Förlossningsberättelsen

Klockan 07.00 kom vi till avdelningen för planerade snitt på SöS. Jag gjorde mitt allra bästa för att distansiera mig till vad som höll på att hända, för att inte tappa greppet fullständigt pga nervositet. Börjar jag gråta nu kommer jag aldrig kunna sluta tänkte jag och försökte tänka på dagen som att vi bara skulle på ännu ett rutinbesök hos mödravården.

Den ansvarige barnmorskan som vi redan träffat några dagar innan gav oss ett vilorum och operationskläder att byta om till. Jag i vitt, mannen i grönt. Så låg vi där en stund. Läste City och fnissade över fula nättrosor tills det tydligen var dax för oss att komma upp till operation.

I operationssalen befann sig en hel drös av läkare och syrror, den ena trevligare än den andra. De småpratade lite med oss och varandra på ett lugnt betryggande sätt. Om musik, bebisar och solen som sken så fint dagen till ära.

Efter det att ryggbedövningen lagts gick allting väldigt snabbt. Jag låg ned lite snett vinklad med mannen vid mitt huvud och så sattes ett grönt skynke upp mellan oss och operationsområdet. Frågade efter någon minut om de börjat och fick då veta att de redan skurit upp mig, vilket ju kändes helt bisarrt - att inte känna det minsta uns av smärta av något sånt.
När jag tittade åt sidan på mannen såg jag nu att han såg riktigt nervös ut och att tårarna börjat rinna längst med hans kinder, och jag förstod att vi måste vara riktigt nära nu.. Bara sekunder därpå hör jag det finaste lilla skriket i världen. Högt och klart lät han oss veta att han änligen är här nu. Frisk och förbannad. Vår fina lilla son. Klockan var 09.45 och från stereon spelades ukuleleversionen av Somewhere over the Rainbow.

Just det där första skriket kommer jag aldrig kunna glömma. Hur all undangömd rädsla för att något skulle gå fel under graviditeten och att vi aldrig skulle nå hit for ut genom fönstret på en sekund. Han lever!

Jag hamnade i en rejäl glädjeshock där jag bara skrattade när syrrorna fortsatte berätta om hur de sydde ihop mig, inte ens tänkte på att kika efter om det var en pojke eller flicka, och grät grät grät. Så mycket lycka och kärlek. Och så vacker han var. En liten kopia av mannen jag älskar mest i världen.