilar rör sig.
Vi ler och kräks, slaktar och älskar.
Och vi söker efter meningen med livet men kommer inte på ett bra namn till kvinnans underliv.
Vi störtar regimer och kämpar med ombytet på stranden, uppfinner penicillin men har handsvett och klåda. Vi funderar över Gud och sträcker våra skinn, predikar och luktar på fingrarna. Vi planerar och spar, placerar och drunknar. Vi skriver fantastiska böcker utan att bli bjudna på festen. Och vi kämpar vidare i ett oändligt myller av atomer och planeter med våra små kroppar som alla försiktigt viskar "se mig, känn mig, för här kommer jag".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar