Tänkte lite på det där med tomten. Varför är det ok att lura i barn att tomten faktiskt finns? När de själva synar bluffen någonstans i nioårsåldern (?) så framstår man ju som lite lätt tvetydig när man lärt kidsen att man inte får ljuga. Ok, det är tradition. Men egentligen, är det inte lite konstigt?Är det ok att säga att grådvärgar, skogsvättar och älvor också faktiskt finns?
1 kommentar:
Ja, man får lite dåligt samvete när man ljuger barnen rätt upp i ansiktet när de frågar om tomten finns.
Mina barn 3 och 5 år tror fortfarande, men den äldsta börjar bli tveksam och då ljuger man ännu mera.....konstigt!
Skicka en kommentar