I natt hade påskharen smygit sig in och lämnat både majskrokar, Lego och godis visade det sig till vår stora glädje. Det målades prickar på Rigos kinder, men när hucklet och kjolen skulle på skrek han i höga skyn. - Jag VILL inte klä ut mig! Det är bara för mig att kill my darling-idé om små söta ungar som jag får klä ut som jag vill och den där gigantiska utklädningslådan i barnrummet. Sånt som jag ju tycker är så lattjo. Men han avskyr. Verkligen. Till och med till den grad att dagis tog upp det på vårt senaste utvecklingssamtal. "Vi försöker uppmuntra att barnen leker med olika identiteter". Jo visst. Men sonen säger klokt "Jag vill se ut som Rigo". Så han såg ut som Rigo, fast med prickar, när han lämnades till påskfirandet på förskolan i morse. Påskfirandet består en "påskkarneval" som jag just beskådat från balkongen. Ett sextiotal små påskpyntande ungar och och ett gäng vuxna ledare som går i tåg genom närområdet, sjunger sånger och spelar på trummor och maracas. Så himla himla fina!
Måste se till att köpa någon påskpresent till personalen idag. De är så obeskrivligt kärleksfulla, tålmodiga, kul, kloka och pedagogiska med barnen - att det är en ynnest att få lämna det bästa man har i deras händer varje dag. Vilka hjältar och hjältinnor de är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar