Bland det värsta jag vet är att springa in i vissa människor när man ser ut som en påse hundbajs. Jag gjorde det på lunchen i dag.
-Hej, ropar han glad och lite solbränd.
-Ehm.. hej hej, svarar jag plufsig, likblek och osminkad.
Iförd ett par icke så smickrande för små stentvättade jeans och en dunjacka som gör att jag ser trettio kilo tyngre ut.
Man nästan ser hur han ryggar tillbaka. Elefantkvinnan, mitt i rusningen på Drottninggatan.. Vakter, vaaakter!!
Ytlig som lacken på en Ferrari jovisst. Men vad fan. När man springer in i gamla bekanta så vill i varje fall jag göra det i en form som inte får dem att tänka ojojoj, den där var inte tiden nådig mot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar