Jag hade en privat blogg förut där jag skrev om allt från hjärtvärk till växtvärk. Det blev knepigt efter ett tag när jag insåg att både svärföräldrar, kollegor och vänner läste bloggen. Inläggen lästes igenom hundra gånger innan de postades - för att jag skulle försäkra mig om att inte säga för mycket, kanske till fel personer, att jag skulle uppfattas fel. Tillsist tappades jag suget helt och lade ner. Det blev svårt att vara privat, och det var ju just privat jag ville vara.
Nu har jag förstått att det är flera jag känner i verkligheten som också hittat hit och direkt tänker jag - å nej, jag ger intrycket av att vara värsta fåniga bridezillan här. Och allt det här kärleksdravvlet - jag är ju rätt cool med sånt annars.. de kommer tro att jag är galen!
Blää.. vad är det med mig? Med att oroa sig för vad folk ska tycka hela tiden? Överst på min önskelista till jul står det "Förmågan att bry mig mindre om hur folk uppfattar mig och vad jag gör".
Tills dess får jag upprepa för mig själv att jag är faktiskt cepekär och det är det största någonsin för mig att vara just det. Nu tänker jag fan blogga om kärlek tills jag kräks! : )
Är det bara jag som känner så här om mitt bloggande?
Är ni helt cool med att alla ni känner läser det ni skriver?
14 kommentarer:
Nej det är jag verkligen inte! Jag är väldigt privat i min blogg och alla mina vänner, min familj & släkt har numera adressen (vissa mot min vilja, men news travel fast).
Jag har lagt av en gång men kunde inte hålla mig borta. För mig är det nödvändigt att blogga om min nya föräldraroll. Både för att bearbeta allt nytt just nu, men också för att ha senare.
Så jag fortsätter! Och folk får ta mig för den jag är! :)
Det tycker jag du också ska göra! För vad är ett bröllop utan obegränsad kärlek? Och varför ska man inte få skylta med den?
Jag älskar att läsa din blogg (ska själv gifta mig 080906) så jag hoppas du fortsätter i samma stil!
Kram!
Nej det är DET verkligen inte skulle det ju stå i första raden. Bara du som känner så alltså.. Du är inte ensam mao.. :)
Nu är jag klar!
Jag känner precis som du. Jag har mer och mer börjat censurerat mig själv och tänka "nej, det där kan jag inte skriva om för då kan den och den ta illa upp" osv. Skittrist. Jag oroar mig dessutom för att kollegor eller elever skulle hitta till bloggen.. Men vad gör man, man kan ju inte sluta.
Och vi har samma mening överst på önskelistan förresten...
Det är rätt, fortsätt du.
Nej tyvärr. Cencurerar frisk i hjärnan jag också. Men det går ju inte att lägga ner. Men lite synd är det allt.
Jag tycker ni är lite knäppa hela högen.
Om ni har ett behov av att skriva privata och personliga saker men inte vill att någon ska läsa det - varför bloggar ni då? Skriv i ett textdokument i datorn och visa det inte för någon så är saken biff.
Vill ni att några få utvalda ska få läsa det ni skriver, starta en mailinglista eller sätt ett lösenord på er blogg.
Att ha en publik blogg och tro att ingen ni känner ska hitta den är ju faktiskt väldigt naivt.
Vill man behålla bloggen för sig själv så ska man inte heller hålla på och pinga Knuff.se för det är ju en signal om att ni vill bli lästa och hittade. Det var nämligen precis så jag råkade hitta den här bloggen när jag sökte på en grej nyligen. Lite synd, för jag vet ju att personen som skriver den här bloggen ville hålla den för sig själv ett tag till. Men det kanske kan bli en lärdom till er som ännu inte är "hittade" av de ni inte vill ska hitta era bloggar.
För att svara på sista frågan i inlägget, så är svaret ja. Jag skriver inte sånt i min blogg som jag inte kan leva med att ALLA vet. Det jag inte vill att alla ska veta skriver jag inte där, enkelt.
