Sidor

11 februari 2009

Neverending tårkanaler

Igår kväll var jag på föräldrakurs och lipade som en fontän när den mysiga barnmorskan pratade om stoltheten över sin barn, och om storheten i hela den här resan. Idag läser jag om Marcus Birros föräldralycka och snyter min gråtiga näsa i morgonrocken.
Kommer man böla så här resten av livet nu?

9 kommentarer:

Livet på den mörka sidan sa...

Jepp, det kommer du att göra. Luciatåget på dagis, första julen ,skolavslutningarna ( alla ) Studenten mm. Så det är bara att vänja sig. Och du..det är faktsit ganska härligt ! :)

Anonym sa...

Ja, man kommer nog det...Och jag som varit blödig redan innan :)
Jag antar utmaningen!

L sa...

ska läsa det! Ja jag såg att du utmanat mig. Men har bara en mapp med bilder här på jobbet så jag tänkte anta mig utmaningen när jag kommer hem (skulle gjort det iår men min lillebror kom på en spontanmiddag så inget vart som planerat. KRAM

L sa...

förresten, antar du läst hennes blogg oxå? den har jag följt nu hela deras gravidetet tror jag :) http://finnjonna.blogspot.com/
ha en bra dag. kram

Anonym sa...

Ha ha ha.. ja det gör man :) Som ett extra lager av ens sinnen aktiveras när man får barn, det är fantastiskt men skrämmer samtidigt skiten ur en ibland med tankar som fick mnig att böla i timmar hemkommen från bb "Hur ska jag orka känna så här mycket kärlek!"

Det är underbart :)

Anonym sa...

Då rekommenderar jag inte att du läser Dotter önskas. Jag började läsa den på bussen, men fick snabbt sluta för att inte se helt förstörd ut.

Mycket tårar och mammakänslor blir det.

Brian sa...

Japp. Men men förmodligen inte bara av lycka.

jkl sa...

Jepp. F gråter numera när han ser en skolpolis. Så illa kan bli.

Anonym sa...

Helt underbart söta katter :)