Ibland känns ju livet jävligt visset, och jag oroar mig lätt för hur det ska bli med saker och ting.
Men så åker jag förbi t-centralen ikväll där tunnelbanan inte stannar pga "olycka" och ser brandmännen som plockar upp resterna av en människa som just hoppat.
Och allt sätts i perspektiv.
Jag vet ingenting om sådan hopplöshet och tack gode gud för det.
3 kommentarer:
Ja så bra man har det. Så tragiskt. Och stackars den som körde.
Åh fan.
Ja fy tusan. Ibland får man sådana kallduschar. Gör att man bara vill krypa upp i soffan och gosa järnet med de sina.
Skicka en kommentar