Första frågan varenda kotte ställer om magen är - "Vet ni vad det blir"?
Det är då vi ska svara om det är en pojke eller en flicka såklart. Så att de vet på ett ungefär vem det är förmodar jag. Eller för att de ska kunna föreställa sig hur vårt liv kommer bli sen när ungen kommit. Är det en rosa eller blå barnvagn vi kommer dra runt på? Är det rid- eller seglarläger som kommer gälla på sommarloven? Är det en liten busig tuffing därinne, eller en liten skör sötnos?
Det blir en människa. (Om nu inte Huddinge sjukhus fuckat upp allting fullständigt) Förmodligen en liten skrynklig historia med skorv i hårbotten och senapsgult blöjinnehåll till att börja med.
- "Jag skulle inte kunna hålla mig från att kolla en sekund!" sa bästa killkompisen. "Skulle vilja veta direkt så man kan börja förbereda allting." Allting vaddå? Kunna välja om man ska dekorera barnrumsväggarna med Bratzdockemotiv eller helikoptrar?
"Kan man ha röda sängkläder i vaggan till sin son, eller är det en tjejfärg?" läser jag hur någon frågar i forumet på Familjeliv. Finns tusentals liknande frågor där.
Vad fan är det här undrar jag skrämt? Är jag fast i någon taskig haschpsykos som gör att jag bara inbillar mig att vi lever på 2000-talet?
15 kommentarer:
Ja, herregud jag kommer en julafton då vi firade med släkten i vanlig ordning. Vår äldste son hade önskat sig en tiara, fjärilsvingar och tillhörande trollspö från H&M och lyckan var total när han väl fick detta i julklapp. Tills han fick höra sin farfars kommentar: Vad FAN är detta för trams. Nu blir ju ungen bög!!! Att vuxna människor kan bete sig så...
Therese
http://havsluft.blogspot.com/
Sorgligt.
Vi tog reda på könet innan, men för att jag var så ruskigt nyfiken. Visst var det bra att veta innan vad man kunde köpa för färg på kläderna, och hur jag kunde inreda hennes rum. för jag gillar rosa bättre än neutralt :) Men i framtiden får hon såklart bestämma själv vilken färg det ska vara och vad hon vill syssla med :)
Ja. Det händer förfärande lite med mänskligheten.
Föräldraforum är fö bland det hemskaste som finns. Jag drabbas av ömsom rädsla och sekundärskam när jag besöker dem.
Åh, jag kunde inte hålla med mer! Jag och min lillebror lekte både med traktorer och barbiedockor tillsammans när vi var små, vi båda fick rött lack på tånaglarna när vi ville och jag fick själv välja färg på mina väggar. Vi lyckades bli normala ändå. Vad är en del rädda för? :)
Lycka till med din lilla söta människa när h*n tittar ut!
Jag förstår inte sånt alls! Har vänner med barn som klädde sin son i rosa och fick kommentaren 2vilken söt flicka" av BVC första gången.
Näe det är så vidrigt att vi jämt och ständigt befäster normerna och tycker att könet på en lite värnlös bebis avgör allt.
Kram på dig occh hoppas att ni får ett friskt och lyckigt barn!
Genus, genus och återigen genus =)
Om jag skulle vara gravid skulle den enda anledningen till att jag skulle vilja veta barnets kön vara för att jag är fruktansvärt nyfiken och otålig =) inte för att veta vilka färger jag ska inreda barnkammaren i eller vilka färger på kläderna jag ska köpa.
Min och min fästmans (förhoppningsvis) framtida barn kommer ha kläder i alla dess färger, oavsett kön.
Däremot måste jag erkänna att jag själv ibland frågar om de gravida paret vill veta eller vet vad det är för kön, kan inte riktigt förklara varför, kanske också har med min nyfikenhet att göra =)
Lycka till med allt och hoppas du får en bra dag!
Bra skrivet!! Ja ibland kan jag undra om jag bor på samma planet som vissa.. Passa röda sängkläder en kille? Varför frågar folk så mycket kan dom inte känna efter vad dom tycker själva?
