Jag känner mig lugn och förväntansfull inför nästa veckas baby delivery. Däremot är jag nervös som bara den inför själva mötet med den lilla. Han eller hon är/blir ju den viktigaste personen i mitt liv. Oavsett hur vår relation blir i framtiden kommer jag ju alltid ha med denna någon att göra.
Alla andra är utbytbara, så är det ju rent krasst. Om mannen skulle bli ondskan själv så säger väl vi bara tack och hej, men den här lilla parveln är för evigt. På ett sätt inga delade barndomsminnen eller äktenskapslöften kan komma i närheten av.
Inte varje dag jag träffar någon sådan så det är klart nerverna sätts i spänn.
6 kommentarer:
Ja, det har du så rätt i. Lite pirrigt att träffa en så viktig person.
Pirrigt och nervös, men spännande och alldeles underbart att få lära känna denna lilla nya människa redan från början. Tiden går fort för mig har snart ett år gått och jag har nästan glömt hur mitt liv såg ut innan vår lille prins var född.
Kramar och lycka till på den stora dagen!
Jisses så spännande, jag var på föräldrarutbildning idag, första gången. Jag är nog inte redo, är man det nånsin?
Önskar er all lycka till!
Ett tips bara - så små bebisar har inga vaner, knappt några preferenser efter värme, mat och kärlek. Resten är det ni som föräldrar som skapar. Kommer gå asbra, ta er tid att lära känna varandra, som du sa - ni har gott om tid!
Å så spännande! Det är det största mötet jag varit med om, helt underbart men också förvirrat och svårt ibland. Den första tiden var tuff, men nu blir det bättre och bättre och mammarollen växer sig allt starkare. Jag är så glad för din skull och ser fram emot ert möte!
Och en sak till...redan sekunderna efter att hon var född så var det så självklart...som om hon alltid funnits hos oss. Maken kände precis samma, det var vi tre nu. Är.
Skicka en kommentar