Jag önskar att jag kunde säga att den här kroppen har ju minsann fött barn, så skit samma. Men det känns fan inte skit samma.
Jag ser ut som ett ösregn och det känns jäkligt avlägset att kunna tro att den här hyddan någonsin kommer kunna bli sig lik igen.
6 kommentarer:
Nej nej nej!
Tänk positivt!
Det tog 9 månader att gå upp i vikt, förlora midjan och sen föda.
Borde det då inte rimligtvis ta 9 månader att gå ner allt igen?
Eller allt och allt. Du gick väl inte upp så mycket?
Jag känner precis likadant! Fick min lilla Sigge den 10 juni och jag känner inte riktigt igen min kropp för tillfället. Mycke strechkläder blir det.
Men bantar man så frigörs massa gifter i kroppen och det är inte bra om man ammar.. Så man får ta det lilla lugna. Men man vill ju bara tillbaka till sig själv igen, kunna ha sina vanliga kläder inte fortsätta med preggo modet.
Jag har iallafall beställt en ny sportbh nu (inte en chans att jag kan ha min vanliga) Så när den kommer så blir det lite mindre skumpiga promenader med vagnen iallafall..Ett steg i rätt riktning.. :) Men vi bägge två får nog ta va lite coola och ta en dag i taget. kram
Vet exakt hur du känner dig! Framför allt när man automatiskt jämför sig med alla foxy mammor som det inte märks ett dugg bara efter ett par veckor.
Jag hetsade upp mig över det fullständigt efter att jag fött Viggo (gick upp 23 kg med efter att alltid vägt runt 60 kg innan) så denna graviditet har jag lovat mig själv att inte hetsa upp mig fören det gått minst ett år, då det tog så lång tid att komma tillbaka till något som liknade den gamla siluetten.
Denna gång har jag bestämt mig för att njuta (i den fåfånga mån det går, usch vad ytligt det låter) och börja träna.
Hoppas ni får en underbar semester den tid som är kvar!
Slår vad om att jag klår dig ändå... När jag fött min äldste son så hade jag lyckats gå upp hela 47 kg.
I know the feeling... gick upp ca 12 kg när jag väntade Lisen och det som blev kvar efter hon föddes har satt sig på magen... så jag ser ut som om jag är i vecka 20 och det tar evigheter att välja kläder om man ska se respektabel ut... får ta tag i det sen... pallar inte med två små!
Vikten var inte det jag störde mig mest på; det var snarare att man satt hemma och inte mindes när man duschat senast och gick i velourkläder med underliga fläckar på. Men man orkade inte mer än så...
Skicka en kommentar