Mannen reser mycket med jobbet. I början när vi träffades så tyckte jag det var perfekt. Man får längta efter varandra ordentligt och så har en hel del egentid. Det kunde gå en vecka utan att jag saknade honom då.
Men nu...
Första dagen är underbar. Jag äter skräpmat, går runt i bara fultrosor hemma, läskrapar, ligger och slösurfar i sängen hela natten och tänker att fy fan vad gottigt livet som ensamboende vore!
Dag två börjar det krypa lite i kroppen. Jag tänker att snytpapper på golvet och pizzarester i micron kanske inte är toppen ändå. Och så är det ju inte lika nice att sova själv. Även om man kan sova som jesus på korset med armar och ben.
Dag tre så sms:ar jag honom "Usch vad jag saknar dig" och menar det med varenda cell i hela kroppen.
Bara fyra dagar kvar nu..
3 kommentarer:
Otroligt gullig blogg du har!
Oh förstår hur du känner dig, min pojkvän åker varannan vecka och är borta 7-8 dagar i streck. Känns bra första dagen för då får jag vara för mig själv men redan andra, tredje dagen är det jobbigt.
http://www.cupcake.tjejsajten.se
Visst är det konstigt hur man kan sunka ner sig? Och jag är den som annars är noggrann här hemma!
Skicka en kommentar