En dock vagn är inte okej till en kille men en gå-vagn är helt okej fick jag höra härom dagen. Suck! Hur korkad får man bli!!?
Åh. Det har var inget jag tänkte på "innan". När folk har frågat så har jag glatt svarat att det är för tidigt för att ta reda på, vilket bara håller ett par veckor till. Sen får jag hitta på något fyndigt att replikera med.
Arbetsnamnet är Rut Napoleon. Så förhoppningsvis kanske folk slutar fråga då...
Oj, vilket bra inlägg! Jag har alltid sagt att den dagen jag skaffar barn, om jag nu gör det, så ska jag, när väl barnet är ute, skicka ett mass-sms till nära och kära där det står; Det blev ett barn. -hahaa-
Jag tror att det blir lite mer verkligt om man tar reda på könet, man vet om det är en liten Annie eller en liten Vincent och kan på något sätt börja förbereda sig på det. Inte måla rummet rosa eller blått utan mer tänka sig en liten person.
När Annie kom så var det så himla konstigt eftersom att vi varit säkra på att det var en kille, vi gick i flera veckor och undrade var Vince hade tagit vägen, vi hade ju väntat på honom i 9 månader. Det hade egentligen ingenting med genus eller planer på seglar- eller ridläger att göra utan mer att hon inte var den vi trodde att vi hade lärt känna genom magen.
Ungefär som att du lär känna någon på nätet som du gör dig en bild av och sen när du får se ett foto så ser han eller hon inte alls ut som du trodde.
Fast ja, lite less blir man ju när man för tusende gången för höra "Är det en liten pojke?" bara för att hon har en blå kappa.
Svammel svammel amningshormoner.
Intressant är det också med alla dessa personer(ofta främlingar) som kan se på utsidan av magen vilket kön det blir. Får ofta komentarer som, det blir en pojke va? Ul visade iofs. flicka men vad vet jag?
Har också fått höra, tur att det blir en tjej eftersom vagnen vi köpt är lila. Va? Hatar alla pojar lila och bryr sig ens babyn om vilken färg vagnen har??
Jag skulle vilja veta könet så snabbt som möjligt på mitt foster! Inte alls för att kunna inreda barnkammaren, men för att jag är galet nyfiken av mig. Förstår inte riktigt grejen med att det ska vara så "hemligt" med könet för så många... Big deal, liksom. :-) Det är väl bara skojigt att veta. Om inte annat kan man ju planera namn.
För oss (läs min man) var det som Mrs S skriver en fråga om att göra det mer verkligt, att få veta det lilla som gick om personen inne i min mage. Därför frågade vi (han) på ultraljudet om det syntes vad det var för kön, men ungen drog upp knäna av blygsel. *s* Så jag fick min överraskning ändå! Jag var mest nervös över att de skulle säga fel och att det skulle kännas som om det var fel unge som kom ut då...
Min eget ytterst lilla bidrag i färg-idiotin som råder kring bäbisar är att jag har köpt en rosa pyjamas till Svante och en grön body med rosa mudd. Och visst blev han genast kallad hon av bvc-läkaren då. Jag tänker så här, att om rosa inte ska förbli en så stark flicksignal så får pojkarnas föräldrar ta tillbaka den tills den är bara en alldeles vanlig färg som alla andra. Som det var på 70-talet. Allt går inte framåt... Så småningom kanske mitt barn också kan bli bemött mer som en människa mer än en pojke? Men det kräver ju att vuxna inte förminskar vikten av genustänk på förskolan och hemma, och låter pojkrollen breddas och inte förminskar flickorna till små bräckliga sötnosar.
Vi har tagit reda på könet på barnet vi väntar. Men det har heller ingenting med val av tapeter eller kläder att göra. Det spelar verkligen ingen roll! Men som flera ovan skrivit så gör det det hela lite verkligare :) Och olika forum håller jag mig lång ifrån. jag vet att jag skulle bli så arg av att läsa dem ;)
Skicka en kommentar