Vissa ögonblick önskar jag att jag kunde pausa för att hinna njuta av riktigt ordentligt innan livet fortsätter vidare. Hinna dra in alla dofter, känna på luften, blunda och lyssna efter hur lycka låter. När vi åkte hem från bb idag var en sådan stund. Vi gick ut alla fyra från Södersjukhusets bakre utgång mot bilen med de två barnstolarna. Rigo stolt spatserande i sommarlinne och croks, det sista han ropade till barnmorskan var tack tack. Tack för lillasystern som nu bars ut i syskonvagnens babyinsats. Nymatad med en alldeles för stor mössa på sig. Och så Andres, älskade människa, bärandes på alla väskor med full koll över ungar, vagn och stapplandes fru. Vi fyra ut i sommarsolen, på väg mot en helt ny tillvaro tillsammans. Exakt DÄR hade jag velat frysa tiden och njuta lite extra över livets magi.
5 kommentarer:
Så fint du beskriver ögonblicket som är livet.Mamma/Svärmor/Farmor
Synd átt man inte kan spara de där ögonblicken på burk inför en trist och tråkig dag när allt tjorvar...
Man skulle ha det på film i en pillerburk i bröstfickan som i "farbror Frippes Skafferi" och ta sig en snutt då och då!
Jag blir så lycklig och glad för er skull min vän! Du är så grym på att skriva och beskriva så man känner verkligen med er och jag kan se er framför mig :)
Jag håller med alla, vilken fin text. Även om jag inte känner dig fick jag en fin bild framför mig när jag läste ditt inlägg. Jag skulle också vilja pausa lite oftare och njuta av dessa små härliga ögonblick i livet. Du kan tack vare din fina blogg gå tillbaka och läsa om dessa stunder som du så fint beskriver, säkert dyker dofterna och ljuden upp då på nytt. Njut av din fina familj och den underbara tid ni har framför er.
Känns lite som att du har fryst tiden och sparat den där stunden bara genom att skriva så fint om den.
Skicka en kommentar