Inte rätta virket

När jag längtat som en galning efter att få hämta Rigo på dagis möttes jag idag av ett "neeeeej! DUMMA mamma. Du får inte vara med! Jag vill inte vara med dig! Usch." Väl hemma fortsätter solstrålen med att kasta filmmjölk på golvet, bita mig i låret, skrika att lillasyster är dum, vägra ha på sig kläder, alla är dumma, kissa demonstrativt på golvet, spotta sig själv i håret och sin mor i ansiktet.

Fy fan.
Vissa dagar vill jag bara säga upp mig.
Jag blir ju uppriktigt skitledsen av det här trotsbeteendet och när han väl kommer till sans och ber om ursäkt och vill kramas så är jag fortfarande låg som tusan och vill bara dra täcket över mig. Man kan såklart inte vara långsint när det gäller så här små ungar, men jag är det. Trots att jag förstår att den här fasen (låt oss för guds skull hoppas att det är en fas) är hundra gånger så jobbig för honom att gå igenom än för mig. Blä.