Den där nedräknaren till vänster tar livet av mig! 38 dagar kvar.. mein gott, jag börjar svettas här!* Tänk om det regnar? Tänk om jag ramlar? Tänk om jag gråter som en gris och facet blir helt svullet och fult inför fotograferingen? Tänk om serveringspersonalen är asdålig, eller om de inte ens dyker upp? Tänk om min mamma och svärmor blir osams när de ska laga all mat tillsammans innan? Tänk om han inte alls är mannen i mitt liv? Tänk om våra gäster börjar slåss? Tänk om hon min kompis som alltid blir för full ställer till en scen? Tänk om min blivande kommer börja vänstra och lämna mig om några år? Tänk om vi inte alls blir lyckliga? Tänk om inte en enda människa håller tal? Tänk om de blir sura för att vi inte har någon champagneskål eller har fixat någon transport hem från lokalen? Tänk om vi förblir barnlösa? Eller tänk om partytältet brakar ihop?*
11 kommentarer:
Det kommer gå galant, oroa dig inte!
Vi har bara... 16? dagar kvar. Jag är SVETTIG. Fast mest över saker som ska ordnas innan själva festen, inte över äktenskapet. Det är bra. Man kan inte vara säker på allt som kommer framöver, som om det blir några barn eller om man blir övergiven... Man kan bara göra sitt bästa för att vara lyckliga tillsammans. Så tänker jag. Vad gäller festen har jag kommit dithän att jag tänker "vi hinner det vi hinner, resten är upp till gästerna". ;-)
Usch ja! Jag panikar lite nu med 30 dagar kvar. Provade klänningen igår och började gråta för jag fick för mig att den var ful och att jag var tjock och att festen skulle bli tråkig, maten dålig, att det skulle ösregna och ine ahr vi nån tårta osv. osv.
Men min kära mor och min bästa vännina har lyckats lugna mig lite.
Västmanländska - jag tittade på slimmande underkläder idag. *hrm* ;-)
Vad är det värsta som kan hända? Kan du dö? Nääää.... blir du allvarligt sjuk? Nääää.... Om du gråter... ja då gråter dina gäster med dig, om du ramlar kliver du väl upp (om du klarar det med dessa skorna...) och om mammorna blir osams... det vore ju inte första gången två blivande svärmödrar blir osams.
Det finns ju massor av saker som har hänt på andras bröllop, och de blir ju lika mycket gifta och en del har säkert en del att skratta åt så här i efterhand!
Det kommer gå så bra ! :-)
läs denna:
Måtte denna dag bli perfekt - eller åtminstone tusan så nära!
Strunta i om brudkronan hamnar en smula på sned
eller om en hårtest förvirrar sig utanför den.
Strunta i om bilen fastnar i trafiken
eller om prästen verkar vara svårt förkyld.
Strunta i om orgeln klingar falskt
eller om brudnäbben snubblar på släpet
eller om brudgummens bestman fumlar med ringen.
Ni ser varandra -
och allt annat blir utan betydelse.
Senare kommer ni att minnas,
och skratta tillsammans.
Men nu kan inga bagateller störa.
Kärleken förvandlar allt.
Det kommer bli sååå bra! Tror det är hälsosamt att ha såna tankar innan o låta dem komma till ytan så det slipper bli ett berg av ångest.
En helt annan fråga Zandra: vad är det för font på siffran du använde?? Oooh vad snyggt (38:an alltså)
Lycka till med slutspurten!! Och detta är mitt moto: "hope for the best but expect the worst!"
Tack söta ni alla för pepp! Nerverna känns lite lugnare nu.
Anonym> Hmm.. typsnittet är från min jobbdator, men jag kan kolla i morgon och maila det i fall du skriver din mailadress här.
Ville bara önska er lycka till! Alla de tankar du har hade jag med (fast säkert tusen gånger värre) men dagen blev helt suverän! Det är den absolut bästa dagen i mitt liv och jag minns den med glädje. Jag hoppas du får känna det samma!
Har du skorna kvar??!! undrar Kristina på Tjörn
Kristina... visst har jag det!
Skicka en kommentar