Sidor

14 april 2009

Längtan

Den 18:e september vid den här tiden låg jag på en brits på Huddinge Sjukhus. Mannen höll mig i händerna och tårarna trillade ner för kinderna medans den snälla ivf-läkaren satt mellan mina knän och försökte trösta.

Jag grät för att det gjorde så mycket ondare än alla sagt att det skulle göra. För att personalen var så vänlig. För att vi inte fick mer än ett enda litet befruktat embryo av alla ägg de lyckades plocka ut veckan innan. Jag grät för alla gånger jag fått mens utan att ha velat det. För alla dumma frågor längst med vägen. För alla kötider, alla minustecken, alla gynundersökningar, alla hormonbehandlingar, alla föräldrar som inte tar hand om de barn de får, mannens tysta besvikna min och för mitt hjärta som svämmar över av längtan efter att få älska någon som aldrig kommer.

Idag rinner tårarna igen när jag sitter och stryker min mage i vårsolen på balkongen. Bebisen trycker ut sina fötter så de bildar en skarp bulle, men drar snabbt tillbaka dem när jag trycker lite tillbaka. Så puttar vi mot varandra. Igen och igen.

Våran lilla unge. Jag har inte en aning om hur du ser ut. Om du är en flicka eller pojke. Jag vet inte ens om vi kommer komma överens. Men jag vet att jag älskar dig oavsett och redan. Och att vi längtar mer efter dig än något man någonsin kunnat längta efter tidigare i livet.

Om en månad lite drygt får vi äntligen ses.

34 kommentarer:

Venke sa...

Och här sitter jag på jobbet och gråter en skvätt över det underbara i att ni ska bli föräldrar. Lyckliga unge som kommer att få såna fantastiska föräldrar!

Livet på den mörka sidan sa...

Vad fint skrivet!
// Tania mamma till två nu vuxna söner

Jessica sa...

åh så fantastiskt! en månad kommer gå superduperfort! o så har ni erat lilla mirakel. mitt lilla pyre är redan tre månader, det går galet fort! snart har hon flyttat hemifrån ;)

www.syfroken.se sa...

Även jag sitter här med tårarna rinnande. Var roligt att det snart är dags!
Min lillebror och hanns tjej kämpar också på och efter 2 äggplock och 3 missfall är hon nu i vecka 10.
Tack för att du delar med dig av din historia!
Kram och ha det bra!

Anonym sa...

Åh vad vackert skrivet! Förstår att det varit en tung resa innan dock... Njut av den sista tiden nu, snart har ni er älskling hos er! Varmt lycka till och många soliga vårkramar! Fröken Nettan

Jessica sa...

Så himla glad för er skull. Och fy för alla dumma kommentarer. Själv får vi höra från mindre nära vänner att det snart "är för sent för oss". Blir så ledsen och trött, har just passerat 30.

Anna sa...

Så fint du skriver! Blir helt rörd! Åh, ni har något helt fantastiskt framför er! Grattis!!!

Carolina sa...

Det kunde varit jag som skrivit ditt blogginlägg för några månader sedan. Vi har fått vår underbara lilla bebis genom ivf nu. Lycka till!

Anonym sa...

Och jag gråter...förstås! Jag skrev ner några rader till min bebis i min dagbok häromdagen och det var helt overkligt och fantastiskt underbart. Kram på dig, vilken lycka för en bebis att få komma till er!

Ulrika sa...

Vackert skrivet! Sitter här med tårar i ögonen. Har själv sju veckor kvar och följer dig självklart med tummen hållen. Vilken resa ni har gjort och VILKEN RESA ni har framför er...!

Allt gott.
/Ulrika

Johanna sa...

Vad fint skrivet! Det måste kännas helt underbart att ni äntligen fick känna lyckan i att bli gravida och snart, snart så ser ni ert lilla mirakel..

hanna sa...

Och jag tjuter i soffan. Ungen därinne kommer att bli världens lyckligaste med er som föräldrar. Och jag är så jävla glad för er skull, äntligen är det er tur!

Lilla Duktig sa...

Ååååh!
Jag blir alldeles tårögd.

All lycka till dig.

Annika sa...

Det låter härligt! Stort grattis till livet!

Skolfröken sa...

Vilken fin text!

Kram!

ulrica@spray.se sa...

Hej Zandra...
Har nog aldrig lämnat kommentar här innan men hamnade här av att vi går i bröllopstankar inför eventuell adoption... När du visade dig vara gravid hade jag mest lust att sluta läsa för vi är fortfarande barnlösa efter 2 misslyckade IVF-försök och det kan vara nog så svårt att kämpa med sin sorg. Men jag bestämde mig för att glädjas åt att ni ska ha barn och fortsatt önskat och längtat för vår egen del såklart... Idag går tankarna till er och önskar er alla tre lycka och välgång - dessutom har jag talat med vår IVF-klinik om att vi vill göra vårt 3:e försök - trots dåliga odds...


Tänk så lite man vet om andra och hur märkligt livet ändå blir...

Lycka till önskar Ulrica

Petra sa...

