I natt sov jag på soffan för att få sova ut. I vanliga fall vaknar mini-me vid två-tre-tiden i sin säng, och då lyftar jag över honom till vår säng, ger honom mat och så somnar vi om. Men sen ligger han och ägnar tiden fram till morgonkvisten åt att sparkas, fäktas, prata i sömnen och smaska vildsint på mina bröst. Självklart sover jag uselt men är för trött för att lyfta över honom till sin säng igen. Mannen sover igenom detta nattliga drama som en stock, så enda chansen att få hans assistans är att antingen väcka honom (men det kräver ju isf ändå att jag först är rejält vaken) eller att lämna rummet. So I did.
Vid halv sju i morse gick jag och mina exploding tits in till mina sovandes killar igen som bara varit uppe och behövt ge flaska två gånger. Vilken skillnad det är för själen att få sova ut. Sitter här med ett fånleende över läpparna och känner mig lite som Thomas Di Leva nu. Peace.
Och den lille han ligger lika glad han på en filt och har en djup diskussion med sina tår.
5 kommentarer:
Haha, vi sitter och skrattar igenkännande här i soffan. Skulle kunnat vara vårt inlägg för några månader sedan.
Va kul att du skriver lite mer här igen :) Förstår att det är fullt upp med en liten knodd men ändå, för oss som läser är det toppen att du är "tillbaka". Ha det fiiint :)
Haha, been there! Det var det enda som funkade för oss också. Dessutom märkte jag att min dotter sov bättre när jag slutade lyfta över henne, och dessutom började hon då sova hela nätter utan att vakna för mat. Så det blev bättre för hela familjen!
Kram!
Åh vad najs! Grattis, nattsömn är fan det bästa som finns!
Haha!
Låter underbart.
Just nu kör vi också separata sovrum, men det är mest för att jag snarkar, vrider mig och är uppe stup i kvarten.
Men det är väl helt normalt va?
Skicka en kommentar