Man vill ju gärna vara lite speciell när det gäller sina namnval tänker jag. Eller man och man, läs: vi. Så där sitter man och suger på sina favoritnamn när det visar sig att hela ens omgivning typ ruvar på samma namn. För det är väl så med vår unikitet, att den är en produkt av samma influenser vår omvärld också dagligen insuper. Så i slutändan hamnar vi oftast rätt nära varandra i våra val ändå.Som när jag slog upp Mama häromdagen och läser att bloggerskan Cecilia Blankers döpt sina kids till Rio och Bonnie. WTF! Bonnie är ju på min topp-två-lista på namn för den kommande tösen.
1 kommentar:
Min väninna Colette van Luik har skrivit en bok om namn. Stora Boken om Namn, tror jag att den heter. Den ger rätt sköna tips om hur man ska tänka för att inte råka haka på en kommande trend. Dessutom är den inspirerande.
Ett bra tips var att INGEN väljer att döpa sina barn till det ens klasskompisar hette eller föräldragenerationen. (Det blir kanske en sanning med modifikation eftersom åldersspannet är brett för barnafödande nu, men det funkar ju i alla fall i teorin - min gissning är att mycket få barn döps till Annica eller Eva just nu och den närmaste tiden).
Skicka en kommentar