Min svagaste länk

Jag har redan berättat om min dödsångest för er tror jag. Det är inte så att jag själv är särskilt livrädd för att dö (eller jo, det är jag iof) men för folk omkring mig plötsligt bara ska vara borta.

Om jag blir rejält osams med någon är jag rädd för att den ska ta livet av sig pga mig, åker mina vänner på semester är jag orolig för att aldrig mer få se dem i livet. Hör inte mannen av sig när han blir försenad till något så tror jag att någon dödat honom på vägen.

Ja.. ni förstår ju. Det här är verkligen den mest instabila sidan av mig, och det hang up som jag helst skulle vilja bli av med. Folk dör, så är det bara. Nu har inte särskilt många runt just mig dött, så rädslan är i mitt fall ännu mer ologisk. Men det kommer hända och jag kan inte ändra det på något sätt. Den tanken försöker jag bli vän med. Men det går väl sådär..

Nyss ringde mamma och pappa och sa att de måste träffa mig innan söndag. Varför det var så viktigt ville de inte säga.

-Det blir en överaskning, säger mamma.

De kommer berätta att någon av dem ska dö. Tänker jag.

Någon terapeut där ute som vill tjäna en miljon på ett nutcase? Öppet mål var det här.