Mitt nya charmiga jag

Alla pratar ju om vilken empatisk personlighet man utvecklar när man fått barn, men det känner jag inte alls igen mig i. Jag vill istället döda minst tio gånger om dagen.
Motorcyklisten som brummar förbi min nyss insomnade son så han vaknar och blir rädd - döda. Ambulansen med sirenerna på - döda. Babysimsläraren som stoppar fingret i hans mun - döda. Tanten som hostar på bussen utan att hålla för munnen så här i swinefluetider- döda. Restaurangpersonal som suckar när man kommer med barnvagn och ska käka - döda. Barnläkaren som ger honom vaccinationssprutor så han gråter - döda. Små barn som klämmer för hårt i honom när de ska klappa - dööööööda.

Hipp hipp hurra!

För exakt ett år sedan blev jag gravid. God bless läkarkåren!

Crazy catwoman

Som jag har fnissat åt kvinnor och deras katter genom åren. Himlat med ögonen när de jamsat "kom till mamsen... komsi komsi" och fnyst när de gett sina kissar oxfile med motiveringen att just deras katt inte gillar torrfoder.
Men så trillade jag dit själv med besked förra året, och slår nog varenda galen kattkärring i vanföreställningar idag. Va, en katt? Inte då, det är vår bebis storebror.


The Nanny och sonen

Babysim

På måndagar lär sig junior att simma. Eller nja.. han flyter blixtstill på rygg, gör små ensekundersdyk och spottar vatten till Bä Bä vita lamm i varje fall. Jag och mannen håller honom i händerna och ler krampaktigt, för så fort vi ser oroliga ut så blir han rädd och får psykbryt. Om man bara ler så står han ut, ja tillochmed ler tillbaka då och då mellan dyken.

Förutom att vår läbbiga simledare envisas med att köra in fingret i munnen på sonen (och jag tyvärr varit för shockad och feg varje gång för att säga ifrån, men nästa gång tänker ha en häcksax innanför baddräkten) så är babysimmet rätt mysigt. Mer för oss än för honom i ärlighetens namn, men ändå.

Betyg på bebisaktivitet: 3 stjärnor.

Babysalsa

Salsan i onsdags var hur lattjo som helst. Föreställ er femton mammor med bebisar i famnen som dansar lite så där svennigt och stelt i ring till tonerna av eldiga karnevaltakter som kompar svenska barnvisor. Här kommer Pippi Långstrump, tjolahopp tjolehej tjolahoppsansa...
Ungar som skumpar runt med blicken fäst vid den färggranna kubanskan som står i mitten av ringen och spelar trummor och sjunger för fullt. Inte en enda bebis grät, och då dansade vi ändå runt i en timme, varenda en var helt trollbunden av musiken.

Tror dock att mini-me var i minsta laget, kidsen som var ett par månader äldre kunde hålla i små marackas eller trumma på bongotrummor till sin stora förtjusning. Min lilla apa hängde mest där på magen och diggade takten.


Betyg på bebisaktivitet: Fem stjärnor!

Mini-Ricki Martin och jag

Vi har lyssnat på latinska rytmer här hemma på morgonen för att få lille herrn in the right mood inför babysalsan som börjar om ett par timmar. Olé!

Och var det ljus

Ungen har börjat få ersättning någon gång om dagen, och helt plötsligt blev vardagen med lilleman åh så mycket ljusare! Mannen kan trösta honom precis lika bra som jag, mina bröst får vara ifred i varje fall några timmar på raken och jag kan göra vad jag vill under tiden - typ gå på galej, ta en illustationskurs eller gå och svettas på motionscykeln i hopp om att komma i mina gamla jeans någon gång igen.


Foto: Theresia Viska

Baddaren

Om en liten stund ska vi iväg och plaska med shorty och tio andra ungar och deras jollrandes föräldrar. Hälla vatten på hans huvud ur en gul liten plastvattenkanna och dö av sötma när han visar hur bra han är på att flyta på rygg.
Man kan ju lätt säga att ens intressen har ändrats lite senaste tiden.

Playmate Of The Year

I förrgår namngavs den lilla. På samma plats där vi gifte oss för två år sedan. Tänk att vi fick anledning att ha ett sådant kalas. Häftigt är vad det är. Hela grejen.