Fick ett mail idag från en flicka som förlorat sin man. 1 år 8 månader och 9 dagar fick de vara lyckligt gifta innan han oväntat gick bort.
Hur fortsätter världen att snurra när någonting sådant händer? Bara jag tänker tanken på att vara utan Andres så blir det svårare att andas. Det finns ju inget alternativt liv. "Om jag inte skulle ha det så här så skulle jag...". Inget sånt. Det är precis det här, och så här- jag vill ha det varje dag för resten av mitt liv. Allt annat är helt otänkbart.
Och så tänkte såklart hon också. Usch. Mina tankar går till dig.
7 kommentarer:
Usch så fruktansvärt. Säger som du, det är ju det här som är livet. Ens lilla familj. Hade vi inte väntat barn vet jag inte om jag orkat fortsätta leva.
Så tragiskt! Jag kan inte heller tänka mig..vill inte...Det gäller att ta vara på idag. Mina föräldrar har en ganska ful köksklocka i trä, men där står något tänkvärt: Det enda vi har är stunden just nu.
Den största skräcken. Sånt här får helt enkelt inte hända!
Jag loggade in på mitt gamla gamman-konto för någon vecka sedan och såg att en av tjejerna som gifte sig ungefär samtidigt som oss hade gått bort. Blev alldeles kall och alla mina tankar gick till hennes man. Det var ju inte så det skulle bli...
Så fruktansvärt att man inte kan finna ord.
Ja, det är hemskt när människor dör unga och oväntat.
Usch.
Jag är rädd att något ska hända min älsklingen. Resten av livet tänker man inte ska vara så kort...
Det är när jag läser sånt här som jag känner mig som mest tacksam över att ha mina nära och kära och förstår att man inte ska ta någon förgivet.
Skulle inte orka leva om det hände min man något liknande... men jag måste för vår lilla dotters skull... man ska inta ta varandra förgivet livet kan ta sådandan vändningar att man inte hänger med.
jag miste min man och mina barn sin far i en bilolycka,endast 34 år gammal, och det är precis som man tror, världen rasar verkligen ihop och man tror att man aldrig kan leva mer. Men världen har en sida till och människan är skapt att överleva tydligen. mina barn som då var 8 och 11 år måste ju ha en mamma kvar och man sparkar på sig själv och inser att livet måste gå vidare iallafall. det kommer svarta dagar men de ljusa dagarna kommer allt oftare med tiden.
det är snart fyra år sen detta hände och om tre veckor gifter jag om mig med världens underbaraste man.en vän som klev in och stöttade i sorgen blir nu min äkta man.
min dotter säger att hon är världens lyckligaste tjej med en pappa i himlen och en på jorden.
sorgen finns alltid där någonstans men vi kan prata om den numera och minnas honom istället med en lycklig känsla för de 14 år vi ändå fick tillsammans.
Skicka en kommentar