Här är en till som lipar! Är det några som är värda allt detta efter allt kämpande är det ni!!!

Anonym sa...

Åh, jag är så glad att din blogg finns! När jag gifte mig (2 mån efter dig) så fick jag massor av glad inspiration från det du skrev. Nu när du är gravid och ska bli mamma försöker jag och min man också men jag har fått två missfall - inte helt enkelt det där med att skaffa familj tydligen... Jag är i alla fall tokglad för er skull och hoppas att det snart är min tur!
Tack för att du är så modig och delar med dig av ditt liv!

Hanna sa...

Läser och blir glad för er skull. Visste inte att ni kämpat så länge. Genomlider själv ett missfall just nu och det känns bara som att det går så lätt för alla andra. Ditt inlägg ger mig hopp om att det någon gång blir min tur!

Linda sa...

Ja fy för alla dumma kommentarer folk kommer med, om de bara visste.

Så glad jag blir för er skull=)

//Linda

Rebecca sa...

Vad livet är fantastiskt. Jag gråter och ler samtidigt åt din berättelse. Jag har läst din blogg länge fast jag inte känner dig. I sommar är det min tur att gifta mig. Barn har blivit väldigt aktuellt på sista tiden då alla våra närmsta vänner (utom ett par) har prickat in bebisar den här våren. Är jätteglad men också jätterädd, tänk om det inte funkar för oss när vi vill försöka... Jag är jätteglad för er skull och hoppas att du fortsätter blogga även när bebisen är född. Kramar Rebecca

~~erika~~ sa...

jisses va fint skrivet! jag blir alldeles gråtig. Men kan bero på lite amningshormoner oxå ;) lycka till vännen!
kramar

www.syfroken.se sa...

Tack för din kommentar på min blogg. Tyvärr fick jag precis ett sms från min bror att de åkt in på ett akut ultraljud då svägerskan kände att något var fel. Hon hade rätt, fostret var dött. Efter 4 år blir man så ledsen, men jag är sååå glad för din skull och det är så roligt att du delar med dig av ditt liv.

Zandra sa...

Tusen tack för alla era fina kommentarer! Det värmer så mycket mer än ni tror att ni läser här och tar er tid att kommentera.

Till er som kämpar bland missfall och barnlöshet, jag håller tummarna stenhårt för att alla ni som drömmer om att få bli föräldrar ska bli det snart!

Fru Evelina sa...

åh jag blir alldeles tårögd!
vilken resa ni har gått igenom och nu är ni äntligen så nära målet!
vi försökte också ett bra tag och för varje månad som mensen kom tog vi ett steg närmre alla utredningar och behandlingar... som vi som tur vad slipper nu när vi också väntar på vår bebis!

kram och lycka till!

anna sa...

åh så fint skrivet, grattis och lycka till eller vad säger man, det är den största lyckan i livet det här med barn!

Finnpajsaren sa...

Hamnade hos dig av en slump då jag letade efter bröllopstips. Jättefin blogg och vilket underbart inlägg om längtan att bli mamma och pappa. Känner igen så väl... tvära kast mellan hopp och förtvivlan. Lycka till!

Mari sa...

Jag bordde nog inte läsa din blogg mer; här sitter jag och lipar och kan inte ens skylla på graviditet eller amningshormoner. Så fånig man känner sig.

Karolina sa...

Oj, vad fint skrivet. Japp, jag sitter också och gråter här - men är varken gravid eller mamma. Men längtar... Kram och lycka till med miraklet! Och blogga på! :-)

Sweeties sa...

Hej!
Jag blev väldigt berörd av ditt fina och ärliga inlägg. Du är underbar och ni kommer astt bli underbara föräldrar!

Anonym sa...

Jag brukar läsa din blogg och tackar för att du delar med dig av din IVF-historia. Själv har jag just gjort mitt 3:e FET och man känner sig lätt så himla ensam om den resan när det verkar som att alla andra blir gravida så lätt. Det känns skönt att bli påmind om att det finns fler i samma situation och att det faktiskt kan lyckas till slut.

Beatrix Vnunk sa...

Jag hamnade på din blogg när jag forskade lite i nakenkatter för några veckor sen. Jag måste ge dig en eloge för att lyckas med konststycket att skriva om kärlek, äktenskap, katter och graviditet utan att bli sentimental, blaskig eller förlora skärpa. Det har jag aldrig tidigare sett. Kul!
Fantastisk katt, btw.

Lina sa...

Är så glad för er skull. Jag har levt så länge med min systers tappra kämpande i närmare tio år. IVF hjälpte dem också och nu har de tre fina barn men jag har förstått att det är en jobbig process att gå igenom. Tänk, snart har du en liten bebis att snusa i håret:-) Jag önskar er all lycka i världen!
Kram

Frida sa...

Är en ivf:are som har läst din blogg länge och läst lite mellan raderna att ni haft svårt att få barn (känslig som man är för alla sådana budskap...) Har hoppats att du skulle skriva mer om det - yack, för att du delar med dig! Och är så glad att det gått vägen för er!
(mitt ivf-mirakel har just somnat :-) )