Och så början han bli riktigt vass på att gå utan koppel. Nere i parken, medans vi ligger i solen. Eller när han följer med till tvättstugan i bottenvåningen av höghuset vi bor i, eller ut för att slänga soporna. Kommer snällt när man ropar på honon och håller sig i närheten av oss.
Däremot har vi fortfarande inte lyckats få honom att sluta dela ut örfilar i fall man stör honom när han solar, eller sluta väcka mig klockan 06.00 varje morgon genom att peta upp min mun och stoppa in hela tassen.
2 kommentarer:
Så fin han är!!! Och vilken härlig personlighet han verkar ha, jätterart att han går utan koppel. Jag är avis, jajamensan!
Gulle kissen,,,, Önskar Yumi kunde lära sig aportera,, men ikke,,, hon e för envis,,, Hon vill knappt gå i koppel heller !
Kanske är lattare att lära don,,,
Skicka en kommentar