Ett kallelse från sjukhusets förlossningskurator damp just ner på hallgolvet. På tisdag ska jag dit för att diskutera bästa sättet att föda om knappt tre månader. Hjälp. Jag har ju försökt att inte tänka på det alls hitills. Vägrar lyssna på förlossningsberättelser (Vad är det med andra kvinnor som så hemskt gärna vill berätta om sina spruckna underliv, förlossningsskade ungar, sugklockor från helvetet och kompisar kompisar vars ungar inte klarade det..) och hoppar helst över alla kapitel som handlar om just detta i alla gravidböcker jag plöjt senaste tiden. Men nu blev det rätt verkligt att jag måste shapa upp mig och ta någon form av ställning.
Hoppas hon är bra på tisdag och inte one of those bäst-vore-om-du-föder-liggandes-på-mossa-i-skogen-iförd-Gudrun-Sjöden-klänning-med-en-gren-i-käften-som-enda-lindring.
9 kommentarer:
Hoppas det går bra, och att du inte stöter på en sån ;) Det är ju så viktigt att man får ngn som lyssnar och förstår!
Själv är jag ju sådan att jag tycker att föda barn är det häftigaste jag någonsin gjort och skulle inte vilja vara utan mina båda vaginala förlossningar. En var med epidural, den andra utan och den gjorde inte ett dugg ondare än den första. Tror det kan vara viktigt att reda ut VARFÖR man är rädd. Evolutionen har ju lett oss fram till detta så nog är de flesta av oss byggda, både fysiskt och psykiskt, på ett sådant sätt att vi kan klara av det. Lycka till hur DU än bestämmer dig för att göra.
Lyssna inte på alla historier… Kan kvinnorna i djungeln föda i en ler hydda bland boskapen, så kan jag föda i ett sterilt rum med specialister på barnafödande, så tänkte jag.
Jag såg istället fram emot att få uppleva denna ”hemska” smärta som alla talade om… kan det verkligen göra så ont som de säger?
Det gör ont men inte i närheten av vad alla säger att det gör. Jag tänkte så att för varje värk jag hade kom jag lite närmre till att få träffa vårt älskade och efterlänkade barn. Jag kan lova dig att det är värt vart enda värk.
Sen när man får detta lilla knyte på bröstet glömmer man bort all smärta man har haft, det är som bortblåst, jag har ju ett litet undervärk i min famn.
Jag sprack och blev sydd… men det är inget mot hur det kan kännas i brösten då mjölken börjar rinna till… och man känner sig som Dolly Parton… men mannen får bara titta inte röra!! Var lite lätt öm… men det går över då amningen kommer igång och det kan ta tid innan det gör det. Jag hade jätte pyssel innan jag fick det att fungera men fick massor av hjälp av www.amningshjalpen.se så ge inte upp. Hoppas att jag inte har skrämt dig nu? om så är det inte min mening.
Det är naturligt att vara orolig innan en förlossning, men jag tror att det är bra, det visar bara på att man verkligen vill detta och engagerar sig.
Ni har något fantaskiskt som ni kommer att uppleva tillsammans… det är det mest otroliga som vi har upplevt och glöm inte… Det är värt vart enda värk!!
Många kramar Mia
nej och fy för sådana människor! det är bara att vifta bort.
jag läste "att föda", av gudrun pascal...nånting. den tyckte jag var bra, fanns många bra bitar som lugnade ner mig när nervositeten var som värst. :)
Precis det där upplevde jag när jag var gravid. Och sen efter förlossningen när jag pratade med andra nyblivna mammor så levde alla i tron att de varit med om världens lättaste förlossning (de var ju det i jämförelse med alla skräckhistorier vi fått höra) men i själva verket var de helt normala. Det är precis som med graviditeter, man får bara höra om alla som har foglossningar, går upp 50 kg, kräks 30 gånger per dag och blir sjukskrivna och beordrade sängläge. De där andra graviditeterna och förlossningarna, de helt normala, relativt smärtfria, som de flesta får uppleva, de har liksom inget sensations-värde, de är inte roliga att berätta om och därför får man inte höra om dem. Så, angående att föda barn, visst, det gör ont men inte så hemskt ont. Enligt mig var den fysiska och psykiska påfrestningen värren än själva smärtan och det är en otroligt fantastisk upplevelse som jag absolut inte skulle vilja vara utan. Det kommer att gå bra, oavsett vilket sätt du väljer. Du kommer att klara det galant och bli en toppenmamma! Lycka till!
Jag gjorde kejsarsnitt för 2 veckor sen pga förlossningsrädsla. Jag kan säga att det är det bästa beslut jag har tagit i hela mitt liv. Jag är såå nöjd med min förlossning. Personalen var underbar och snittet gör inte så ont som alla säger.
Om du är säker på att du vill ha snitt så gäller det att du står på dig, för de ger sig inte i första taget. Å andra sidan så finns det en lag som säger att de kan inte neka dig snitt om det finns goda orsaker.
Lycka till!
Hej! Tack för kommentaren på min blogg angående flodhästbyxorna! Tyget fanns kvar sist jag var där för någon vecka sedan, det finns nog inne på barnavdelningens textilhörna, i alla fall i Göteborg.
Jag håller samtidigt med ovanstående att man ska inte lyssna på alla hemska förlossningsberättelser. Jag har själv fött tre barn och alla har varit väldigt "lätta" (det är klart att det känns att föda barn men det är faktistkt en positiv smärta för man vet ju att det leder till något bra). Så jag brukar säga att "jag har tyvärr ingen skräckberättelse att komma med". Hoppas det blir bra vilket sätt du än väljer.
Fin blogg du har och vilken cool katt! Jag kommer titta in här igen!
Hmm, var också och pratade om det där och det hjälpte en del. Den enda boken jag läste var Gudrun Abascals Att föda- den var superbra!
För mig var det så att när förlossningen väl satte igång så tänkte jag inte på att jag var nervös eller rädd, jag bara "gjorde". Nu kanske det inte funkar så för alla, men jag säger det ändå- det skulle kunna vara så även för dig.
Finns positiva förlossningar också, man ska inte lyssna på allt blaj som alla trycker in i en när man är gravid.. Läste längre upp att du har blivit beviljad snitt, men vill ändå berätta min version...
På det stora hela var min förlossning en dröm. Den tog väl någonting mellan 5h-18h beroende på hur man räknar, hann i alla fall vara på förlossningen 4 h, 45 minuter. Jag hade bara lustgas och profylaxandning, tyckte inte att att det gjorde så särskilt ont, fick inga bristningar i underlivet, gjorde både 1:an och 2:an utan några problem inom några timmar efter förlossningen.
Har skrivit ett inlägg om hur kvinnor idag inte vågar lita på sina kroppar på min blogg, du kanske vill ge din sida av saken?
Skicka en kommentar