Veckans bästa

Måste dela med mig av detta som värmt min oroliga dottershjärta hela veckan.

Min mamma har knegat som en galning sedan hon var femton år. Haft dagbarn på dagarna, tvättat bilar på nätterna. Pluggat på kvällarna, städat biografer i ottan. Och även om jag aldrig upplevde det som att vi hade det knapert när jag var liten, så förstår jag ju i efterhand hur mycket de behövt vrida på varenda krona för att vi skulle ha det bra.
Så blev hon sjuk. Riktigt sjuk, för en sisådär tio femton år sedan. Men istället för att långtidssjukskrivas så förtidspensionerades hon hux flux. En bra lösning poliktikerna bjöd för tillfället för att trolla med sjukskrivningsstatistiken och spara en massa pengar.
För någon som har arbetat i hela sitt liv och som hade en mycket stor del av sin identitet i jobbet blev det här ett kraftigt nederlag. Ett tydligt kvitto på att man aldrig förväntade sig att hon skulle bli frisk igen och mamma hamnade i en depression som varade i många år mycket pga att detta abrupta slut.

Hennes pension som förtidspensionerad är ett skämt. När jag tidigare har läst om pensionärer som tvingas äta kattmat har jag tänkt att det är nonsens, men idag är jag bara oerhört tacksam för att min pappas inkomst håller dem både på fötter.. för annars är det den nivån mamma skulle ligga på. Det tar på krafterna, att ständigt vara orolig för ens föräldrar. Att se henne oroas för räkningar och utgifter och hela tiden försöka hålla ner kostnaderna på allt.

Men. Och nu till det roligare. Det rättvisa och det underbara!

För en tid sedan så kollade mamma över sina gamla anställningspapper från skolan där hon arbetade, och började undra om den där tjänsteförsäkringen ändå inte kunde gälla henne. I avtalstexten stod nämligen att man skulle få en viss summa pengar om man blev förtidspensionerad pga sjukdom fram tills den dag man egentligen förväntats gå i pension. Detta skulle ens arbetsgivare ordna med i fall det behövdes, vilket de inte aldrig gjort i mammas fall och därför har hon trott att saker varit i sin ordning.
Men nu ringde hon försäkringsbolaget ändå, och det visar sig att hon har rätt till detta.. inte bara varje månad i flera år framöver, utan även retroaktivt för alla förlorade år!

Alltså - Det här gör en så stor skillnad i min mammas ekonomi att det inte är klokt! Det är liksom skillnaden mellan att stoppa strumpor eller köpa nya, käka blodpudding eller entrecote..
Hon kommer kunna treata sig själv med roliga kurser eller bara köpa hem snittblommor mitt i veckan. Jag blir så glad och lättad att det redan känns som sommar i kroppen!

Fina lilla mamma. Uppförsbackarnas mästarinna.
Grattis!