Så tjejlyssnade jag på hennes "Det är en nåd" när jag bodde i Australien. Satt på min inglasade balkong, kedjerökte och grinade över att hjärtat inte mådde det minsta bättre fast jag flytt till andra sidan världen. Livets stora kärlek, han som aldrig aldrig skulle gå över, låg fortfarande där och skavde.
Hennes hud minns dina händer
ett minne fyllt av välbehag
det har hon sagt mig i sömnen om natten
men hon nekar bestämt nästa dag
hennes nekan är intelligent och verbal
men då hon talar i sömnen är hon långt ifrån sval
hon sa
passion av det slaget är en nåd som drabbar få
det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå
Svart eller vit. Så var världen då. Och mitt hjärta så oerhört oerfaret.
Tänk om jag bara hade kunnat veta då att allt skulle bli som det sedan blev. Vad mycket tid och tårar jag hade sparat då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar