Sidor

13 april 2012

Veckans två bästa minimöten

Eller borde titeln kanske lyda "Veckans två mest lärorika minimöten"..

- Jag och Rigo står i kön på Donken för att köpa cheeseburgare. Bredvid oss står en man som jag omedelbart stör mig på. Han är uppenbart stressad och tycks stå och spana efter någon öppning för att tränga sig, suckar ljudligt och är precis så där jäktad som jag får utslag av när folk är. Hur som helst, jag står där och hatar tyst en stund innan det blir vår tur. När jag ska betala vår cheeseburgare finns det inga pengar på kortet. Tio kronor och där står jag som ett pinigt jon medans Rigo redan börjat mumsa. Han i kassan blir sur och jag letar förgäves efter mynt i alla fickor. Men så sträcker stress-snubben fram handen och ger mig en tia. "Strunta i honom" säger han och syftar på det nu mycket irriterade restaurangbiträdet, "låt mig bjucka på en burgare". Åh. Tack snälla! Och så skammen över att jag stått där i smyg innan och fantiserat ihop vilket as den här killen måste vara.

- Den sura kvinnan i kassan på Apoteket. Eller är hon sur egentligen, eller bara inte så där amerikanskt ubertrevlig som jag föredrar? När jag handlar av henne idag för typ tretusonde gången frågar jag hur hon uttalar sitt namn som hon har broderat på apoteksrocken. Och så frågar jag varifrån det kommer och säger uppriktigt att jag tycker det var ett fint namn. Tystlåtna kvinnan skiner upp, ger mig ett paket våtservetter "till bebisen" gratis, berättar ett par anektdoter från livet i Polen och önskar mig och Bimsan "en solig och trevlig helg". Glada snälla kvinnan blev hon helt plötsligt. Eller har hon kanske varit det alltid? Bara att inte snabbt-dömande-kvinnan i mig gett henne en chans att visa det.

Två femminutersmöten som gjort mig glad (och kanske liite klokare) inför helgen. Har du något minimöte från veckan som betytt lite extra?

4 kommentarer:

Anonym sa...

Wow, härligt! Jag har haft en vecka med mest vab, men det händer ju annars att jag får uppleva såna där möten. Och det häftiga är att de människor som man skriver om/ berättar om berörs i sin tur. Skicka vidare...
En finfin helg önskar jag er!

Anonym sa...

Vet du - du har VERKLIGEN talang för att skriva! Det är lättläst och du fick mej bli riktigt irriterad på den där mannen först och sedan kvinnan - tills jag läst till slut! :) Du ska aldrig, aldrig sluta skriva och jag tycker att du skulle kunna skriva en bok, för ditt språk är helt fantastiskt! Din blogg har jag hängt med sedan du skrev om bröllopsplaner - så jag vet vad jag talar om! :) Ha det gott! En varm kram! Magnolia

Zandra sa...

Soffy: Visst är det så. Små små möten som faktiskt kan ändra rätt mycket.

Magnolia: Om du visste hur glad jag blir av din kommentar! Få saker smickrar mig så djupt och fåfängt som beröm för just detta. I en annan verkligen, eller kanske bara i ett liv med lite mer tid och ro längre fram.. så vore det en dröm att utveckla språket och skrivandet till något mer än små vardagsblogginlägg. Din kommentar ger mig mod och sug till det.

Mari sa...

Ungefär så där upplevde jag de flesta expediterna i Polen; tittade man in i butikerna såg de rätt sura ut men så fort man började prata med dem sken de upp. Varför ska man stå och smila falskt när det inte behövs egentligen?