På samma sätt publicerar jag bara bilder som jag kan leva med att ALLA får se. De bilder som endast vänner eller familj ska se visar jag så klart på annat sätt för just dem.
Mm.. låg och tänkte på det där igår kväll faktiskt. Jag har ju just börjat blogga och först tänkte jag att det mest skulle vara saker jag/vi gjort i form av pyssel, heminredning och bak. Men sen har det övergått till mer mina egna tankar. Lite terapi typ :)
Så igår låg jag och tänkte på hur jag ska göra med bloggen, fortsätta att blanda det med mer dagboksinlägg, bara hålla mig till oprivata saker eller lägga ner. Jag vet inte...
Jag fortsätter nog med att "terapi-skriva" så får den som vill läsa om nu någon skulle tycka det var intressant ;)
Klart att det är knäppt och inte helt okomplext heller. En vilja att skriva någon som läses av så många som möjligt, och att vara öppet privat.. samtidigt som man är lite dagboksprotektionistisk sådär. Inget som varken behöver eller kan förklaras på ngt smart sätt.. bara en svajjig känsla som jag tycker är intressant - för ju fler man pratar med som bloggar desto fler olika varianter av den här känslan får man höra om.
För min egna del tycker jag att den är särskilt intressant givetiv, iom att den säger ngt om mig som jag inte varit medveten om förut. Både något om behovet att synas, att vara "hemlig" och om självkänslan.. well well, kul att se hur ni känner inför samma grej.
Jag förstår ditt dilemma, vem vill framstå som en bridezilla?? Jag försöker framstå som om jag är sååå cool äver bröllopet.. men ibland drömmer jag mardrömmar om det... och blir stressad när "alla andra" har bokat fotgraf ett år i förväg osv..
Du får absolut inte lägga ner den här bloggen, någonstans måste jag ju få hämta inspiration så jag får ihop mitt bröllop den 30 juni...
;-)
Du ger inte alls intrycket av att vara bridezilla - tvärtom är du en inspirationskälla! Tänk vad många tips och idéer som förmedlats till de som ska gifta sig eller tänker någon gång göra det. Fortsätt i samma stil! Det är DIN blogg och där får du skriva precis vad du vill! :o)
Jag brukar tänka efter vad jag skriver ibland. Men ibland så skiter jag i det fullständigt. Allt beroende på. Brukar inte lämna ut namn och så om de personerna jag skriver om. Sen tänkte jag säga, att du har en så fantastisk blogg! Trots att jag inte ska gifta mig än på länge, är det kul att sitta och drömma.
Min mamma läser min blogg, utan att kommentera. Hon tycker att det är jobbigt när jag visar allt för mkt ur mitt hem. Men jag visar inte allt. Och som sagt det är mitt hem och jag bestämmer. Så länge man känner att det är rätt så är det baraatt köra!
KRAM!
Vilka söta kommentarer ni har lämnat, jag blir helt varm i magen!
Det kan väl vara bra att tänka efter lite före så man inte hamnar i den här "fällan" och man skriver mer privat än man tänkt sig, bara för att upptäcka att släkt, vänner och bekanta också läser.
Samtidigt kan jag tänka att jag är ju mig själv när jag träffar dem så om jag bara är mig själv på bloggen så gör det ju ingen större skillnad. Rena dagboksanteckningar skulle jag nog lämna där; i dagboken.
Vad gäller just din blogg så tycker jag att du håller dig ganska cool här också. Du skriver ju lite om er men inte jättemycket. Däremot nämner du vad du tycker är snyggt etc. men det är ju inte så personligt att det kan kännas "naket". Framförallt är du en inspiration och sparar mig en massa tid på surfande för du hittar en massa godbitar så det räcker för mig att gå in här och kika.
Nej, fortsätt blogga i samma anda. Jag gillar din blogg fast jag inte ska gifta mig alls så är det kul att läsa och titta på bilderna.
Skicka en kommentar